Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 15 jan. 1938 - Den litterære meldingstjeneste for teknikk og industri i Norge, av John Ansteinsson - Arbetsledarekompetens, kommittéutlåtande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
mindelighet. Det tidstap som den usikre og vaklende
terminologi fører med sig er ganske betydelig og
bidrar i ikke liten utstrekning til at påbegynte
granskningsarbeider ofte blir opgitt før det materiale
man har til rådighet er helt gjennemforsket.
La mig tilslutt få vende tilbake til bibliotekenes
andel i dette arbeide. De tekniske foreninger og
næringslivets sammenslutninger har vist at de ikke
makter disse opgaver alene. En stor del av arbeidet
blir overført på de offentlige biblioteker, og
bibliotekene vil søke å løse dem så godt de kan og så langt
ovnene rokker. Men det var å ønske at de kretser
av fagfolk som har lagt dette arbeide på
bibliotekene, også må støtte dem i arbeidet både enkeltvis
og gjennem sine organisasjoner, slik at disse
biblioteker får de midler, det utstyr og den arbeidshjelp
som er nødvendig for å kunne løse opgavene på en
tilfredsstillende måte.
Arbetsledarekompetens.
Kommittéutlåtande.
Till Styrelsen för Svenska arkitektforeningen och
Styrelsen för Avdelningen för Tag- och
vattenbyggnadskonst.
Undertecknade, som anmodats inkomma med yttrande
rörande en framställning av den 23 oktober 1937 från
1936 års hantverkssakkunniga, få härmed avgiva följande
förslag.
Den i 76 § i 1931 års byggnadsstadga intagna
kompetensföreskriften för rätt att utöva befattning som
arbetsledare för byggnadsföretag torde vara av
grundläggande betydelse för säkerställandet av ett riktigt
utförande av byggnadsarbeten. Erfarenheten synes visa,
att dessa kompetensfordringars nuvarande form torde
vara av tillräcklig omfattning och sålunda ej behöva
ytterligare ökas.
I 76 § sista stycket finnes emellertid stadgat om
undantag från dessa kompetensföreskrifter, nämligen
"För trähus så ock för stenhus av en vånings höjd
ävensom eljest för mindre betydande arbete må i
byggnadsordningen medgivas eftergift i fråga om de eljest
föreskrivna kompetensvillkoren." Detta stadgande om
eftergift från kompetensföreskrifter borde av såväl
tekniska som praktiska skäl utgå. För sådana byggnader
och arbeten bör i 76 § intagas nödiga såväl teoretiska
som praktiska kompetensfordringar, vilka dock
lämpligen böra vara av mindre omfattning än de
kompetensföreskrifter som stadgas i första stycket av samma
paragraf.
För varje fackman torde det vara klart att såväl det
allmänna som den enskilde skulle ha stort gagn av om
varje byggnadsföretag, oavsett omfattning, med säkerhet
komme att handhavas av en tekniskt och praktiskt
kunnig och erfaren husbyggare. Det måste i detta
sammanhang beaktas att de i undantaget nämnda
byggnadsföretagen, nämligen trähus och stenhus av högst en vånings
höjd, utgöra en mycket stor del av våra samhällens
byggnadsproduktion, och att erfarenheten visar, att
dessa smärre byggnadsföretag ofta bli mindre väl eller
rent av dåligt utförda.
Behovet av kompetensföreskrifters tillämpning jämväl
för landsbygden torde av flera skäl vara starkt
berättigat. Av landets befolkning är mer än hälften bosatt
på landsbygden. Olika utredningar visa, att särskilt
bostadsbyggandet på landsbygden varit och är oerhört
försummat med hänsyn till såväl tekniska, praktiska som
hygieniska krav. Att så är fallet torde nog till stor del
bero på bristande kompetens och erfarenhet hos de
personer, vilka handhava arbetsledningen.
Frågan om kompetensföreskrifter för arbetsledare för
byggnadsföretag på landsbygden sammanhänger
emellertid intimt med den offentliga kontrollen av dessa
byggnadsföretag. För närvarande saknas praktiskt taget all
sådan kontroll, möjligen med undantag för de fall näl-
den byggande är beroende av lån från det allmänna eller
från enskilda långivare, vilka själva utöva en kontroll
över arbetet ifråga. Det skulle därför bliva nödvändigt
att skapa en särskild organisation för kontrollen av
landsbygdens bebyggelse. I detta sammanhang erinras
om den kontroll, som utövas genom
hushållningssällskapen i samarbete med statens egnahemsstyrelse, vilken
dock endast gäller sådana byggnadsföretag som
tillkomma med bidrag från allmänna medel.
Otvivelaktigt torde det därför bliva nödvändigt att
skapa en organisation för kontrollen av landsbygdens
bebyggelse. För detta ändamål skulle man kunna tänka
sig hela landet uppdelat i relativt stora
byggnadsnämndsområden. För varje sådant område skulle finnas en
central byggnadsnämnd, vilken till sitt förfogande hade en
eller flera för granskning och byggnadskontroll lämpliga
sakkunniga. Det påpekas att inom vissa delar av
landet, exempelvis i Skåne, finnes i viss mån redan
genomförd en anordning med gemensam sakkunnig för flera
byggnadsnämnder, ehuru visserligen nämnderna äro av
lokal natur.
För flera arbetsuppgifter vid byggnadsarbeten skulle
man önska den garanti för ett riktigt utförande, som
kunde vinnas genom stadgade kompetensföreskrifter för
ansvariga företagare och normer för arbetets utförande.
Elektriska anläggningar och installationsarbeten falla
redan nu under författningsenligt fastställda
föreskrifter, vilka gälla hela landet. (Kungl. maj:ts förordning
angående behörighet att utföra elektriska anläggningar
för belysning eller arbetsöverföring m. m.; den 5 dec.
1919, Sv. F. 1919 nr 755, kompletterad av Kungl. maj:ts
och rikets kommerskollegii kungörelse med särskilda
föreskrifter rörande behörighet att utföra elektriskt
installationsarbete; den 30 april 1920, Sv. F. 1920 nr 232.)
Andra sådana arbetsuppgifter äro:
1. Vatten- och avloppsledningar, vilka i viss mån äro
underställda hälsovårdsnämndernas kontroll.
2. Värme- och ventilationsanläggningar, vilka utföras
i stort sett utan offentlig kontroll.
3. Oasinstallationer, vilka utföras enligt föreskrifter
utfärdade av de enskilda gasverken.
För dessa arbetsuppgifter enligt punkterna 1, 2 och 3
borde finnas författningsenligt fastställda föreskrifter.
4. Järnkonstruktioner. För dessa arbetsuppgifter
finnas inga författningsenligt fastställda bestämmelser. De
statliga normerna borde författningsenligt tillämpas vid
utförandet av alla järnkonstruktioner inom landet.
(Normalbestämmelser för järnkonstruktioner till
byggnadsverk [järnbestämmelser]. ’Statens off. utr. 1931: 30.)
5. Svetsningsarbeten. För dessa arbetsuppgifter
till-lämpas föreskrifter, utfärdade av vissa offentliga och
enskilda företagare. Svetsningsarbeten äro dock ofta av
15 jan. 1938
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
