- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Väg- och vattenbyggnadskonst /
70

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Te km s k Ti ds kri ft

7i/6 01/ sZøZ, ax/s
-1 Z/bcA-ZeA: *?Q /77/n

^ ooobZ/oc/rZeA-t?Q/7//7?

<t/f-v’<Knomoåcnob

.S/v ov cw/’

7/<?/.....

//orm Zrøses Z/7Z

e/Zer
mammons ve/sas- sAoo
ö] /ncc/ oåZ^n CfZZ
s| Zi///a/?Z/oa/?/hg
er-ZtàZZes.

<5ZrcrZa

O /o£03040506070ä090/<x> //o Æ0/30 /W /SOar?

Fig-, 4.

Fig. 5.

Metodens tillämpning.

Metoden prövades förra året vid en kajbyggnad i
Söderhamn. Kajens konstruktion, se fig. 2, bestod
av stenfyllda träkistor ställda på en stenfyllning,
vilken i sin tur var avsedd att grundläggas direkt
å fasta bottnen, som utgjordes av berg. Fasta
bottnen, som täckes av mäktiga lerlager, var i hög grad
kuperad, varför vissa svårigheter erbjödo sig vid
bortgrävningen av leran. Därför gjordes eftergifter
med avseende på noggrannheten vid lerans
bortskaffande, och i stället utfördes en komprimering av
stenfyllningen enligt angiven metod.

Stenfyllningen utgjordes av sjösten blandad med
sprängsten. Stenarnas vikt uppgick till maximum
500 kg. Fyllningens tjocklek varierade mellan 1,0
och 4,0 m, och det kvarlämnade lerskiktets
tjocklek uppgick till maximum 1,0 m. Komprimeringen
utfördes i punkter på 1,-25 till 2.5 m inbördes avstånd,
se fig. 3.

Stötverkan erhölls medelst en ståltub av 0,4 m
diam. och 2,0 tons vikt. Tuben försågs med en kraftig
sko av stål. Se fig. 4.

För slagningen användes en pålkran apterad för
slagning av simplex-plåtar. Tuben upphängdes i
kranens lyftanordningar, vilka här utgjordes av
tvenne l1//’ stållinor kopplade till en vinsch med en
lyftkraft i linorna som uppgick till 50 ton.

Slagverkan erhölls med en fallhejare med vikten
1,6 ton. Pålkranen monterades å tvenne kopplade
pråmar av storleken 6 X 15 m, se fig. 5.

Stenen matades ner till slagningsstället medelst
en ränna av trä, monterad på en särskild flotte
framför pålkranen, se fig. 5. Rännans form och läge
avprovades så, att den genom rännan nerkastade stenen
föll mitt i slagningspunkten (grytan).

Arbetet utfördes sålunda:

Sedan pålkranen inriktats till rätt läge ocli dess
förtöjningar hårt åtdragits, släpptes tuben ned till
stenfyllningen. Tuben slogs ned genom densamma

till fasta bottnen. Tuben drogs upp ocli genom
rännan nedkastades 0,2 m3 sjösten av 1,0 till 15,0 kg
styckevikt. Tuben slogs ånyo ner, denna gång till i
närheten av fasta bottnen. Innan tuben drogs upp,
slogos 10 stycken slag med 1,5 m fallhöjd. Befanns
sjunkningen för dessa 10 slag understiga 10 cm, drogs
tuben upp och ny ifyllning av sten utfördes. I annat
fall fortsattes slagningen till dess för en serie om
10 slag sjunkningen understeg 10 cm.

På detta sätt fortsattes ifyllning av sten och
nedslagning av densamma, till dess den således
uppbyggda stenpelaren nått upp till ca 80 cm under
stenfyllningens överyta, se fig. 6. Det visade sig,
att tuben alltid efter varje slagserie stannade i
närheten av förut komprimerade lager. Det förekom
även, att tuben i början stannade på samma djup
som vid föregående serie. I regel rörde sig
höjningarna om 5 till 40 cm.

Största förekommande stenmängd, som slogs ner i
en och samma slagningspunkt, uppgick till 4,0 m3.

(7) Z&s/o 6oZ//ym f6crgrf /o//7/?/noJ
© Zero

(3) SZer/Z/Z/r/Zngr

Qf) /VeoteZoge// s/c-n/Xavjor sfeo/yZ//?)
($)SZe/7/yZ//? mec/fyofiressoc/ ZC/T?
(oj s4yZømnZ/7gr

Fig. C.

På detta ställe uppgick stenfyllningens mäktighet
till 3,0 m och lerlagrets till ca 1,0 m.

För att konstatera eventuell höjning av
stenfyllningen omkring slagningsställena utfördes mätningar.
Någon höjning kunde dock ej på något ställe påvisas,
varför det får anses fastslaget att den lera som
undanträngts av den nedslagna stenmängden stigit upp i
omkringvarande stenfyllningens hålrum.

Under antagande av att stenpelarna ta upp ali
vertikal last och att stenmassan, som helhet betrak-

<S/oZA/6. cfy/Srr -400
yZZ-Z /tfZcZ sZo /b/7.

<SÆo at/ q/c/ZsZåZ

70

26 juni 1937

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937v/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free