- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Väg- och vattenbyggnadskonst /
69

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

punkt, där slagningen utförts. Det visade sig, att på
ett område av ca 12 cm voro stenarna packade ned
till bottnen, och lera hade trängt upp mellan stenarna
utanför detta område.

Försök 2.

Röret ställdes på stenfyllningen och slogs ner
medelst en hejare av 19,5 kg vikt, som fick fritt falla
på röret. Fallhöjd =0,5 m. Efter 16 slag, då röret
upphört att sjunka, drogs det upp, varvid
närliggande stenar fingo falla ner i grytan och slagningen
fortsattes med 16 slag. Röret drogs upp, varvid
grytan delvis fylldes med nedfallande stenar osv.
Efter 4 stycken slagserier borttogs röret och det
komprimerade området undersöktes. Det visade sig nu,
att stenarna voro nedpackade till fast botten på ett
område av 18 cm diam. Omkring grytan hade leran
trängt upp i hålrummen mellan stenarna. Vidare
visade det sig, att kraftigare slagverkan erhölls vid
detta försök, beroende på, att stenmassans
sainman-tryckbarhet hastigt minskades efter de första slagen.

Försök 3.

Försöket utfördes på samma sätt som försök 2,
dock med den skillnad, att hejarens fallhöjd
minskades till 25 cm och att mellan varje slagserie grytan
ifylldes med sten utifrån. Fem stycken slagserier
med 10 slag i varje serie utfördes, varpå grytan
undersöktes. Det visade sig, att samma resultat med
avseende på stenpackningen erhållits som vid försök
2, men att stenfyllningens höjd omedelbart kring
grytan bibehållits nära nog oförändrad till skillnad
från föregående försök, där en sjunkning av
stenfyllningen kring grytan kunde iakttagas. Utförda
mätningar visade även, att slagningen ej orsakat någon
höjning av stenfyllningen utanför grytan.

Av försöken framgick, att bästa effekten erhålles,
om stöten står kvar i stenfyllningen under slagningen
och sten utifrån påfylles mellan varje slagserie, samt
att hejarens fallhöjd bör vara liten. Vidare framgick

VÄG-OCH V\TTENBYG GN AD SKONST

ri/prse/cf/Qf?,

U, 4.1

Fig-. 2.

det, att den lera som inträngt mellan stenarna ej
orsakat någon höjning av stenfyllningens plan kring
området för slagningen.

Beräkning av stötverkan i stenfyllningen.

Vid modellförsöken trängde röret ned i
stenfyllningen till dess motståndet från underliggande lager
var så stort att röret icke längre kunde sjunka, i de
första slagserierna gick röret nästan ned till den
under leran liggande fasta bottnen, under det att vid

JjAa/a

t J U t_f LJ U ti t-f^Lf

Fig. 3.

de båda senare försöken röret efter varje slagserie
stannade allt högre upp, för att vid den sista seriens
slut stanna i närheten av fyllningens överyta. Stenen
packas alltså i jämförelsevis tunna lager. Oavsett
huru stenen packar sig, måste den i slutet av varje
slagserie motstå den kraft P, som omedelbart under
rörändan utvecklar sig vid hejarslaget.

Storleken av denna kraft bestämmer alltså
stenfyllningens bärighet i denna punkt.

Kraften P beräknas lättast, om man betraktar röret
som en påle och använder en pålningsformel för
beräkning av kraften under rörändan. För detta fall
har valts en formel, där hänsyn tagits till rörets
elastiska formförändring. Formeln är deducerad av
professor Henrik Kreüger.1

eEF 1 /feEFY „ EF „ ,
P =–+2. —.Q.Ä.

Q + WW

där

L 1 V \ L } ’ L
k = stötelasticitetskoefficient,
e — rörets sjunkning i cm,
E— „ elasticitetsmodul,
F— „ area (godset),
L= „ längd,
W~ „ vikt,
Q — hejarens vikt.

Då i föreliggande fall slagdynan utgjordes av trä,
kan k sättas = 0,5 och då erhålles

eEF

yr/)"-

EF

. Q. A •

4 Q-f W

(eEFV-

L 7 ’ 1 L " ’ 2(Q-\~W)

Detta värde på P är endast att anse såsom
tillnärmelsevis riktigt. Vid slutet av slagserierna, då
massan tilltar i fasthet, blir det beräknade värdet på
P alltmer överensstämmande med verkligheten.

i D. T. V. Band Iir, sid. 227.

| filüüSESSä

Iku|||||||||||||||ll

r-/.9

p-35
r-/.o

«4

26 juni 1937

69

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937v/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free