Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Elektroteknik - Reviderad elektricitetslagstiftning, av E. C. Ericson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
haltigt materiel, som sammanförts i 104 paragrafer,
samt blir en välbehövlig ersättning för de nuvarande
föråldrade och i spridda författningar och
meddelanden förekommande föreskrifterna.
Varje land med självaktning söker numera hålla
sig med och ständigt modernisera en egen dylik
kodex innefattande mer eller mindre detaljerade
föreskrifter för installerandet av de mångfaldiga
elektriska anordningar och apparater, som nu kommit i
bruk. I detta avseende torde Tyskland och Schweiz
få betraktas som föregångsländer och förebilder. I
huvudsakliga delar blir innehållet givetvis ganska
likartat, men detaljer och uppställning variera och
kunna giva anledning till obegränsade
meningsutbyten. I själva verket har på detta område utbildat
sig en egen liten vetenskap, i vårt land
sammanfattningsvis benämnd "knappologi" efter de
porslins-knappar, som under ett tidigare skede ingingo såsom
en integrerande del av installationerna. Det är
obestridligt av stort värde att få den under årens lopp
samlade erfarenheten på området sammanställd i
överskådlig och tillgänglig form, även om ett visst
mått av knåperi därvid ej kan undgås. Ingen
reglementering utesluter dock att ingenjörer och installa
törer i praktiken alltjämt måste använda och lita till
eget förstånd och omdöme, då tillämpliga paragrafer
saknas eller ej äro till hands. Säkerhetsföreskrifterna
kompletteras för övrigt automatiskt genom den
standardisering, kontroll och provning, som
installationsmaterielen allt mer underkastas. I vårt land bedrives
ju sedan många år sådan verksamhet, och ett privat
företag (SEMKO), har av kungl. maj:t blivit särskilt
auktoriserat att prova den materiel, vilken enligt
väntade föreskrifter från Kommerskollegium därefter
ej skall få försäljas eller användas, innan den blivit
provad och godkänd.
Säkerhetsföreskrifter och vad därmed
sammanhänger pläga, liksom här nu skett, i regel utarbetas
genom försorg eller medverkan av respektive lands
representativa sammanslutningar på det elektriska
området. I Tyskland har man sålunda ett tjugotal
permanenta kommittéer, vilkas uppgift är att inom olika
delar av föreskriftsväsendet hålla detta på en modern
nivå. Skilda metoder praktiseras för föreskrifternas
delgivande. Ett förfarande är, att de underställas
vederbörande statliga myndighet för prövning och
godkännande och därigenom bliva helt eller delvis
obligatoriska, men att de sedan publiceras av den
organisation, som föranstaltat utarbetandet. Ett
annat förfarande är, att de i sin helhet införas i
officiella författningar såsom hittills till huvudsaklig del
varit fallet i vårt land. Vilket som är att föredraga
får givetvis övervägas i varje särskilt fall.
Installatörs- och entreprenörsförordningen.
Det principiellt nya i denna förordning är, att be
stämmelser om entreprenörsväsendet införts däri.
I övrigt innehåller sakkunnigeförslaget en omarbetad
avfattning av behörighetsförordningen samt som
bilaga en specialutredning om
installatörsundervis-ningen, utförd av en utomstående sakkunnig.
Den statliga behörigheten avses fördelad på tre
klasser, A utan inskränkning, B inom begränsat
område med vissa inskränkningar och C inom begränsat
område på landsbygden med vissa inskränkningar
eller för angivet industriföretag. I fråga om
teoretisk utbildning kräves för de olika klasserna
respektive hög- eller fackskola, 600 timmars kurs och för
den sista prov, som bestämmes av Kommerskollegium,
samt i fråga om praktik respektive 3 à 7 år, 8 år och
8 år. Det ovannämnda är det normala, därtill
kommer en del undantag och specialbestämmelser som
här måste förbigås.
Det av strömleverantörer praktiserade
entreprenörväsendet har hittills ej varit föremål för något
ingripande från statens sida, men de sakkunniga ha
funnit behov föreligga för en viss reglering därav i
samband med installatörsförordningen. Det har
sålunda ansetts oegentligt, att en med erforderlig
statlig behörighet försedd installatör, mot vars kompetens
och lämplighet som entreprenör ingen erinran göres,
skall av en strömleverantör kunna utestängas från
yrkesutövning inom dennes leveransområde. Vad som
huvudsakligen ligger till grund för ett sådant
förfarande är en tillämpning av den s. k. behovsprincipen
åsyftande att begränsa antalet yrkesmän, så att en
ekonomiskt bärande rörelse må tillförsäkras dem som
erhållit rättigheter. Därmed avses att ernå en
betingelse för vederhäftigt arbete och att underlätta
kontrollen därav. Åtskilliga såväl fördelar som
nackdelar ha som väl bekant framhållits i fråga om denna
ordning, vilken ju innebär, att leverantören av ström
påtager sig befogenhet att efter eget omdöme fördela
arbetsmarknaden inom installationsfacket eventuellt
att reservera den för egen räkning. De sakkunniga
föreslå, att den, som enligt de reviderade
bestämmelserna erhållit statlig behörighet i någon av de tre
klasserna, ej skall kunna förvägras motsvarande
entreprenörsrätt, dock under vissa förbehåll. Dessa
förbehåll, som skola avse ordningsföreskrifter, få
emellertid ej godtyckligt avfattas, utan skola
fastställas av kommerskollegium för varje
strömleverantör. Härigenom har man velat förebygga
godtycklighet och eljest icke sällsynta tvister i samband
med tilldelning av ifrågavarande rättigheter.
Med anledning av ingivna yttranden torde
åtskilliga ändringar komma att vidtagas i sakkunnigas
förslag, innan förordningen framlägges, beträffande
planen för undervisningens ordnande synas dock inga
erinringar blivit framställda.
Organisation av tillsynsmyndigheten.
Den väsentliga ändring, som avses efter
kommers-kollegii bearbetning av sakkunnigeförslaget, består
däri, att den nuvarande till kollegiets industribyrå
hörande elektriska sektionen göres till en
självständig byrå och utökas med en amanuensbefattning,
samt att den elektriska inspektionen utökas med en
fjärde inspektör och en assistent.
Efterskrift.
Efter det ovanstående blivit uppsatt, har den
väntade kungl, propositionen blivit framlagd (nr 137).
Med anledning av lagrådets utlåtande har nu i
lagförslaget uteslutits den ifrågasatta ändringen av § 6,
men däremot har i § 15 gjorts ett tillägg, däri direkt
angives, att Konungen må reglera
entreprenörsväsen-det på det elektriska området. De sakkunniga hade
också för sin del ansett ett sådant bemyndigande
erforderligt.
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
