Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Arkitektur - Svensk byggnadskonst under ett halvsekel, av Hakon Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arkitektur
nyttjande av det dyrbara utrymmet genom
minimimått innebär en allvarlig fara.
Om i det moderna bostadsbyggandet utvecklingen
i vissa fall kan diskuteras (eftersom ökad komfort
ofta måste betalas med minskad rymlighet), så är
framåtskridandet i städsplanerandet vad beträffar
bostadsområdena däremot obestridligt. I själva
verket torde det senast förflutna decenniets största
insats inom byggnadskonsten ha skett på detta
område. Ehuru den moderna stadsplanekonsten i vårt
land ännu trampar sina barnakor och knappast har
anledning till självförhävelse, äro dock dess
framsteg beträffande bostadsområdena enorma.
Genomförandet av den enkla principen om ett öppet
byggnadssätt även i stenstaden, där förr den slutna
kvartersbildningen var allenarådande, har betytt mera
för byggnadskonstens rationalisering och
bostadsförhållandenas förbättring än några än så epokgörande
tekniska eller estetiska revolutioner. Uppfinningen
är icke inhemsk men har nu här vunnit allmän
till-lämpning.
Vid sidan av bostadsbyggnaderna ha även som
följd av den sociala och ekonomiska utvecklingen
vissa andra uppgifter, såsom skolor och affärshus,
stått i förgrunden inom den senaste tidens
byggnadsproduktion. I Stockholm har bl. a. kanske främst
genom ett förträffligt kulturborgarråds framsynthet
och förmåga att välja goda arkitekter, en rad
ypperliga skolbyggnader under de senare åren tillkommit.
Över snart sagt hela landet har det allslukande
Kooperativa förbundet genom en förebildlig
byggnadsverksamhet ryckt upp även den enkla lanthandelns
byggnadsstandard till en. hittills oanad nivå. Det är
i själva verket i dessa, av påtagliga
nyttighetssyn-punkter tyglade uppgifter, som den moderna
arkitekturen nått sina bästa resultat. Man hoppas i
fortsättningen på liknande resultat även beträffande t. e.
sjukhusbyggnader, hotell, industribyggnader etc., där
ännu tendensen på det hela taget är trevande och
en uppryckning efterlyses.
Tyvärr ger den snäva ramen för vår korta
återblick icke möjlighet att mer fullständigt ens
omnämna alla de områden, inom vilka tiden ropar på
nya prestationer av byggnadskonstens utövare. Ett
är säkert: arkitektur har aldrig — åtminstone i vårt
land — varit en ens tillnärmelsevis så betydelsefull
angelägenhet för samhället som för närvarande. Det
är en ansvarsfull uppgift, som påvilar den
arkitekt-generation, vilken skall tillgodose tidens alla krav på
detta område. Kanske vill man av den yttre
gestaltningen draga den slutsatsen, att modern
byggnadskonst är enklare än den traditionella; i själva verket
är den mycket mera komplicerad tack vare de i alla
avseenden uppdrivna fordringarna på det praktiska,
hygieniska och ekonomiska området. Det synes
bland byggande myndigheter och allmänhet existera
en övertro på arkitektens och byggmästarens
förmåga att trolla, så att med minsta kostnäd och på
alls ingen tid kan åstadkommas allt tänkbart; och
till skada för dem själva och andra men framför allt
för byggnadskonsten synas många arkitekter och
byggmästare benägna att själva underblåsa en sådan
vidskeplig övertro. Det är dock en allvarlig fara,
som hotar byggnadskonsten i denna underskattning
av det gedigna lugna arbetets värde både vid
planering och vid utförande, och i den hets och
nonchalans, som gör sig gällande vid behandling av både
enskilda och offentliga byggnadsfrågor.
Även en mycket summarisk revy över
byggnadskonstens utveckling bör icke då det gäller en sådan
period av tekniska framsteg som den ifrågavarande
sakna några ord om byggnadsteknikens
landvinningar. På grund av bristande utrymme, och även
av författarens begränsade sakkunskap, kan detta
dock endast bliva flyktigt. En mer djupgående
tillbakablick är här knappast heller nödvändig, eftersom
professor Carl Forssell i sin ovannämnda uppsats
1920 i korthet skildrat byggnadsteknikens dåvarande
ståndpunkt. Genom götjärnet och den järnarmerade
betongen har byggnadstekniken under ett halvsekel
nått en oändligt mycket större smidighet. Slutligen
har denna större smidighet också i full utsträckning
utnyttjats — ja stundom till den grad, att även de
spänstigaste material och konstruktioner känt sig
ansträngda. Inte så litet av den respekt för
gedigenhet, monumentalitet och sund konstruktion, som en
föregående utveckling tillkämpat sig under den
härdande kampen med en mer primitiv teknik, har
offrats på den moderna kvasitekniska estetikens
altare. Men att så skett är naturligt och hör till
barnsjukdomarna; trots en del onödiga excesser har
likväl byggnadskonsten i stort sett nått en bättre
kontakt med tiden än förut och allvarligt bemödat
sig att se verkligheten i vitögat.
Ännu äro väl de material, med vilka
byggnadskonsten rör sig, till övervägande del traditionella.
Förhållandena ändras dock härvidlag mycket snabbt.
De lättare och högporösa tegelsorterna äro
värdefulla nya skott på en äldre stam. I det inre hava
olika slag av träfaner och träfiberplattor nått en
vidsträckt användning. Den rostfria järnplåten har
blivit nästan allenahärskande som material för
beklädnad av diskbänkar och andra för särskilt stark
åverkan utsatta ställen. Goda nya
isoleringsmaterial och metoder hava framkommit. Dörr- och
fönsterkonstruktioner hava förbättrats och
moderniserats. Glastillverkningen har nått långt större
fulländning. Linoleum-, gummi-, kork-, asbest- och
asfaltmaterial ha givit värdefulla möjligheter för
lösandet av den vanskliga golvbeläggningsfrågan.
För de synliga delarna av byggnadens exteriör äro
nyheterna i material mindre betydande. Mest
framträdande är den fönsterytornas relativa ökning,
vilken möjliggjorts genom de nya
byggnadskonstruktionerna samt genom förbättrad uppvärmningsteknik
och framsteg i glastillverkningen. Naturstenen som
byggnadsmaterial har helt försvunnit (vilket kanske
är skada), men en tendens att för anspråksfullare
byggnader tillgripa beklädnad med tunna
naturstens-plattor — vanligen slipade — har ganska allmänt
gjort sig gällande; huruvida den varit lycklig, må
framtiden utvisa. Detsamma gäller tendensen att
genomgående låta takresningen nästan helt försvinna.
Sistnämnda tendens i den moderna arkitekturen
hänger likväl intimt samman med behovet av att vid
planbildningen vara oberoende av byggnadens
ytter-konturer, och de risker eller merkostnader, som det
plana yttertaket ännu medföra, torde väl sannolikt
med en ytterligare förbättrad byggnadsteknik kunna
helt övervinnas.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
