Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 26 febr. 1938 - Skogsbruket i Sverige, av Wilh. Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
hänsyfta på betydande skogsskövling, får man
betrakta denna som en rent lokal företeelse, som icke
på något sätt kunde anses betecknande för landet i
dess helhet. Tvärtom säger den ovan citerade
förordningen av 1664 att Norrland, Värmland och
Dalarna överflöda med skog, varför man där saklöst
kan hugga sågtimmer.
Efter dessa linjer drevs det svenska skogsbruket
ända fram till 1846, då de gamla förordningarna om
privilegierna upphävdes. Bruksägaren kunde sedan
förlägga sitt bruk var han ville, och skogsägaren
erhöll rättighet att sälja sitt virke till vem han önskade.
Detta öppnade möjlighet för trävarubolagen att
inköpa avverkningstrakter, och sådana förvärvades i
stor utsträckning.
Om man studerar kontrakten, finner man, att
trävarubolagen under de första decennierna
företrädesvis köpte den skog, som 20 fot från marken höll en
diameter om 10 engelska tum.
I genomsnitt torde virkestillgången endast ha varit
10 träd av nämnda dimension per tunnland.
Det har så ofta sagts, att de norrländska
trävarubolagen under sin första tid skövlat våra skogar, att
detta numera anses som ett axiom. Men kan
verkligen ett borttagande av 10 träd per tunnland
innebära en skovling? Det måste åtminstone vara en
sanning med mycken och stark modifikation. Det
ar nog säj ätt en dylik avverkning numera anses
ganska ofarlig, men på de platser, där de grova
träden av någon anledning stodo tätare än vanligt
och kanske därför tidigare väckt berättigad
uppmärksamhet, där saknades de säkerligen av mången
naturvän, sedan de avverkats. Ur rent skoglig
synpunkt måste det anses berättigat, att de gamla
övermogna träden lämnade plats för den uppspirande
ungskogen. De på detta sätt avverkade skogarna
lämna ett utmärkt bevis på att ett aldrig så
enstämmigt omdöme i skogsfrågor ej därför behöver vara
riktigt. Det är den allmänna åsikten, som på detta
sätt fällt sin dom, men icke förnuftet och
vetenskapen, till vilka 1664 års förordning vädjade.
Varför köpte icke trävarubolagen skogsmarken och
hela skogsförrådet utan blott denna ringa del därav?
Svaret är mycket enkelt. Man trodde på den tiden
icke, att man kunde flotta de yngre växande träden
till havet. Endast de grövsta och kärnfullaste träden
kunde flyta. Denna brist på förnuft och vetenskap
räddade säkert mycket betydande skogstillgångar åt
den självägande bondeklassen, som under de 50 år
avverkningstiden räckte visserligen icke kunde
verkställa några som helst avverkningar på de upplåtna
områdena men som i stället, när arrendetiden
utgick, hade betydande sparade skogstillgångar. Det
var vid denna tidpunkt, som skogsvårdsstyrelserna
började sitt arbete, som blivit av så stor betydelse
för det svenska bondeskogsbruket. Det kan icke
tillräckligt uppskattas, att Norrlands och Dalarnas
bönder då hade sina skogstillgångar kvar i mycket stor
utsträckning. Att skogarna räddades berodde icke
på böndernas förutseende utan på bristande kunskap
hos de skogsmän, som skötte uppköpen för bolagen.
Det har sitt intresse att undersöka, huru statens
skogspolitik leddes under första hälften av
adertonhundratalet, då sågverksindustrien florerade i södra
Sverige, särskilt i Värmland, och under 1850- och
1860-talen, då sågverk anlades och skogar inköptes i
så våldsamt tempo i Norrland.
Skogsstyrelsens berättelser från tiden före 1870
kasta något ljus däröver.
Det är uppenbart, att man i Kongl. Skogsstyrelsen
knappast hade något avgörande inflytande på
skogsbrukets utveckling i landet i dess helhet under början
av 1800-talet. Visserligen hade skogsinstitutet
anlagts 1828 och synnerligen skickliga lärare hade dit
förvärvats, men det grepp om skogsvårdens
utveckling i landet, som säkerligen skulle ha stötts av den
tidens stora enskilda skogsvårdare, brukspatronerna
i Bergslagen och godsägarna i södra Sverige, saknade
man alldeles. Var och en gick sin egen väg, stödd
på den erfarenhet man förskaffat sig i utlandet eller
i hemorten. På många ställen uppdrogos ungskogar,
som nu påminna om dessa mäns stora insats, på
andra ställen misslyckades man. Varför man
lyckades eller misslyckades diskuterades, men man gick
aldrig till bottnen med problemet. Den vetenskapliga
undersökningsmetoden hade ännu icke vunnit
burskap bland skogsmän. I stället inhöstade man de
inkomster som bjödos och vinnlade sig framför allt
om att försvara skogen mot inkräktare.
En granskning av statsverkets inkomster från
kronoparkerna åren 1821—1870 (tab. 1) ger flera
intressanta upplysningar.
Under 10-årsperiodeii 1821—30 voro bötesmedlen
uppenbarligen de mest framträdande inkomsterna
eller 51 % av totalsumman. Rent sporadiskt försökte
man redan på 1820-talet att efter tyskt mönster
plantera skog och binda flygsandsfält. Men någon
plan i arbetet finner man icke. Upplysande är det
Tabell 1. Statsverkets inkomster från kronoparkerna åren 1821—1870
i kronor.
Ar [-Skogs-försäljnings-medel-] {+Skogs- försäljnings- medel+} Betesmedel Böter Arrenden Skatteköp Övriga inkomster Summa
1821—30 ........................ 13 184 10 464 37 608 541 11 501 73 300
1831—40 ........................ 109 348 13 967 28138 29 151 213 711 21829 416 147
1841—50 ........................ 228 122 20 248 5 759 174 295 44 928 44 923 518 278
1851—60 ....................... 693115 22 395 49 457 212 447 999 163 219 1141 635
1861—70 ........................ 1 476 310 20 921 65 089 224 275 2 940 154 841 1 944 379
Summa............................ 2 520 082 87 996 186 053 640170 263 121 396 315 4 093 740
Per år ............................ 50 400 1800 3 700 12 800 5 200 7 900 81 800
Procent ........................ 61 2 5 16 6 10 100
Som jämförelse meddelas Domänverkets inkomster 1935.
1935 ................................ 24 335 200 123 800 1004 200 _ 1852800 27 316 000
Procent ........................ 89 0,5 3,7 6,8 100
s6 26 febr. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
