Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 12 febr. 1938 - Fri eller censurerad kritik inom vetenskapen? av Harald Nordenson och Ragnar Liljeblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fri eller censurerad kritik inom vetenskapen?
Svar till dr Ragnar Liljeblad.
Av dr HARALD NORDENSON.
I Teknisk tidskrift har dr Ragnar Liljeblad
upptagit till debatt frågan om den svenska
universitetsfilosofiens inställning till och kritik av
den moderna fysikens världsbild.1 Filosofernas
inställning karakteriseras såsom utslag av "underligt
klickväsen", "animositet grundad på att nydanaren i
detta fall är att söka utanför skrået". Filosoferna
menas hava kommit "helt på avvägar på grund av
förbiseenden och missförstånd". Slutklämmen är att
"det är nödvändigt att något göres för att bryta ned
skråmurarna", och detta bör enligt herr L. ske
"genom att föreskriva att bland de sakkunniga vid
tillsättande av professurer i filosofi skall finnas även
en teoretisk fysiker med särskild uppgift att granska
de delar av de sökandes produktion, som behandlar
moderna kunskapsteoretiska frågor".
Det är ett oerhört våldsamt angrepp, som här riktas
mot de svenska universitetsrepresentanterna för en
hel vetenskap, och det är en minst sagt
uppseendeväckande åtgärd herr L. påyrkar, då han kräver att
filosofernas produktion på ett av filosofiens centrala
områden skall ställas under uppsikt av
representanter för en annan vetenskap. Tanken är måhända icke
ny i världen, men herr L. synes mig kunna göra
anspråk på prioriteten i vårt land. Det synes mig
därför angeläget att något närmare granska de skäl,
varpå herr L. grundar sitt angrepp och sitt förslag.2
Herr L. vänder sig huvudsakligen mot filosofernas
kritik av relativitetsteorien och främst mot den
kritik, som riktas mot denna teoris nya tidsbegrepp.
Han konstaterar att filosofernas anmärkningar
innebära, dels att fysikerna förblanda fiktion och
verklighet, dels att det nya tidsbegreppet är ohållbart,
emedan det i sig underförstår och förutsätter det
gamla.
Herr L. skriver vidare: "Beskyllningen från
filosofiskt håll att den moderna fysiken sammanblandar
fiktion och verklighet... tyckes i väsentlig grad
bottna i, att de filosofiska kritikerna aldrig orkat
längre än till en granskning av den uppenbart rent
provisoriska speciella relativitetsteorien, men ej
beakta de resultat, vartill den fullständiga teorien i den
allmänna relativitetsteoriens form leder." "Att...
förklara att någon realitet överhuvudtaget ej ligger
bakom de matematiska konstruktionerna, och att
tiden framför allt måste vara en enda och
allmännelig, är emellertid förhastat, något som blir fullt klart
när teorien år 1916 utvecklas till den allmänna
relativitetsteorien."
Den fundamentala försummelse filosoferna skulle
gjort sig skyldig till är sålunda att hava riktat sig
1 Ragnar Diljeblad, Den svenska universitetsfilosofien och
den fysikaliska världsbilden. Teknisk tidskrift 1937, h. 42.
2 De synpunkter, jag i det följande gör mig till tolk för,
äro i princip de, som hävdats av den Hägerström-Phalénska
Uppsala-kretsen dit jag på grund av mångårigt samarbete
med professor Phalén i dessa fx-ågor vågar räkna mig.
enbart mot den speciella relativitetsteorien och
underlåtit att taga del av den allmänna. Anmärkningen
kan i första ögonblicket synas överväldigande och
förkrossande, men försummelsen har sin mycket
naturliga förklaring. Genomgår man nämligen den
föreliggande litteraturen över den allmänna
relativitetsteorien, skall man finna, att frågan om
tidsbegreppets innebörd icke i dessa framställningar
upptages till ingående principiell granskning. Jag har
här nedan utvalt några särskilt representativa
arbeten, som behandla allmänna relativitetsteorien:
A. Einstein: Die Grundlagen der allgemeinen
Rela-tivitätstheorie. Leipzig 1916.
A. Einstein: über die spezielle und allgemeine
Rela-tivitätstheorie (gemeinverständlich). Samml. Vieweg
38. (13. Auflage.)
A. S. Eddington: The Mathematical Theory of
Rela-tivity, Cambridge 1930.
H. Weyl: Raum, Zeit, Materie. Berlin 1920.
W. Pauli: Encyclopädie der Math. Wissenschaft,
Bd. V, 1921.
M. v. Laue: Die Relativitätstheorie, Bd. II, 1921.
G. Beck: Handbuch der Physik, Bd. IV, 1929.
Icke i något av dessa arbeten gives en mera
ingående diskussion av tidsbegreppet. I de flesta fall
bygges utan särskilt resonemang direkt på de
resultat, som den speciella relativitetsteorien givit. I
några fall, såsom hos Laue, upptages frågan om
tidssymbolernas innebörd i den allmänna teoriens formler
och därvid hänvisas uttryckligen till motsvarande
framställning i speciella relativitetsteorien. Även
Einstein upptager i sin populära framställning frågan om
måttstockarnas längd och urens inställning i samband
med allmänna teorien men hänvisar därvid
uttryckligen till erfarenheten från den speciella teorien.
I några framställningar, såsom W. Paulis, påvisas,
att tidssymbolens avvikelser enligt allmänna
relativitetsteorien bli ännu mer komplicerade, men detta
innebär icke någon principiell ändring gentemot
speciella relativitetsteorien. Att sambandet mellan
allmänna relativitetsteoriens tidsbegrepp och den
speciellas icke kan upplösas, så att den enas kan ställas
mot den andras, den enas vara riktigt och icke den
andras, framgår därav, att den speciella
relativitetsteoriens grundformel för linjeelementet är ett
specialfall av den allmännas formel för samma storhet. I
båda fallen ingår tiden i skilda mot varandra rörliga
system — i motsats mot klassisk tidsuppfattning —
med skilda symboler. Kan man därför rikta en
bärande kritik mot införandet av skilda symboler i
skilda system i speciella relativitetsteorien, så gäller
denna kritik i princip även mot den allmännas
behandling av tidsbegreppet.
En omständighet, som ofta framhålles i samband
med den allmänna relativitetsteorien, är, att den leder
till vissa följdsatser, som kunna experimentellt
prövas. Dessa följdsatser gälla alltid andra fysikaliska
storheter än tidsbestämningar och kunna vara
riktiga, fullkomligt oberoende av relativitetsteorien,
liksom de också kunna givas andra förklaringar. De
beröra sålunda icke frågan om det nya tidsbegreppets
12 febr. 1938
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
