Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Elektroteknik - Reviderad elektricitetslagstiftning, av E. C. Ericson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekn i sk Ti ds kri ft
fall totalt £ 150, därav för tryckning £ 120, beroende
på att det mesta arbetet utförts kostnadsfritt. För
här ifrågavarande betänkanden angives i
riksdagstrycket en kostnad av kr. 41 499: —.
Tyvärr föreligger, när detta skrives, ännu icke den
väntade propositionen i definitiv form, men enligt
den till lagrådet ingivna avfattningen kommer den
att i huvudsak ansluta sig till de sakkunnigas
förslag, dock med tillägg av en bestämmelse om statlig
prisreglering av elektrisk kraft, på uppdrag utarbetad
av Kommerskollegium. Denna prisreglering
ävensom den av sakkunniga föreslagna statliga
regleringen av strömleverantörers entreprenörsystem
kunna sägas vara de två principiella nyheterna i
förslagen. I övrigt innebär revisionen väsentligen
ordningsföreskrifter för producenter och distributörer av
energien, det övervägande flertalet
elektricitetsför-brukare torde bliva i ganska ringa grad berörda.
Efterföljande rader avse att i korthet angiva de
huvudsakliga ändringarna och deras innebörd i lagen
och dess följdförfattningar.
Lagen.
Det må då erinras, att den nuvarande
elektricitetslagen av 1902 tillkom för att bereda möjlighet till
överföring och distribution av energi från våra
talrika kraftkällor. Den innefattar bestämmelser i
första hand om expropriationsrätt för ledningar å
landsbygden samt — närmast i den allmänna säkerhetens
intresse — om koncessionsväsen och ansvar för skada
orsakad av elektrisk ström ävensom om rätt att på
administrativ väg meddela erforderliga föreskrifter
om anläggningars utförande och skötsel. En viss
kontroll i samhälleligt intresse förutsågs även genom
att koncessionstiden bestämdes till högst 40 år. Med
stöd av denna lag har varje rimligt
elektrifieringsföretag utanför stadsplanelagt område kunnat
förvärva nödiga rättigheter att utföra sin anläggning
och driva den efter eget skön utan andra förpliktelser
än att vidtaga föreskrivna säkerhetsåtgärder. Denna
rörelsefrihet har otvivelaktigt länge varit till fördel
och verksamt bidragit till den snabba och omfattande
elektrifieringen i vårt land för såväl industriella som
borgerliga behov. Efter hand har dock befunnits
nödvändigt att stipulera viss begränsning av
verksamhetsområdet för planerade nyanläggningar eller
utvidgningar i syfte att undvika olämpliga och
oekonomiska dubbleringar av överföringsledningar och
distributionsnät. Särskilt invid gränserna mellan olika
företags områden har tävlan om avnämarna visat sig
kunna leda till dylika missförhållanden. Det har
därför ansetts behövligt att i lagen tydligen angiva, att
en behovsprövning skall ske vid behandlingen av
koncessionsansökningar.
Det nu framlagda förslaget innefattar inga nya
lagparagrafer utan endast ändringar i §§ 2, 3 och 6, och
av dessa är endast § 2 av något allmännare intresse.
Här äro i mom. 1—3 sammanförda alla bestämmelser
— även de förut i stadgan intagna — om när
Konungens tillstånd skall sökas för utförande av en
starkströmsledning. Alla sådana tillstånd skola
hädanefter meddelas för viss tid — normalt ej över
40 år, eventuellt i särskilda fall 60 år — och förfalla
om ledningen ej tages i bruk inom 3 år, därest annat
ej särskilt medgivits. Den egentliga utvidgningen av
koncessionsplikten består däri (mom. 2) att tillstånd
skall sökas för lågspänningsnät (högst 250 voit)
inom fastställt område eller utgående från viss
generator- eller transformatorstation. Detta gäller så snart
ström skall distribueras till fastigheter med olika
ägare, dvs. enligt vanligt språkbruk vid allmän
distribution. Enligt förslagets övergångsbestämmelser
skola dock utvidgningar av befintliga
lågspänningsnät vara befriade från denna nya skyldighet. Sagda
form av s. k. områdeskoncession är den enda som
förutsattes, och därigenom har en indragning skett
i den nuvarande rätten att utan särskilt tillstånd
utvidga en koncessionerad högspänningsledning med
anslutningar, som framgå över frivilligt upplåten
mark och ej beröra allmän trafikled. Denna
rättighet infördes av 1907 års riksdag i anslutning till en
framställning från Kommerskollegium och statens
elektriska inspektörer i syfte att befria kungl. maj:t
samt statliga och kommunala myndigheter från att
taga befattning med rena bagatellärenden, där alla
intresserade parter redan voro ense. Ett önskemål
ur praktisk och antibyråkratisk synpunkt torde
fortfarande vara att även högspänningsledningar bleve
inbegripna i koncessionen för lämpligt fixerade
områden. Så till exempel för det ofta noggrant angivna
område, där en distributionsförening enligt avtal med
strömleverantören bedriver sin verksamhet, och
där-högspänningsledningarna i mån av ökad anslutning
måste utbyggas och nya transformatorer uppsättas.
En spårvägsanläggning i en stad är också en
begränsad anläggning, där vissa omläggningar allt
emellanåt förekomma. Då slutresultatet blir
enahanda, torde i dylika fall en enkel anmälan till
tillsynsmyndigheten vara mera motiverad än den
tågordning, som en koncessionsansökan har att
genomgå. Man kan ju också finna det egendomligt, att
Konungens medverkan skall behöva anlitas för att få
draga en ledning över en väg eller under ett
järnvägsspår, men det har sannolikt mött svårighet att
åstadkomma en förändring härutinnan. En särskild
anledning att ej införa komplikationer för obetydliga
men ofta angelägna anläggningsarbeten är ett nytt
stadgande, som upphäver inspektörernas nuvarande
befogenhet att under vissa förbehåll lämna tillstånd
till en anläggnings tagande i bruk, innan
koncessionsansökningen slutbehandlats. Sådan åtgärd skall
nämligen framgent underställas Konungens prövning.
Som förut antytts har nu i lagen (mom. 4)
uttryckligen angivits, att en koncessionsansökan skall
prövas med hänsyn till huruvida behov förefinnes av
den planerade anläggningen och om den anses
förenlig med planmässig elektrifiering. Det råder nog
en allmän mening om, att en sådan prövning är
önsklig. Tillfredsställande svar på dessa spörsmål
bliver dock sannolikt ej alltid så enkelt att avgiva,
då varken behov eller planmässighet äro fixerade
begrepp. Detta torde tydligt framgå av den omfattande
utredning, som förlidet år verkställdes av
generaldirektör Granholm rörande överföring av
norrlandskraft till södra Sverige enligt skilda planer av
Vattenfallsstyrelsen och Sydsvenska kraftbolaget.
Emellertid lära frågor av denna storleksordning bliva
sällsynta. Därest man under det planmässiga även
inbegriper åtgärder för samarbete mellan olika företag,
borde denna viktiga uppgift kunna främjas genom
myndigheternas medverkan.
Den föreslagna statliga regleringen av kraftprisen
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
