Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 26 febr. 1938 - Skogsbruket i Sverige, av Wilh. Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
26 FEBR. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 8
1 9 3 8 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 68
[NNEHÅLL: Skogsbruket i Sverige, av direktör Wilh. Ekman. — ’’Hans papper äro brända". — Facit. —
Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Personalnotiser. — Sammanträden.
Skogsbruket i Sverige.
En av dess svårigheter.
Av direktör WILH. EKMAN.1
Den skogslag, som Axel Oxenstierna år 1647 gav
Sveriges land, börjar sålunda: "Wii Christina etc.
göre witterligit, at ändoch dette Rijke, wårt käre
Fädernesland, för thess belägenheet, som Norderst
i Werlden, så och andre orsaker skuld, icke synes så
beqväm, som andre Land til fruchtbare och bärande
Trääs wäxt och plantering: Likwäl när Jordenes
godh- och fruchtbarheet, jemföres och beqwämes til
trään och wexternes art och natur, tå befinnes sådan
icke allenast wara här i Rijket at plantera, uthan och
thet som wexer aff starkare och fastare eghenskap,
än som månge andrestädes, är til at sij niuta eller
finna." Svenska folket hade visserligen redan 1558
erhållit Gustaf Vasas bestämmelse om återplantering
viel avverkning av bärande träd, men den hade nog
fallit i glömska. Någon anvisning huru
återplan-teringen skulle ske lämnas icke; man får endast veta,
att om ett träd hugges, skola tvenne i dess ställe
återplanteras. Man blir därför icke överraskad, då
Carl X Gustaf på Öland i närheten av Borgholm
utförde en skogskultur, som enligt sägnen skulle ha
tillgått på det sättet, att kottar utlades i upphackade
gropar och att skogstjänstemännen, då solen värmde,
vände och skakade kottarna, Sti £itt frön skulle falla
ur dem. Erfarenheten har lämnat det vittnesbördet, att
trakten omkring Borgholms ruin ännu i dag är skoglös,
och skälet till att den skogskulturen icke lyckades är
detsamma som än i dag: man ansåg att skogsarbetet
var så enkelt, att var man med någon praktisk blick
borde förstå, huru det skulle utföras. Något studium
av skogsträdens livsbetingelser ansågs icke nödigt.
På ett helt annat plan och vida kraftigare verkade
1664 års förordning, däri det säges att "Ingen hafwa
inacht at byggia Sågequarn på Allmänningarne (eller
andre Byggningar) i Strömmar och åar med mindre
det skeer med Landzens och Häradetz minne" etc.
men så sägs också inledningsvis i denna förordning
att "dhen högste Gudh genom sin gudomeliga
Wijs-heet och disposition hafwer behagat at leggia dhetta
Wårt Rijke Sverige, norderst uthi Werlden och dhet
sampt des underliggiande Landskap, kölden at
underkasta så och medh åtskillige Berg, stoore Siögar,
strömmar och moratser at fatta; altså hafwer hans
godhet deremot försedt, försorgt och beprydt dhetta
i Denna uppsats Ingår i hyllningsskriften till landshövding
S. Lübeck och återges med vederbörligt tillstånd.
Red.
Rijke icke allenast med fruchtbar jord til sädesväxt,
ängiewall och Booskapsbeet, uthan och medh herlige
och öfverflödiga Skogar, allehanda godh, fast och
nyttige art aff Trää. tjänligh til åtskilligh slags
Bygning, Seglats, Bergsbruk, Arbete, Tarffäld, Handel
och Wandel och annan nödhtorfft; sedan wälsignat
Bergen med allehanda art aff Malm, Järn, Ståhl,
Koppar, Silfwer, Swafvel, Victril, Ahlun, Rödfärga etc.
så och medh kosteliga Strömar, beqwäma Siögar och
Farter, så at alt dhet som i så måtto kräfwes til
Landzens cultur, förbättring och prydnat och
annorstädes sellan finnes tilsamman, här hoss Oss hafwer
sigh samblat tilhopa och lijka som i ett Knippe
förbundit at befordra inbyggiarnas Nähring och
förkoff-ringh, dher dhet med skäl handteras och med flvjt
och idkesamhet på dhen ene så och medh förnufft
och Wetenskap på den andra sijdan drefivat och
nyttjat blefwe".
Inledningsorden i denna förordning kunna med
skäl kallas skogsbrukets Höga Visa. De
makthavande ha nu funnit, att den svenska skogen icke
endast kan bjuda på ett starkare och fastare virke
än i andra länder, utan den är rent av
grundbetingelsen för det svenska bergsbruket, om skogen blott med
flit och idkesamhet å ena sidan och med förnuft och
vetenskap å andra sidan brukas. Denna förordning
hade till följd att anläggarna av bruken måste
begära tillstånd för att kunna erhålla sina
bruksprivilegier, och då en väsentlig förutsättning var, att
nödig skogstillgång skulle finnas, så tillsågo
myndigheterna, att bruken spredos över landet till nytta för
skogarnas bevarande och till förmån för den
kolonisation av stora mått, som brukens anläggning
medförde. Den hårda avverkning, som gått fram på
kontinenten och i England, och som där resulterat i
brist på träkol men överflöd på milsvida kalmarker,
ville lagstiftarna med all makt bespara vårt land. De
lyckades däri, även om man måste erkänna att på
vissa trakter skogen uthuggits. Det berättas sålunda,
att man i de Dalasocknar, som anslagits till Falu
Bergslags vedtäkt, avverkat så hårt, att
prästskogarna avtecknade sig som humlegårdar på de kala
skogsmarkerna1 och att man för att tillgodose Sala
silvergruvas vedbehov måste köra veden från
Södermanland. Även om dåtida skildringar understundom
1 Se Sehlberg, "Tuna minne".
12 febr. 1938
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
