Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
recxr
tioc
6oc
Zoc
1 1 fo^ ,00 /eo "*> ’60 ’SO ?oo
" t
Fig. 1. Samband mellan tryckspänning och slankhetstal för
St. 37.
vecklingen av den elektriska svetsningen inom
landet, föregått med ett synnerligen gott exempel och
påtagit sig stora kostnader härför, men kan
givetvis ej ensam utföra allt arbete som fordras.
Behovet av medel för teknisk forskning har
tidigare många gånger påpekats men kan tydligen ej
nog framhållas. I dessa tider, då man dock även
inom skilda politiska kretsar kunnat enas i ganska
stor omfattning t. o. m. rörande försvaret, borde väl
ändock svårigheterna att avsätta större medel för ett
även för försvaret så viktigt ändamål som teknisk
forskning ej vara alltför stora, åtminstone under nn
rådande livliga konjunkturer.
Specialprofiler för svetsning.
För utbildningen av bärkonstruktioner stå i
första hand valsat material av olika profiler till
förfogande, och de nu existerande hava givetvis
utvecklats ur de behov, som hittills förelegat. Det är
ju därför helt naturligt, att dessa profiler i första
hand passa för nitade konstruktioner och ej
motsvara egenarten hos de svetsade.
De fördelar, som svetsningen kan erbjuda, kunna
under sådana förhållanden ej gärna till fullo
utnyttjas. Sättet för sammanbindningen vid nitning
och svetsning äro så skiljaktiga, att speciella
profiler, anpassade för de specifika förhållanden som
existera vid svetsning, ovillkorligen måste
framställas, om elektriskt svetsade konstruktioner skola kun- 7
na utföras med de ekonomiska fördelar, som äro
möjliga. En betingelse måste härvid göras, nämligen
att framställningen av dylika specialprofiler kan
göras lika billigt, som av de nu existerande.
Ett försök som utfallit synnerligen väl har f. ö.
redan gjorts, nämligen de s. k. "näsprofiler", som
f. n. valsas inom landet. Dessa kunna med fördel
användas för bärbalkar med helt plåtliv och
tjänstgöra vid dylika balkar som flänsjärn.
Här skall nu ett försök göras till analys av en
särskilt för svetsning av fackverk lämplig profil.
En fackverkskonstruktion utbildas ju efter sådana
principer, att i huvudsak endast normalspänningar
uppkomma i de olika stängerna, medan
tangential-spänningar i regel äro reducerade till så små värden,
att de ej ens behöva medtagas i beräkningen. Av
normalspänningarna förefinnas givetvis både
drag-och tryckspänningar, och valet av profiler göres allt-
efter som det ena eller andra slaget av dessa
spänningar dominera.
För en dragen stav har man ganska stora friheter
vid valet av sektionens form, då det i sådana fall
endast kommer an på att kunna ansluta staven så,
att en i stort sett likformig fördelning av spänningen
i ytan kan ernås. Däremot tarva tryckta stänger
ett rätt noggrant val av profiler, då möjligheterna
för en utnyttjning av materialet här äro högst
skiljaktiga för olika sektionsformer.
Med hänsyn till att omsättningen av
specialprofiler för ifrågavarande ändamål bör vara relativt stor,
så att de ekonomiska förutsättningarna för
framställningen kunna uppfyllas, måste man 110g utgå
från att samma sektionsform skall kunna användas
för både tryckta och dragna stänger, och det blir
därför vid denna behandling nödvändigt att i första
hand taga sikte på förhållandena vid tryckta stavar.
Den för spänningen i en tryckt stav avgörande
sektionskonstanten är den s. k. tröghetsradien, som
ju är i = ^l/F. Man är nämligen numera så gott
som enig om att det s. k. slankhetstalet l\% skall
läggas till grund för tryckspänningens storlek. / är
här ytans minsta tröghetsmoment, F ytans storlek
och l stavens längd.
Funktionen mellan slankhetstalet och spänningen
kan t. ex. vara den i fig. 1 angivna (hämtad ur
Normalbestämmelser för järnkonstruktioner till
byggnadsverk), och vikten av att hålla "i" så högt som
möjligt, för att vid en viss längd (som ju är
oberoende av sektionens storlek) erhålla minsta
möjliga slankhetstal och därmed kunna tillämpa största
möjliga spänning, framgår härav med ali önskvärd
tydlighet.
Undersöker man nu, huru de f. n. tillgängliga
profilerna förhålla sig i detta hänseende, så kan en god
basis för en jämförelse mellan olika profiler erhållas
genom att man bildar uttrycket I/Fbh resp. I/Fb2,
där & X A resp. b2 är den kring ytan omskrivna
rektangeln resp. kvadraten.
Fig. 2 visar värdena för dessa uttryck hos olika
sektionsformer. Givet är, att ju större uttrycket är,
desto bättre utnyttjning.
Som var och en, som sysslat med hithörande
konstruktioner vet, så visar det sig nödvändigt, att i
många fall tillgripa den utvägen, att sammansätta
två eller flera profiler på ett lämpligt sätt, för att
Jy
QOV2S
b: h * 0,7S
r>
Oo&s—Oo&s
r....f..1 Ho/v I/yP
F~öh
V/me/*3o
Tbh0-066
/
"S
rzb*
Ty ,
Fëbh
- 0,07f
■ O/t 5
Fig. 2. Jämförelsetal för Fig. 3. Jämförelsetal för
enkla profiler.
sammansatta sektioner.
114
18 sept. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
