Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Emanuel Swedenborg, av Axel F. Enström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Det var också han som löste den ingalunda enkla
ingenjörsuppgiften att åt Karl XII föra ett antal
kanonslupar över land från Strömstad till Idefjorden
förbi näsan på den danska flottan. Bl. a. framlade
han ett intressant förslag till införande av
decimalsystemet, som dock mottogs så kallsinnigt, att han
fick anledning konstatera att "spekulationer och
inventioner, såsom mina, finna varken uppmuntran
eller bröd i Sverige". Han gjorde modeller och
experiment, konstruerade flygmaskiner bl. a. Han
uppfann kristallografien och blev en framstående
metallurg.
Han arbetade vidare igenom astronomi, fysik,
kemi, geologi, mineralogi, metallurgi, geografi,
statsøkonomi, finanslära, och inom varje område skrev
han märkliga arbeten så som om han varit specialist
just på det området. Han förutsade tillvaron av den
av Herschel senare upptäckta planeten Uranus.
Ett av hans geofysiska arbeten fick sin betydelse
belyst 120 år senare av Berzelius. På varje område
resulterade hans studier sålunda i slutsatser och
hypoteser. I allmänhet ha dessa verifierats av
forskningen 100 à 150 år senare. Så var det också med
hans teori om magnetismens och de magnetiska
kraftlinjernas natur samt deras sammanhang med
elektriciteten, teorier som först efter Ampére’s, Oersteds och
Faraday’s upptäckter fingo konkret värde. I alla
dessa naturvetenskapliga arbeten röjer sig en
sällsam intuitiv skarpsyn, en rent divinatorisk förmåga.
Den oförståelse han rönte förmådde honom att
taga avsked och resa utomlands för studier vid
utländska universitet, i Paris, Leyden, Amsterdam,
m. fi. Sedan han sålunda med hjälp av en sällsynt
språkskicklighet — han behärskade 8 språk —
till-lägnat sig allt vad kunskap där fanns om den
oorganiska naturen, vände han sig till den organiska och
studerade fysiologi, anatomi och det lilla, som fanns
av psykologi. Han kompletterade sitt vetande även
med experimentella observationer. Han
koncentrerade sig så småningom på hjärnans anatomi och
uppställde där teorier om hjärnbarkens och nervernas
funktioner och om dessa funktioners lokalisering till
olika centra, allt resultat som först mot slutet av
1800-talet blevo bestyrkta och visade sig
överensstämma med den moderna forskningens slutledningar.
Retzius säger om hans arbeten på dessa områden,
att de höra till den klassiska fysiologien.
När Swedenborg mot mitten av sitt liv vid några
och 50-års ålder sålunda tillägnat sig allt vetande
som överhuvudtaget stod att uppbringa, vände
han sig till det transcendentala och försökte så att
säga extrapolera sitt vetande ut över det materiellas
gräns. Han hade tidigare arbetat sig in i filosofien
och även på det området publicerat uppmärksammade
skrifter. Han är nog den förste, som uppställde ett
konsekvent naturfilosofiskt system, vilket f. ö. väckte
sådan uppmärksamhet, att det förbjöds i Rom (1739)
såsom stridande mot kyrkans lära. Han studerade
nu teologi och ingick i en djup analys av de heliga
skrifterna. Den inspirationens källa, ur vilken han
nu och tidigare öste, tog nu för honom formen av
uppenbarelser från den andra världen, denna värld
vilkens väsen han sökte utforska. I och med att han
sålunda uppträdde såsom andeskådare, blev han av
sin samtid slutgiltigt dömd såsom dåre och
vettvilling, en människa vars utsagor icke hade någon som
helst betydelse. Och dock vitsordas av alla att hans
arbeten från denna tid alltjämt äro utmärkta av en
vetenskaplig pregnans och en logik utan vank och
lyte. Det är vidare att märka, att en del av de
fjärr-synsfenomen, som Swedenborg redogör för, icke stå
i strid med åtskilligt som i modern tid kommit under
vetenskapens synglas. I sin dagliga vandel var han
alltjämt den enkle, blygsamme sanningssökaren, som
snarast till sin ursäkt anförde, att han inte kunde
skriva annat än vad som ingavs honom uppifrån.
Under tiden uppträdde han på Riddarhuset i viktiga
frågor och lär under den svåra ekonomiska krisen
1761 ha lagt upp en nationalekonomisk exposé av
läget, som av den framstående statsmannen von
Höpken vitsordades som något av det sannaste och
riktigaste som någonsin yttrats i svenska riksdagen
på det området.
Det skulle föra för långt att ingå på Swedenborgs
arbeten på det teologiska och transcendentala
området. Emerson säger härom följande
"Den mest inbillningsrike bland människor och
likväl skrivande med en matematikers noggrannhet,
försökte han att inympa en rent filosofisk etik på
sin tids populära kristendom. Ett sådant försök måste
naturligtvis medföra svårigheter, som intet snille
kunde övervinna. Men han såg och visade sambandet
mellan naturen och själens affektioner. Han inträngde
i den synliga, hörbara och påtagliga världens
sinnebildliga och andliga betydelse."
Och Claudius, f. ö. en stor spefågel, yttrar sig
mycket allvarligt och sympatiskt om Swedenborg
sålunda
"Enligt de förnuftigaste människors tanke ligger
mycken sanning i det förborgade, och därför må
varje god människas strävande därefter synas oss
heligt. Då nya världen fanns före Columbus, ehuru
man ej visste ett ord därom, kan det väl ock givas
en väg till andevärlden, som vi ej känna."
Själv var Swedenborg i sin ödmjukhet absolut icke
någon religionsstiftare. Men de vackra sanningar,
han framlade i sina andliga skrifter, ofta utmärkta
av en poetisk flykt, tilltalade en mängd människor,
särskilt i England, även i Tyskland och Holland, med
påföljd att de slöto sig samman omkring denna
litteratur såsom ett sammanhållande medium, ehuru där
knappast fanns något egentligt trosmoment att bilda
sekt på. Även i Sverige bildades så småningom som
bekant Swedenborgsförsamlingar. Swedenborg dog
1772 och uppnådde sålunda den höga åldern av
84 år.
Somliga lärda kommentatorer vilja göra gällande,
att Swedenborg under den första halvan av sitt liv
stod under inverkan av tidens materialism och
rationalism, och det var under inflytande av den under
det senare 1700-talet uppdykande mysticismen som
Swedenborg övergick till forskningen på det andliga.
Andra åter göra gällande att han fullföljde en
konsekvent linje. Utgången ur det ’biskopliga Svedbergska
hemmet, hade han som nämnt redan från barndomen
fått sitt sinne inriktat på andevärlden. Han syftade
redan från början att tränga till kunskap om denna
okända värld. Därför började han studera den
oorganiska världen, sedan den organiska, särskilt hjärnan
för att därigenom komma åt själen och det
översinnliga. På grund av vad jag varit i tillfälle att läsa
är jag ganska säker på att de senare ha rätt.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
