Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Arkitektur - Svensk byggnadskonst under ett halvsekel, av Hakon Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
rum i konstruktion, i planbildning, i stadsbyggnad
och i det ekonomiska betraktelsesättet. Men
eftersom det knappast kan bestridas, att den estetiska
inriktningen varit utslagsgivande för arkitekturens
karaktär intill denna tid, så är det måhända ändock
icke helt oberättigat att i detta avsnitt behandla
arkitekturen i främsta rummet som konst.
Först den sociala revolutionens efterverkningar ge
åt byggnadskonsten centrala problem av sådan
beskaffenhet, att de estetiska momenten måste —
åtminstone till en tid — trängas i bakgrunden.
Under den för de flesta europeiska länder ganska
kortvariga period av fredligt återuppbyggande, som
följer efter världskriget, kommer bostadsfrågan att
att intaga en mycket betydande plats. Från äldsta
tider måste ju uppgiften att bygga bostäder ha varit
en förstarangsuppgift för all byggnadsverksamhet. I
den traditionsbundna folkliga byggnadskonsten har
också bostadens typ vuxit fram till ett organiskt
uttryck för liv och behov. Denna tradition hade
emellertid vid sekelskiftet i vårt land på det hela taget
spelat ut sin roll, sedan förutsättningarna blivit
radikalt förändrade. Och i den skolade arkitekturen
har denna uppgift skjutits undan till den grad, att
man i den vanliga arkitekturhistorien finner den
endast flyktigt omnämnd, såframt det inte gäller
palatsen, vilka för övrigt fått sin karaktär mera såsom
representativa byggnader än som bostäder. Ett
undantag utgör i viss mån England, där
privatbostaden — åtminstone så långt ned som till den
förmögnare medelklassen — alltid ägnats ett större
intresse än på andra håll.
Det är sålunda — märkvärdigt nog — en i de
flesta avseenden helt ny uppgift, som efterkrigstiden
tar itu med, då den går att i stor skala på allvar söka
lösa de breda folklagrens bostadsfråga. Det är
knappast att undra på, att man i begynnelsen står
villrådig inför detta väldiga problem. Det är nästan
oöverstigliga hinder, som möta. En enkel
räkneoperation visar, att för flertalet arbetare och anställda
av lägre grad inkomsterna äro otillräckliga för att
betala en bostad som t. o. m. i blygsammaste form
fyller kravet på en familjebostad. Även allvarliga
och intensiva försök att rationalisera byggnadsdriften
visa sig gagnlösa inför detta förhållande. Enda
utvägen är sålunda tillskott av allmänna medel eller
anskaffande av billigt byggnadskapital. Så länge
efterkrigstidens penningknapphet gör det omöjligt att
i den öppna marknaden få billiga pengar, kan den
sistnämnda utvägen endast nås via den förstnämnda.
I den mån efterkrigstiden lyckas lösa bostadsfrågan
sker det därför övervägande genom subventionerad
byggnadsverksamhet. Det enskilda intresset, som
representerar eller i varje fall anses representera en
onödig mellanhandsvinst, kopplas om möjligt bort. I
bästa fall når man därmed en besparing, samtidigt
som stordriftens rationella metoder kunna vinna
till-lämpning. I sämsta fall betyder avkopplandet av
mellanhanden — byggmästaren — att man även
avkopplar sakkunskap och personligt ansvar.
Kristidens bostadsproduktion ger därför prov på både
gott och ont; som all nyskapande verksamhet gör
den i begynnelsen fatala misstag, och i denna
begynnelsens andra skede befinna vi oss ännu. Det vore
emellertid orättvist att icke erkänna de
betydelsefulla insatser, som gjorts för att skapa bättre bostä-
der både av allmänna myndigheter, av kooperativa
företag och av enskilda.
En mycket väsentlig förbättring i byggnadstypen
för hyreshus med smålägenheter utgör sålunda t. e.
det så kallade "smalhuset", där det eljest vanliga
husdjupet av 14—16 meter reducerats till 7—10 meter,
varigenom även de minsta lägenhetstyper kunna
göras genomgående.
En betydande insats särskilt i avseende på
anordnande av gemensamma nyttigheter för hyresgäster i
stora bostadskomplex har det kooperativa sällskapet
H. S. B. utfört vid sin omfattande
byggnadsverksamhet. Den av Stockholms stads fastighetskontor först
organiserade småstugebyggnadsverksamheten innebär
även ett beaktansvärt led i försöket att lösa de
mindre bemedlades bostadsfråga, vilket även på
andra håll vunnit efterföljd.
Hur pass mycket ha arkitekter och konstruktörer
tagit del i arbetet på denna vår tids största
byggnadsuppgift? Begränsa vi frågan att gälla vårt eget
land, kunna vi konstatera, att enstaka goda
arkitekter eller konstruktörer mer eller mindre sporadiskt
anlitats för att bidraga vid planlösningen eller vid
studiet av anläggningens exteriör för vissa större
företag — i bästa fall ha de fått syssla med bägge
delar. Yi finna vidare, att en myckenhet
utredningsarbete utförts — på det hela taget utan större
inbördes sammanhang —• vid vilket även arkitekterna
dragit sitt strå till stacken. Vi veta även att t. e.
ledaren för vårt största och mest framgångsrika
kooperativa bostadsföretag är en arkitekt. Men som
allmänt omdöme kan göras gällande, att den kunskap
och goda vilja, som representeras av arkitekter och
andra byggnadsfackmän, hittills i alltför ringa grad
och alltför sporadiskt blivit utnyttjad i den senaste
tidens för våra förhållanden betydande produktion av
bostäder för de bredare lagren. Att mer
systematiskt organisera denna sakkunskap i bostadens
byggnadsfråga borde vara en lockande och tacksam
uppgift för vår byggnadsstyrelse, såframt den därvid kan
undgå risken av att falla i byråkratismens snaror.
Vid sidan av denna allmännyttiga
byggnadsverksamhets större apparat arbetar alltjämt den privata
spekulativa byggnadsverksamheten icke utan
framgång med sina enklare metoder. Den visar sin
livskraft i trots av att dess drivfjäder endast är
förvärvsbegär ■— eller kanske just därför — och dess
karaktär är betingad av detta förhållande.
Avigsidorna äro påtagliga; ett snålt utnyttjande, som inte
sällan överskrider gränsen för det försvarliga, ett
ockrande på modesynpunkter och moderniteter, en
ansvarslöshet, som stundom offrar yrkeshedern för
en kort och vinstgivande affär. Mycket av den
senare tidens privata bostadsbyggnadsverksamhet
karakteriseras av dessa egenskaper, vilka tyvärr icke
heller äro främmande för kooperativ och t. o. m.
offentlig byggnadsverksamhet. Men fördelarna hos
den privata bostadsbyggnadsverksamheten få icke
heller förbises. Där yrkeskunnighet paras med
ansvarskänsla hos den enskilde företagaren —
byggmästaren — har resultatet blivit sådant, att det
knappast överträffats av varken offentlig eller
kooperativ byggnadsverksamhet. På det hela taget
torde man kunna säga, att det senaste decenniet
medfört en väsentlig förbättring av det s. k. hyreshusets
planlösning och utrustning, ehuru tendensen till ut-
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
