Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 febr. 1938 - Civilbefolkningens alarmering vid luftanfall, av Harald Ekman - Fri eller censurerad kritik inom vetenskapen?, av Harald Nordenson och Ragnar Liljeblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
enär träffprocenten på sirenerna ju är en funktion i
proportion till antalet aggregat för området.
När vi nu äro inne på frågan om antalet aggregat
för luftskyddsorten, vill jag säga att detsamma jn
bestämmes av den ifrågakommande aggregattypens
uppmätta ljudstyrka och den sedermera erhållna
effektiva aktionsradien för bebyggelsetypen ifråga, i
någon mån justerat med hänsyn till eventuella
extrema lokalförhållanden. När man kommit så långt, kan
man gripa sig an med kostnadsberäkningen. Föret
måste emellertid ställning tagas till sättet för
manövrering av aggregaten.
Vilka akustiska aggregat som än komma till
användning, så gäller den fordran jag förut angivit, att
flygalarm snabbt skall kunna verkställas.
Aggregaten måste därför samtidigt kunna igångsättas,
möjligen med undantag för sådan luftskyddsort, som
endast har en eller ett par sirener. Vid större orter,
där ett flertal akustiska alarmaggregat äro
erforderliga, anordnas vid ett, eventuellt flera, centralställen,
s. k. centralapparater, varifrån samtliga aggregat
automatiskt kunna kontrolleras och manövreras,
igångsättas och stoppas, dvs. centraliserad
fjärrmanövrering. Systemet för denna manövrering måste
i princip utföras på sådant sätt, att högsta
automatiska kontroll ernås för manöverledningar, reläer,
batterier m. m., vilka erfordras för manövreringen.
Vidare måste systemet medgiva att sirenerna kunna
manövreras individuellt.
Manöversystemets huvudsakliga delar äro:
centralapparaten, dubbla ackumulatorbatterier för
kontroll-och manöver-energien, manöverledningar, som
förbinda centralapparaten med samtliga sirener, och till
sist mellan-reläanordningar för sirenernas tillslagning.
Jag har här förutsatt att manöverimpulserna till
sirenerna överföras elektriskt per tråd. Två system
stå här i huvudsak till förfogande, det ena med be-
gagnande av tvåtrådiga telefonledningar uteslutande
använda för ändamålet ifråga, det andra med hjälp
av befintliga starkströmsledningar, därvid
startimpuls utsändes medelst överlagrad högfrekvent energi
till de mot frekvensen avstämda startreläerna.
Jag vill i detta sammanhang icke ingå närmare på
fördelarna av de nämnda systemen, men vill icke
underlåta att omnämna en tredje möjlighet att uppnå
denna manöverförbindelse, nämligen genom
impulsering utan tråd.
För att så återkomma till kostnaden för
etablerandet av en alarmanläggning, måste man alltså ej blott
räkna med antalet aggregat, utan även med
erforderliga fundament, matare- och manöverledningar,
centralapparater och batterier. Att det för en större
stad är fördelaktigt att dela manövreringen på två
eller flera centralapparater är givet.
Att sirenernas konstruktion och matning skall vara
sådan, att de arbeta möjligast driftsäkert faller av sig
självt.
Underhållet är även en sak att beakta. Och ju färre
aggregat som erfordras inom ett alarmeringsområde,
desto lättare blir övervakandet och snabbare kan en
ersättning ske vid skada.
Med de fordringar på signalen flygalarm, som jag i
början uppställde, och med de betingelser för ljudets
mottagning, sändning och utbredning, som jag
därefter berört, torde det ligga mer inom möjligheternas
ram att bedöma de olika akustiska alarmsystemen och
aggregattyperna.
Ovanstående avser givetvis ej att ge en komplett
belysning av dessa alarmeringsproblem, men det
innehåller en del fakta, som jag tror man måste känna
till, beakta och lägga till grund för att över huvud
taget få grepp om och kunna behandla
alarmerings-uppgiften både ur akustisk och ekonomisk synvinkel.
Harald Ekman.
Fri eller censurerad kritik inom vetenskapen?
Slutreplik till dr Ragnar Liljeblad.
Av dr HARALD NORDENSON.
Herr Liljeblad klagar i sitt svar på skärpan i mitt
inlägg "Fri eller censurerad kritik inom vetenska
pen". Om han därmed avser tonen, föreslår jag, att
lian till jämförelse läser om sitt första inlägg, som i
fråga om skärpa och arrogans mot en hel grupp av
vetenskapsmän — såväl inom som utom landet —
lämnar föga övrigt att önska. Avser herr L. skärpan i
sak, vill jag framhålla, att denna beror på, att jag
anser, att i diskussionen om dessa problem vissa
omistliga intellektuella principer stå på spel, t. e. kravet
på motsägelselöst sammanhang i vårt tänkande, och
kravet på fri kritik inom vetenskapen.
Beträffande de uttalanden, som jag tidigare gjort
i en avhandling om Relativitetsteorien, och som herr
L. citerar såsom komprometterande, vill jag förklara,
att jag när som helst är beredd att på varje punkt
med sakskäl försvara dem. För att rätt förstås
måste dessa teser emellertid ses i samband med den ut-
förliga motivering jag i avhandlingen givit dem. De
utgöra nämligen den avsiktligt tillspetsade slutsatseii
av ett genomfört resonemang och avse att söka tvinga
diskussionen tillbaka till det, som jag ansett vara
den ofrånkomliga grundvalen för hela teorien,
nämligen definitionen av dess nya tidsbegrepp. Själv
har jag varit fullt medveten om möjligheten av att
misstaga mig, men det oaktat skärpt mitt uttalande
för att locka till diskussion på denna punkt, som
icke blott enligt min utan även exempelvis enligt
Bergsons uppfattning utgör kärnan i problemet. Det
gläder mig, att jag nu efter 15 år omsider får ett
svar, fast det skulle varit intressantare, om det
innehållit något mer i sak än herr L:s förklaring, att det
"i betänklig grad saknar vetenskaplig objektivitet och
vederhäftighet". Om så är fallet, varför icke visa
detta med sakliga skäl?
I samband härmed vill jag framhålla, att, om man
till exempel tager Minkowskis berömda yttrande "von
Stund an sollen Raum für sich und Zeit für sich
völlig zu Schatten herabsinken und nur noch eine
78
12 mars 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
