Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 15 jan. 1938 - Teknikerna och samhällsdaningen, av Ludvig Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
litet, och världen har därmed vunnit en möjlighet till
förnyelse, till förening av praktik och idealitet, den
kan fixera bestämda mål att gradvis realisera och
stiger därmed ur en skenbar planlöshet upp till
planmässighet.
Denna planmässighet åligger det i våra dagar
teknikerna att representera och realisera. De komma
därför med största sannolikhet att i en icke avlägsen
framtid spela samma roll för samhällenas daning som
under den liberala epoke7i affärsmännen och
politikerna gjorde. Jag menar med dessa ord icke, att
någon teknokrati, som för några år sen predikades
med sådan entusiasm i Amerika, skall bli följden,
jag menar endast, att likasom liberalismens period
definitivt lärde mänskligheten att tänka
affärsmässigt och byggde upp något så storartat som
världshandeln, så skall teknikens nu äntligen inbrytande
tidsskede — ty vi börja först nu att inträda i detta,
mångomskrivna skede, vi ha hittills vistats i
världshandelns — så skall det, säger jag, definitivt lära
mänskligheten att tänka tekniskt-vetenskapligt, dvs.
med blicken klar för det ofrånkomliga sambandet
mellan det materiella och det andliga, varav den
revolutionering av människorna, som redan satt in,
skall bli medveten och därmed en ny värld skapas.
Därmed kommer teknikernas ansvar att bli vida
större än det varit. Ja, man skulle kunna säga, att
först i och med inträdet i detta skede, komma
teknikerna i varje land att verkligen få ett nat i
o-nellt ansvar, vilket de hittills saknat, därför att
ansvaret som konsekvens av den historiska
utvecklingen legat på affärsmännens och politikernas axlar
liksom det tidigare legat främst på kungamaktens
och ämbetsmännens.
Men det är just samma historiska utveckling, ty
den står aldrig stilla, som nu tenderar att överflytta
detta nationella huvudansvar på teknikerna. Sverige
är nämligen icke längre som i forna tider främst ett
militärt problem, icke som under 1800-talet främst
ett affärsproblem utan börjar att allt uppenbarare
främst bli ett tekniskt problem.
Jag skall be att få ge ett exempel, som kanske kan
belysa innebörden av dessa ord. Under 1800-talet
rycktes Sveriges ställning upp genom frihandeln och
industrien, inom vilken trävaruexporten alltmer kom
att dominera. Sågverken sprutade det svenska
virket, sådant det var, ut över världen. Men så kom
cellulosaindustrien och den svenska urskogen tog
slut. Nu spelar sågverksindustrien en
andrahands-roll, cellulosaindustrien är i stället ledande, och i
stället för urskog ha vi fått en ny kulturskog. Men
av dess kvalitet och kvantitet beror i stor
utsträckning Sveriges framtid. Skogen har blivit ett stort
nationellt tekniskt problem, och när man nämner
detta problem, tänker man ögonblickligen på ett visst
bestämt namn, professor Nilsson-Ehle vid Svalöf.
Likaså har det moderna svenska jordbruket blivit
ett stort tekniskt problem, och återigen träder
samma namn i förgrunden.
Det är klart, bara av detta exempel, att i en dylik
nationell situation stå såväl affärsmän som politici
maktlösa. De kunna icke omskapa vårt land, det
kunna endast teknikerna. Och vad mera är, ju mei
tekniken om- och nyskapar landet, desto omöjligare
blir det till sist för andra än tekniker att organisera
och leda detta tekniskt uppbyggda land.
Ser man hela denna utveckling rent historiskt, så
framträder en Nilsson-Ehle i betydelse för det nya
tekniska 1900-tals-Sverige som en motsvarighet till
en A. O. Wallenberg för det kommersiella
1800-tals-Sverige, och i båda fallen kan man konstatera en
stark nationell ansvarskänsla bakom den
banbrytande insatsen.
Yad som på detta sätt sker i Sverige, sker på
precis samma sätt överallt ute i världen. Teknikerna
och vetenskapsmännen hålla på att omskapa och
nyskapa världen. Tyvärr äro de inte ännu så
oumbärliga, att affärsmän och politiker tvingats överlåta
ansvaret på dem utan i stället använda deras
uppfinningar och deras skicklighet till för vetenskapen
främmande syften och därmed skapa det kaos, vi
nu leva i.
Det råder emellertid, på de grunder jag nyss
anfört, inget tvivel om att inte ansvaret bit för bit
måste överflyttas på teknikerna, och därav följer, att
teknikerna komma att bli tvungna att vidga sin
tanke-omkrets och lämna uppfattningen av tekniken
som självändamål bakom sig såsom icke bara
föråldrad utan skadlig för det hela, vare sig man med
det hela avser hela samhället, hela landet eller hela
världen, och man kan alltså med skäl fråga sig, om
icke denna förvandling av teknikens mentalitet är
nutidens viktigaste fråga.
Kort och gott: teknikerna måste vakna
upp till medvetande om sitt sociala
ansvar och icke tveka att acceptera
det.
Då svaras: allt detta är gott och väl, men om nu
teknikerna hävda, att samhället, på grund av dess
alltmera tekniskt-vetenskapliga struktur, alltså i sista
hand måste få en helt annan form av styrelse —
eller en helt annan statlig organisation än nu, vilket
är ett annat uttryck för samma sak — kan man då
tänka sig, att den nuvarande politiskt-kommersiella
statsformens företrädare komma att acceptera det
kravet?
Säkerligen icke. Åtminstone icke omedelbart.
Nå, vad skall då inträffa? På den frågan skall
jag be att få svara med att citera ett ord av en
engelsk naturvetenskapsman. Han säger: — Det tog
några tusen år att bygga upp det på jordbruk
stabiliserade europeiska samhället. Det bör ta en
kortare tid att uppbygga ett på motsvarande sätt
stabiliserat tekniskt-industriellt samhälle. Det folk, som
lyckas göra det, skall behärska jorden.
Yad vi i våra dagar uppleva är just precis ett
begynnande uppvaknande till insikt om denna sanning
och en begynnande kapplöpning i allt flera länder
att nå detta mål. I denna kapplöpning kommer även
Sverige snart att på allvar vara indraget, och den
dagen kommer det nuvarande politiskt-kommersiella
samhället att ha fyllt sin historiska roll här i landet,
så som redan skett i några av jordens största stater.
Ledare av en alldeles ny karaktär, med just detta
nya mål, med just denna nya, rationellare och
mänskligare samhälisdaning i sikte, komma därmed av
själva utvecklingen att framtvingas även hos oss,
och nationen kommer kanske att få uppleva något
liknande en motsvarighet till de nu i stort sett
avslutade striderna mellan kapital och arbete men
samtidigt i viss mån en fortsättning, ehuru på andra
linjer, av denna strid. Det kommer nämligen denna
18
15 jan. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
