Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
MEKANIK
Redaktör, h. f. NORDSTRÖM
utgiven av svtNsn* rtnnoLOsfOnc n insen
INNEHÅLL: Regulatorer med elektrisk servokraft — några principer och tillämpningar, av civilingenjör Stig
K. M. Billman. — Värmeövergång vid gasers strömning, av tekn. dr I. Jung och civilingenjör 0. Stenberg. —
Ny typ lamellkarmringar. — Föreningsmeddelanden.
Regulatorer med elektrisk servokraft — några
principer och tillämpningar.
Av civilingenjör STIG K. M. BILLMAN.1
Denna artikel avser inte att giva någon
uttömmande översikt över den gren av tekniken, som
benämnes automatisk reglering utan vill försöka att
ta en del stickprov här och där för att belysa den
oerhörda utveckling, som speciellt under det senaste
decenniet har försiggått inom detta område.
Såsom själv varande elektriker har jag kanske i
denna egenskap en viss ensidig inriktning, men jag
tror icke jag överdriver, när jag påstår, att denna
utveckling till stor del möjliggjorts genom
tillgripande av det utomordentliga hjälpmedel som
elektriciteten utgör. Inom alla näringsgrenar •— inom industri
— inom jordbruk — inom hushållet ha vi alla varit
med om att studera de elektriska motorernas och de
andra elektriska hjälpmedlens frammarsch till den
dominerande betydelse, de nu ha nått inom vårt
dagliga liv.
Vad är då naturligare, än att detta nu överallt
tillgängliga hjälpmedel tages i anspråk för övervakning
och kontroll, där människan själv av ekonomiska
eller andra orsaker ej kan väntas kunna tävla med
det maskinella hjälpmedel, som en regulator utgör.
Grunden för varje automatisk reglering ligger i
mätningen av den storhet, t. e. tryck, temperatur,
fuktighet osv., som man avser att reglera. Ofta
nöjer man sig endast med detta, och övervakande
manskap får övertaga skyldigheten att på grundval av de
erhållna mätvärdena göra de erforderliga
korrektionerna.
Men människan har sin begränsning, och ju mera
tekniken utvecklas, sättas fordringarna på dessa
korrektioners ändamålsenlighet och förutseende så
högt, att tidpunkten är inne att göra detta
arbetsmoment automatiskt och kontinerligt övervakande.
I varje elektrisk regulatoranläggning särskiljer
man alltid tre delar:
1) Mätorganet — även benämnt impulsorganet •—
regulatorns kännande och registrerande nerv.
2) Manöverorganet — regulatorns korrigerande hand.
i Föredrag hållet vid Svenska teknologföreningens
avdelnings för Mekanik sammanträde den 9 februari 1937.
3) Reläsystemet — regulatorns hjärna. Denna del
bortfaller nästan helt vid enkla regulatorer och
blir mer utvecklad ju större krav, som ställes på
utrustningen.
Denna liknelse mellan en regulator och en
människa förenklar många tankesätt i denna teknik.
Skillnaden är huvudsakligen den, att en regulators
sinnen i allmänhet äro människans överlägsna. Då
en regleringsutrustning planeras, utgår man i
allmänhet från handregleringen och studerar, huru
handgreppen kunna automatiseras.
Vartill användas nu regulatorer? Vi kunna
tydligen fastställa 3 avgränsade områden.
1) Det för teknici inom olika specialområden utan
tvivel intressantaste är det industriella området, där
regulatorns uppgift är att på ekonomiskt sätt
framställa fysikaliska förhållanden vid tekniska
fabrikationsprocesser. Se på våra exportindustrier, se på
vår järn- och vår cellulosaindustri! Yar skulle våra
specialstål och våra kemiska cellulosaprodukter ha
befunnit sig på kvalitetsskalan, om ej processerna
ständigt förbättrats just genom de automatiska
regulatorernas exakthet.
2) Jag har som andra grupp upptagit alla
säkerhetsapparater — brandalarm, temperaturövervakning
i lager, kortslutningsskydd osv., vilka lika ofta
användas enstaka som i kombination med någon
automatiskt reglerad process, som är så viktig eller
innebär så stora faromoment, att en extra säkerhet är
nödvändig.
I detta samband vill jag på det kraftigaste ingripa
mot ett ofta förekommande missförstånd. När det är
tal om en regulatorutrustning, så vill vederbörande
beställare ofta ha "någon billig extra säkerhet". Detta
är till grunden felaktigt trots argumentet: "Den
kanske aldrig behöver komma i funktion". Visserligen
inte! Men om regulatorn slår fel, får
säkerhetsanordningen ej klicka. Denna skall vara minst lika
noggrann som regulatorn och absolut driftsäker, och man
bör snarare lägga större kostnad här än på
regulatorutrustningen själv.
3) Den sista gruppen av regulatorer är i motsats
18 sept. 1937. häfte 9
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
