Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 26 febr. 1938 - Skogsbruket i Sverige, av Wilh. Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
att jämföra de utgifter, som statsverket under åren
1821 till 1850 utbetalade för kronoparkernas och
all-männingarnas vård och förvaltning eller 98 486
kronor med de under samma tid utbetalade premierna för
dödade rovdjur 134 232 kronor. Man får
ovillkorligen det intrycket, att rovdjursjakten och
polistjänsten var minst lika viktig om icke viktigare än
den egentliga skogsvården.
Det är nog detta förhållande som gjorde, att de
skogliga myndigheterna mycket starkt bekämpade
den åverkan och de missgrepp, som från de
norrländska trävarubolagens sida understundom förekommo
eller påstodos förekomma, Men det hade varit vida
bättre, om man vid sidan härav i tid sökt utvinna
ekonomiska resultat ur skogsbruket på
kronoparkerna och sålunda påvisat de norrländska
skogarnas betydelse och värde. Säkerligen hade Regering
och Riksdag då i högre grad och på ett tidigare
stadium lämnat anslag till den skogliga forskningen,
som man på senare tid så varmt omhuldat. Man får
en inblick i huru obetydligt intresset i själva verket
var för skogsbruket i "de av skog överflödande
landskapen i Norrland, Dalarne och Wermland" genom
att studera nedanstående tabell.
Tabell 2. Kronans försäljningsmedel 1821—1870
i kronor.
Ar 1821—30 1831—40 1841—50 1851—60 1861—70
Norrbottens län 47 000 171 344
Västerbottens
län.................... — — — 144 339 259 177
Jämtlands län — — — . — 13 071
Västernorrlands
län................... — — — 3 836 59 968
Gävleborgs län — — 12 — 20 835
Kopparbergslän — 365 32 206 127 856
Värmlands län — — 1498 7 30 000
Summa Kr. - — 365 1 542 195 388 682 251
Man förvånas verkligen över att försäljningarna
från Kronans skogar under dessa 50 år voro så
obetydliga. Men huru skulle man kunna vänta sig något
annat från den i skogarna arbetande personalens sida,
då ett revir i Norrland och Dalarna vid sekelskiftet
i genomsnitt omfattade ca 300 000 tunnland
kronopark, övriga allmänna skogar oberäknade.
I sammanhang härmed bör även understrykas, att
den allmänna inställningen motsatte sig omförandet
av de gamla övermogna bestånden till växtliga
ungskogar, därför att en avverkning av de övermogna
och döende träden i de norrländska skogarna länge
ansågs som ett våldförande på naturen och
skogsodling och skogsvård som ett trädgårdsmästeri,
lämpligt i södra Sverige.
Under tiden före 1873 torde skogsvård i Norrland
och Dalarna knappast ha förekommit, och efter 1873
intill år 1900 begränsades utgifterna för skogsvården
till icke fullt 100 000 kronor. Då kronoparksarealen
var 2 685 000 har produktiv skogsmark, kan man
gott påstå, att någon egentlig skogsvård icke
förekom på kronoparkerna i Norrland och Dalarna under
förra århundradet (tab. 3).
Då skogsvårdstanken, kanske mest på grund av
initiativ från Föreningen för skogsvård i Norrland och
bröderna Kempe, på allvar bröt fram i Norrland,
besjälades man av den tanken, att något skulle göras.
Man hade förlorat så mycket värdefull tid, att man
icke kunde dröja längre. Det var därför, som man
då anslog rikliga medel till avdikning i
Norrlandsskogarna. Omedelbart satte man i gång med
avdik-ningar i stor skala utan att först undersöka, vilka
myrar och försumpade marker, som i första hand
skulle dikas, och huru dikesläggningen skulle ske.
Man kan knappast påstå, att förnuftet och
vetenskapen härvid kommo till användning. Betydande
misstag gjordes, men så snart man lärt sig inse detta,
kommo också de nyssnämnda attributen till heders
och då tillrättalades mycket av det man felat.
På samma sätt skedde det med skogsvården och
skogsodlingen. Varje skogsman skaffade sig sin
egen teori, som försvarades med enastående energi på
skogsmöten och skogsexkursioner. Man omsatte
teorierna i praktiken med de penningar, som
skogsägarna ofta med glädje ställde till förfogande.
Stundom lyckades man, men oftast fick man tömma
misslyckandets bittra kalk. Man hade tagit för ytligt
på problemet, förnuft och vetenskap hade icke tagits
i bruk. Ett exempel kan nämnas. Det ansågs länge
som ett. axiom, att höjdlägena skulle förbehållas
tallen och de lägre markerna med djupare mylla
granen. Man stred för sina åsikter och det var icke
ovanligt, att man kunde höra tvenne skogsmän gå
ed på diametralt olika åsikter vid
tingssammanträdena. I praktiken medförde detta, att höjdlägena
förbehöllos tallen och häradsrätterna dömde i
enlighet därmed. På senare tid har man fått belägg för
att den odlade tallen icke erhåller nöjaktig stamform
i lägen 300 m över havet. Granen, rätt planterad,
går däremot utmärkt.
Allt mer och mer kommer man till den bestämda
åsikten, att den gamla förordningens författare hade
rätt, då han skrev, att skogen skulle brukas med
"flit och idkesamhet på den ena så och med förnuft
och Wetenskap på den andra sidan".
Tabell 3. Utgifter för skogsodling och skogsvård på de allmänna skogarna i Norrland och Dalarna
åren 1873—1900
i kronor.
Ar 1873—75 1876-80 1881—85 1886—90 1890—95 1896-1900 Summa
Norrbottens län ................................ 31 1427 8719 10 865 21042
Västerbottens „ ................................ _ 32 _ 306 3 087 13 908 17 333
17 42 _ 973 2 261 6 380 9 673
57 131 296 1 963 3 539 12 561 18 547
Gävleborgs „ ................................ 410 19 2 924 8 690 12 043
Kopparbergs „ ................................ 57 229 698 2 352 11 804 15 140
Summa Kr. 484 312 525 5 367 22 882 64 208 93 778 I
19 febr. 1938
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
