Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
förhindra, att pigmentet sjunker ned i
bestryknings-skiktet, kan "asbestine" eller "china-clay" tillsättas.
Samma effekt uppnås genom tillsats av
aluminium-stearat, varigenom färgfilmen får ett matt utseende.
Bituminösa färger framställas med fördel genom att
pigmentet rives med de övriga ingredienserna i
kulkvarn. Ge.
Grafitfärger. R. Gaudin. Paint Technology nr 13,
sid. 7—10, bd 2, 1937’ (Farben-Chem., h. 3, 1937), s. 87.
Grafitfärger uppfylla många av de fordringar som
ställas på en rostskyddsfärg och äro därför högst
tillfredsställande. Som bindemedel för rostskyddsmedel
användes oftast linoljefernissa, däremot sällan träolja e. d.,
på grund av dess pris. Beträffande pigment, synes ett
inaktivt sådant vara lämpligt, emedan det icke angripes
av gaser, t. e. i industrisamhällen och städer, och i detta
avseende är grafit bland de bästa. Enligt författarens
mening är det en missuppfattning att grafiten i en färg
befordrar korrosion på följande sätt. Emedan grafit är
rent kol, skulle det vid närvaro av en elektrolyt och i
beröring med en metall bilda ett element och alltså befordra
korrosion. God silikagrafit består av 57,4 % kol, 24,4 %
kiselsyra, 12,0 % lerjord, 3,9 % järnoxid, 1,2 % kalk och
1,1 % magnesia. Enligt J. Spennrath kommer pigmentet
icke i beröring med metallen, emedan bindemedlet helt
omsluter pigmentkornen. Som exempel angives att, om
ett överdrag av linolja och blyvitt utsättes för inverkan
av utspädd salpetersyra, icke efter veckor metalloxid kan
påvisas i lösningen. Försöksvis anbragtes
linoljefärg-film på bakelit och det elektriska ledningsmotståndet
bestämdes. Vid mätningen översteg motståndet 10 megohm
i samtliga fall, utom vid konstgjord grafit, där den höga
kolhalten (99,9 %) och kornstorleken (motsvarande 150
maskors sikt) bidrog till en ökning av
ledningsförmågan. T. o. m. efter förvaring i vatten (och efterföljande
avtorkning) översteg motståndet 10 megohm hos färger
med silikagrafit och amorf naturgrafit. Som jämförelse
angives motståndet hos linoljefärg till 5,8 megohm, hos
blymönjefärg 4,1, hos zinkkromat 3,6, hos färg av
konstgjord grafit 0,18. En silikagrafitfärg väger 1,15—1,20
kg/1, under det att blymönja väger över 3,o kg/1.
Grafit-färgen är icke giftig och täckkraften stor. Hos den
fjälliga, naturliga silikagrafiten orientera sig fjällen
parallellt med ytan, och därigenom skyddas den
underliggande filmen från bestrålning. Färgen motstår även
utomordentligt väl inverkan av sand och damm. I
praktiken spelar det även roll att färgen kan beredas utan
att pigmentet behöver rivas med oljan.
Vid olika tillfällen har silikagrafit med gott resultat
uppstrukits direkt på stålytan. Genom blymönjetillsats
påskyndas dock den annars långsamma
torkningsprocessen hos silikagrafitfärgen.
För grundskikt såväl som för ytskikt, om tre skikt
målas, tager man silikagrafitfärg med normal oljehalt,
samt till mellanskikt en färg med förhållandevis låg
oljehalt. På den väl intorkade silikafärgen kan vilken
dekorativ oljefärg som helst målas. Linoljan kan helt eller
delvis ersättas med konsthartslack och härigenom kan
färgens motståndskraft ökas. Ge.
LITTERATUR
Grundriss der chemischen Technik, av prof. dr F. A.
Henglein. 470 sid., 275 fig. Verlag Chemie, Berlin 1936.
Pris kr. 26: 90.
I Tyskland har med exempel från den amerikanska
kemiska tekniken för ögonen från industriellt håll och
genom Dechema (deutsche Gesellschaft für chemisches
Apparatewesen) energiskt arbetats för en nyorientering
beträffande utbildningen av de kemiska ingenjörerna,
innebärande en utvidgning av undervisningen i allmän
kemisk apparatlära.
Vid tekniska högskolan i Karlsruhe synas dessa
önskemål hava omsatts i praktisk handling, varom en
rad värdefulla publikationer från därvarande
apparattekniska institution bära vittne (prof. Kirschbaum och
medarbetare).
En dylik omläggning av undervisningen bör även
medföra en annan framställningsform inom ämnet "kemisk
teknologi", på så sätt att större utrymme lämnas för
behandling av allmänna tekniskt ekonomiska
sammanhang, råvarufrågor, fabrikationstekniska problem,
materialfrågor o. d.
Det bör därför vara av intresse att taga del av
föreliggande lärobok, vars författare är föreståndare för
"Institut für chemische Technik" vid nämnda högskola.
Framställningen är uppdelad i två huvuddelar:
Allmän teknologi och speciell teknologi. Den förra
behandlar kemiskt-tekniska apparater och förfaranden
samt kemisk industriell ekonomi, den senare redogör
för råmaterialens förädling och förarbetning och
användning av den kemiska industriens förfaranden för
framställning av förbrukningsprodukter.
Den allmänna delen är uppdelad på följande kapitel:
Antal sidor
I. Kemiskt-tekniska reaktioner ......................10
II. Kemiskt-tekniska arbetsmetoder och
apparater ..............................................................117
III. Synpunkter beträffande planläggning av
kemiska fabriker ............................................7
IV. Kemiska fabriker ............................................48
V. Den tyska kemiska industriens
organisation ......................................................................10
VI. Världskoncernerna inom den kemiska
industrien ..........................................................6
Den speciella delen omfattar:
Antal sidor
I. Råmaterialfrågor ............................................14
II. Oorganisk kemisk industri ..........................97
III. Organisk kemisk industri ............................37
IV. Förädling av råmaterial ur den levande
naturen ..............................................................24
V. Framställning av färdigprodukter ............63
I stort sett har författaren funnit en lämplig
avvägning i omfattningen mellan de olika kapitlen.
Beträffande inledningskapitlet "Die physikalisch-chemischen
Grundlagen des Stoffumsatzes technischer Reaktionen"
(5 sid.) måste dock tvivelsmål om nyttan av en sådan
korthuggen framställning framföras.
Av stort värde äro däremot kapitlen om kemiska
fabriksanläggningar, om organisation och om råmaterial.
Dessa kapitel innehålla många upplysande tablåer och
schematiska framställningar och hava trots att de taga
hänsyn till speciellt tyska förhållanden ett stort intresse
även för en svensk fackman.
I . kapitlet om de kemiskt-tekniska arbetsmetoderna
och apparaterna kunde möjligen ha givits mera
utrymme åt korta framställningar över de
fysikaliskt-kemiska betingelserna för vederbörande arbetsmetoder
(såsom krossning, filtrering, destillation osv.) i stället
för den ofta utförliga beskrivningen av olika
apparattekniska utföringsformer. Särskilt gäller denna
anmärkning frånvaron av en kort redogörelse för
hydro-dynamikens och diffusionsteoriens tillämpning på
konstruktion av kemiska reaktionsapparater.
I den speciella kemiska teknologien ha en del
upprepningar icke kunnat undvikas, till följd av svårigheten
att inom kemisk industri alltid skilja mellanprodukter
från konsumtionsvaror.
Prof. Hengleins "Grundriss der chemischen Technik"
är i varje fall att hälsa som en värdefull nyhet inom
den kemiskt-tekniska lärobokslitteraturen. K.-I. 8.
78
11 dec. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
