Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik
ovidkommande, att de flesta gjutkonstruktioner hade
huvudparten av sin gjuthud kvar. Det framhölls, som
i föredraget, att man genom svarvningen skulle få
väsentligt jämnare provningsresultat.
Bergsingenjör Axel Hultgren höll med disponent
Nilsson angående nödvändigheten av att ha flera
provstycken och i varje särskilt fall välja provstyckets
diameter efter godsets dimensioner. Han framhöll
sålunda, att nu för tiden användas vid de högre
kvaliteterna legeringstillsatser, som utöva en viss
utjämnande inverkan på olika sektioners mekaniska
egenskaper. Däremot instämde han med
föredragshållaren, att det nog skulle vara lämpligt att svarva
böjproven för att minska spridningen på
provningsresultaten.
Beträffande dragprovstyckena med olika utformade
liv undrade han, ifall icke den erhållna, stora
skillnaden delvis kunde bero på, att provstyckena med
cylindriskt liv brusto mera ojämnt, därigenom att små
felaktigheter lättare påverkade resultatet.
Föredragshållaren svarade först, att. han icke
förstod ingenjör Hultgrens rekommendation av flera
provstycken, motiverad genom att nu vid högre
kvaliteter förekommo legeringstillsatser, som utjämnade
resultaten från olika godstjocklekar. Detta borde ju
mindre motivera användandet av olika grova, gjutna
provstänger än tvärtom.
Han påpekade beträffande de olika dragprovstyckena,
att spridningen på resultaten varit densamma för
såväl sådana med cylindriskt liv som sådana med
profilerat, och att överhuvudtaget icke förekommit några
blåsor eller andra oegentligheter i något enda av de
undersökta provens brottytor.
Diplomingenjör Otto Hallström påpekade, att han
ansåg skillnaden mellan resultaten från de båda olika
dragprovstyckena för stor och ansåg det bero på, att
jämförelsen baserade sig på i ena fallet 16 mm
provstycken, nedsvarvade från 30 mm 4-kant, och i andra
fallet 22 mm provstycken från profilerat gjuten
provstav.
Föredragshållaren påpekade emellertid, att vid
kalkyleringen av skillnaden hänsyn i största möjliga
utsträckning tagits till alla inverkande faktorer, och att
därför ingenjör Hallströms påpekande icke var
riktigt. Som jämförelse hade nämligen även medtagits
profilerade, svarvade dragprovstycken, tagna ur
böj-stången 22 mm <‡).
Bergsingenjör Hultgren fann det uppenbart, att då,
som nu är fallet, förekommande gjutjärnssorter till
sina hållfasthetsegenskaper äro beroende av
dimensionen i mycket olika grad, vore det icke möjligt att
med ledning av ett prov, utfört å en konstant
normaldimension, sluta sig till, om det av samma järn men
i annan dimension gjutna godset hade önskade
egenskaper.
Myntdirektör Alf Grabe försvarade
föredragshållarens ståndpunkt, àtt normerna gå ut på en
leveransprovning och icke på en återkommande, mera
forsk-ningsliknande provning.
Bergsingenjör Stig Leijonhufvud underströk
omöjligheten av att använda 4-kantstavar, på grund av att
så stor spridning av resultaten erhölls, vilket icke vore
fallet vid provstav med rund sektion, även om
gjut-huden behölls. Han underströk vidare
nödvändigheten av flera provstycksdimensioner, enär olika
kvaliteter ge så högst olika textur vid olika sektioner;
provstycksdimensionen måste i viss mån anpassas
efter godsets dimension, för att kontroll i vissa fall
skall överhuvudtaget kunna utföras.
Föredragshållaren påpekade, att han icke föreslagit
allenast ett. provstycke utan ett provstycke per kvalitet,
om så ansågs nödvändigt, och att därvid sålunda hänsyn
kunde tagas till ingenjör Leijonhufvuds önskningar.
Disponent Nilsson demonstrerade pä svarta tavlan,
hur de olika kvaliteterna gjutjärn variera sina
provningsresultat med olika godstjocklek, och hur
omöjligt det därför vore att ha endast ett provstycke. Den
enklaste kvaliteten hade en mycket brant förlöpande
kurva, under det att ju mer höglegerad kvaliteten
blev, dess flackare blev förloppet, dvs. dess mindre
känsligt blev gjutjärnet för olika godstjocklekar.
Föredragshållarens skriftliga inlägg efter
diskussionen.
Huvudanmärkningarna mot de under föredraget
uttalade åsikterna, vilka framkommo under den
muntliga diskussionen, voro följande:
1. Ett enda gjutet provstycke föi de mekaniska
proven är icke lämpligt, utan flera sådana måste
finnas upptagna i normerna. Vid val av provstycke skall
hänsyn tagas till gjutgodsets dimension.
Genom diskussionen har jag icke kunnat bli
övertygad om nödvändigheten av att frångå mitt förslag,
som dessutom under lång tid tillämpats av Svenska
teknologföreningen. Ingen av talarna kunde ens
antydningsvis redogöra för, hur valet av den gjutna
provstavens dimension skulle göras i förhållande till
det gjutgods’ dimensioner, som skulle provas. Det
framhölls sålunda icke ens, att någon viss relation
skulle vara rådande mellan det gjutna provstyckets
dimension och tjockleken hos den högst ansträngda
delen av gjutgodset. Ännu mindre underströks den
av mig framhållna svårigheten att bedöma inverkan
av omgivande järnmassor på denna den farligaste
sektionen, och hur denna inverkan skulle kunna införas
vid valet av dimension på det gjutna provstycket.
Jag anser sålunda fortfarande, att det är omöjligt
att erhålla en bättre provning av gjutgodset genom
att i normerna införa ett flertal gjutna provstycken,
och utan närmare instruktioner låta inspektören av
detta gjutgods ånge, vilken provstav som i ena eller
andra fallet skall komma till användning.
Jag anser det däremot möjligt att genom
systematisk forskning få ett väsentligt bättre begrepp om
variationerna av de mekaniska egenskaperna hos
gjutjärn under olika förhållanden i färdiga
gjutkonstruktioner. Genom den så erhållna kunskapen, som
skall vara tillgänglig för konstruktörerna, skall ett
bättre val av kvalitet på gjutgodset kunna utföras än
hittills.
Genom de utförda mekaniska provningarna pä det
enda provstycket — gjutet av den valda kvaliteten —
tillsammans med erforderliga undersökningar på det
av mig föreslagna, trappformiga provstycket kan sä
inspektören bedöma, om verkligen den önskade
kvaliteten föreligger. På så sätt ernås ett samband mellan
konstruktörens beräkningar och inpektörens
provningar; ett samband som man väl hittills knappast
kan säga har varit rådande. Konstruktören har gjort
sina beräkningar och kommit till, att ett gjutjärn
med vissa normala hållfasthetsegenskaper skulle vara
användbart, och på basis härav föreslagit en viss
kvalitet. Han har emellertid icke själv vetat, vilka
mekaniska egenskaper han med denna kvalitet kunnat
vänta sig i den högst ansträngda sektionen. Han har
heller icke meddelat inspektören av gjutgodset, vilken
denna sektion är. För inspektören har det säkert
många gånger därför varit svårt att avgöra, vilken
godstjocklek han skulle välja på det gjutna
provstycket. Det är ju givet, att ett samarbete mellan
konstruktör och inspektör alltid varit möjligt, men
20 febr. 1937
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
