Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekmsk Tidskrift
ligt dyra och vidlyftiga anordningar skola vidtagas
utan endast att vad som kan göras inom ramen av
rimliga kostnader verkligen blir gjort. I många fall
kan en mycket enkel och billig åtgärd vara tillfyllest,
men viktigt är, att den blir gjord i rätt tid.
En god hjälp vid förebyggandet av olycksfall är
god belysning. God belysning underlättar även
arbetets snabba utförande och dess kvalitet ökas. God
belysning är god ekonomi.
För att i möjligaste mån söka förebygga olycksfall
och skador på byggnader och maskinella anordningar
tillsatte jag vid Krångede ett s. k.
arbetareskydds-utskott, bestående av 4 representanter från olika
arbetsgrupper samt avdelningsingenjörerna och
undertecknad, vilket utskott skulle vara arbetsledningen
behjälplig i ovannämnda syfte. Denna anordning
visade sig vara till stor nytta och både arbetarna och
Statens yrkesinspektion satte värde på densamma.
Man kunde i förstone befara, att arbetareombuden i
tid och otid skulle sätta ifråga allt för rigorösa och
dyrbara skyddsanordningar, men det visade sig snart,
att så alis icke blev fallet och samarbetet mellan de
olika representanterna var det bästa.
LITTERATUR
Asphalt Roads, av P. E. Spielmann och A. H.
Hughes. Förlag Edward Arnold & Co., London. Pris
2 5 sh.
Dr Spielmann har länge haft anseende som Englands
förnämste asfaltspecialist. När han nu i samarbete
med vägingenjören Hughes framlägger sina
synpunkter på asfalt och asfaltbeläggningar i en volym
på ca 300 sidor, ställer man därför redan från början
förväntningarna högt. Och man blir ej heller
besviken. Det är säkerligen den förnämsta bok som
skrivits om asfalt i England och den står helt i klass
med Richardssons, Abrahams, Graefes, Marcussons
och Neumanns arbeten.
Boken är uppdelad i fem kapitel, nämligen
I. historisk introduktion,
II. asfaltbitumen och naturlig asfalt,
III. bitumenblandningar,
IV. asfaltbeläggningar och
V. analyser och provning.
Den historiska avdelningen är kort men går på
djupet och rättar till en hel del felaktigheter, som
tidigare framförts från olika håll.
Kap. II hör till bokens allra bästa del.
Författarna redogöra för de olika uppfattningar om
asfaltens sammansättning, som framförts speciellt av
Richardsson, Marcusson och Nellensteyn samt göra
ett försök att bringa dem i överensstämmelse med
varandra. I stort sett synas författarna acceptera
Nellensteyns åsikter. Anmälaren ställer sig dock
tveksam till påståendet, att hårda asfalter, asfaltiter
och blåsta asfalter utgöra omvända kolloider i
förhållande till vanliga asfalter, dvs. med en olja som
dispergerat ämne.
Ytspänningsfenomen och adhesionskrafter ägnas
ett ingående studium och mycket av vad som på detta
intressanta område utförts under senare år refereras.
Författarna redogöra därefter för olika kemiska
och fysikaliska egenskaper hos asfalterna och de
undersökningsmetoder, som baserats därpå. Med
styrka betonas härvid, att man ej får döma en asfalt
efter resultatet av ett enda försök utan försöken skola
utsträckas över hela det aktuella
temperaturinter-vallet och jämföras med varandra.
Kapitlet om blandningar mellan asfalt och tjära
är bokens svagaste. Spielmann har alltid varit rädd
för dylika och han framför många skäl för sina
farhågor för koagulering. Skall tjära inblandas, måste
det vara en förstklassigt tillverkad tjära eller helst
en enskild skarpt avgränsad tjärfraktion.
Kapitlet om asfaltbeläggningar är däremot mycket
starkt. Först redogöres för fordringarna på
stenmaterialet och fillret ur olika synpunkter, varpå
författarna diskutera graderingen i allmänhet. De
påpeka önskvärdheten av att få en tät ehuru ej
nödvändigtvis den tätaste sammansättningen.
Jämförelser göras mellan Richardsons sammansättningar och
de engelska specifikationerna som de voro för ett
antal år sedan och nu äro. Dessa jämförelser visa, att
Richardson haft en utomordentligt stark intuitiv
känsla av vad som var det rätta. Författarna
understryka, att fillernas uppgift icke är att fylla de
minsta porerna i stenskelettet utan att ge "body" åt
bindemedlet. Liknande betydelse bör ges åt sanden.
Av de olika beläggningstyperna ägnas
huvudintresset åt vanlig topeka och s. k. stenfylld topeka med
upp till 70 % finmakadam, en typ som år från år blir
allt vanligare utomlands. Sandasfalten diskuteras
ingående på grund av dess teoretiska intresse, trots att
den, som författarna påpeka, i det närmaste
försvunnit från vägarna. Den engelska undersökningen
visar, att proportionen av grövre material i
beläggningarna oavbrutet ökar och att kravet på låg
hål-rumsvolym i den färdiga beläggningen tillmätes allt
mindre vikt. Boken sysslar ej med vägbyggnad i
allmänhet, men författarna vilja likväl ej underlåta
att påpeka den utomordentligt stora vikt, som en
solid, väl dränerad grund har för allt vad
asfaltbeläggningar heter.
Beträffande bindarlagret föredra författarna ett tätt
dylikt. Detta är möjligt i ett land som saknar snabb
övergång från värme till kyla och där
beläggningarna alltid utföras på verkligt väl dränerad
underbädd. Finnas ej dessa förutsättningar bör man enligt
anmälarens åsikt göra bindarlagret mer öppet för att
ge plats för kondensationsvatten.
De kalla beläggningstyperna, Amiesite, Colprovia
och Carpave äro mycket populära i England, där de
redan från början lämnade goda resultat.
Emulsionsbeläggningarna äro kanske litet styvmoderligt
behandlade av författarna. Indränkningsbeläggningarna
förlora allt mer i intresse på grund av den
begränsning, som klimatiska förhållanden utgöra för deras
utförande (mer aktuellt i England än här) och det
faktum, att i fall de kunnat utföras vid gott väder,
den färdiga beläggningen i allmänhet är mycket
ojämnt sammansatt med stort överskott på
bindemedel.
För utförande av ytbehandlingar påpekas fördelen
med att använda asfaltlösningar, som kunna bearbetas
under längre tid. De hos oss så populära
singelsprid-ningsmaskinerna äro ej lika uppskattade i England.
Handarbetet blir ej dyrare och ger i verkligheten ett
jämnare resultat, då det endast med handarbete är
möjligt att anpassa stenmängd efter vad en sårig yta
behöver, olika på olika platser. Svårigheten att få
stenmaterialet att sitta kvar i ytan understrykes
särskilt. Inblandning av tjära i bitumen för
ytbehandling ger ett något större motstånd mot vattnets
lossande ingrepp i början, men beläggningen får i stället
en kortare livslängd.
Författarna redogöra slutligen för oftare
förekommande fel i beläggningar samt metoder för dessas
reparerande. Boken avslutas med ett kort kapitel om de
vanligaste laboratorieundersökningarna.
Av stort värde är ett omfattande sakregister och
en mycket fullständig hänvisning till andras arbeten.
10
23 jan. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
