Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Emanuel Swedenborg, av Axel F. Enström - Vägkultur, av Sven Lübeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Sett ur denna synpunkt synes mig Swedenborgs
hela forskaregärning kunna ses såsom en modell i
miniatyr av hela mänsklighetens forskningssträvan
och sanningssökande. Vi se huru en Swedenborg
kunde tränga fram ■ så mycket längre än de stora
tänkarna i antiken, därför att observationsunderlaget
för hans kunskapspyramid var så mycket vidare. Vi
se också huru ofantligt mycket större denna kun-
skapspyramidens bottenplatta är i dag och ha
därför anledning att förvänta att dess topp skall av
tänkandet kunna byggas upp ännu högre. Kanske
skall den en dag bringas att sticka upp i en stratosfär,
om vars egenskaper ingen i dag vet någonting, ett
kunskapslager som föresvävade Swedenborg och vars
tillvaro många nog med honom ana.
Axel F. Enström.
Väg ku Itur.
Av landshövding SVEN LUBECK.
Ju mer våra landsvägar bliva trafikerade desto
mer uppmärksamhet ägnas icke blott åt vägens och
vägbanans egen beskaffenhet utan även åt
"utseendet" och "utsikterna", sträckningen och omgivningen.
Ty ännu är det lyckligtvis så, att man under en
bilfärd icke har samma möjlighet och lust att läsa och
skriva som under en järnvägsresa, där t. e. detta
skrives. Man kommer ju också naturen och
bebyggelsen liksom närmare från bilen och man behärskar
i regel själv farten och färden, om man vill närmare
syna något längs vägen. Man har bl. a. tid att tänka
på vad som i den långa raden av kulturer kan kallas
vågkultur.
Vad är då vägkultur? Ja, det är svårt att i
korthet angiva, ordet talar bäst för sig självt. Det är
motsatsen till ett stelt och stramt vägpreusseri. Det
är ordning och prydlighet längs vägen och mjuk,
trivsam anpassning till terräng och bebyggelse, som ofta
tagit sig så naturliga uttryck i de gamla
lands-vägsidyllerna, självfallet med upprätthållande av den
moderna biltrafikens nuvarande och förutsedda krav
på snabbhet, säkerhet och trafikekonomi.
Det behöver ju här icke sägas, att det för
väg-sträckningen grundläggande skall vara de
vägtek-niska och ekonomiska kraven med hänsyn till
anläggning och trafik, både genomgångs- och lokaltrafik.
Men dessa krav och hänsyn göra sällan den långa, raka,
stela linjen till evangelium. Ibland gör emellertid
terrängen en sådan linje naturlig och då te sig kurvorna
meningslösa. Ju högre de tekniska anspråken på
vägen måste ställas i fråga om bredd, trafikhastighet,
beläggning m. m., desto mindre ändamålsenliga
framstå kurvorna i och för sig. Att permanenta vägbanan
på en gammal slingrande vägsträckning över
tämligen jämn terräng måste sålunda anses både
ekonomiskt och estetiskt förkastligt och kan ofta tjäna
som tankeställare vid förbättring av huvudvägar, som
snart kunna väntas kräva permanent beläggning. —
Alltnog, det gäller att det ena göra men det andra
icke låta.
I kronologisk ordning gäller det att bevaka
kulturintressena i samband med vägens allmänna planläggning
och stakning, avseende ny- eller ombyggnad,
breddning och tillfogande av cykelbanor m. m. Hänsyn till
fornminnena hävdades av riksantikvarien SlGURD
Curman med klok måttfullhet och akademisk klarhet
vid Svenska vägföreningens senaste årsmöte i
Sundsvall. Föredraget har väl nu hunnit spridas i
massupplaga till alla intresserade och förtjänar vaksamt
beaktande. Dess motivering sträcker sig — direkt eller
indirekt — långt utanför riksantikvariens
ämbetsområde i begränsad mening. Vid många tillfällen —
senast i En vägbok för Uppsala län — har professor
Rutger Sernander dragit sin lans för
naturskyddet och för landskapet längs vägarna. Särskilt
förargar honom en del hänsynslöst utförda ingrepp i
mäktiga, landskapet dominerande rullstensåsar och
andra naturens urtida "fornminnen". Han längtar
med rätta efter den dag, då åtminstone huvudvägarna
icke längre äro grusförödande damm- och
smutskvarnar till ohägn för vägfarande och kringboende. •—
Att vid smutsigt väglag bilförare taga nödig hänsyn
bland annat till gående och cyklande, hör som bekant
till trafikkulturens abcd.
När en mera betydande vägstakning förestår, har
man författningsenligt att åstadkomma bästa möjliga
kontakt mellan förrättningsmannen och befolkningens
lokala, "praktiska" sakkunskap. Vad är naturligare än
att från början — innan kostnader nedläggas — söka
medverkan av sakkunskap jämväl i vad angår
ideella värden längs den tänkta sträckningen, märkliga
forn- och naturminnesmärken, m. m. Varför icke
även naturskönheten, i rimlig omfattning, så att
naturen icke onödigtvis såras och vacker utsikt över
landskapet försmås. "En väg kan och bör gå harmoniskt
in i landskapet, den kan och bör göra landskapet
vackrare i stället för att förfula det", framhöll
nyligen Sten Selander, Naturskyddsföreningens
nuvarande ordförande, och betygade samtidigt, att
åtminstone några av våra vägingenjörer redan nu visa
ett lovvärt intresse för vägbyggandets estetiska
problem. I den översiktliga och mycket beaktansvärda
artikel om "Vägen och landskapet", där Samfundet
för hembygdsvård i Tidskrift för hembygdsvård nr 6
1937 redogör för egna och andras bevakning av
väg-vården, åberopas också Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens hithörande, nyligen framlagda
normalbestämmelser rörande vägstakning och vägbyggnad:
"Då mjuka linjer i plan och profil i allmänhet äro
att föredraga framför en stel linjeföring, bör vid vägs
utstakning städse eftersträvas en smidig inpassning
av vägen i terrängen, särskilt därest dyrbara
ter-rasseringsarbeten och onödigt stora ingrepp i
naturen härigenom kunna undvikas. ––Såväl ifråga
om vägs inpassning i terrängen som dess utförande
skall hänsyn tagas till naturens skönhetsvärden,
varjämte fornminnesvårdens och hembygdens intressen
i görligaste mån söka beaktas och, där så synes
erforderligt, samråd äga rum med representanter för dessa
intressen."
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
