Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Kemi och bergsvetenskap - »Kemi och Berg» 50 år, av F. H. Stenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi och Bergsvetenskap
obekanta, hänvisar jag till studium av Svenska
teknologföreningens nyss utkomna porträttmatrikel. Så
var det med det!
Ännu en liten episod ur gångna tiders
föreningsliv och denna gång från Kemi och Bergs traditionella
julsamkväm skulle jag vilja rädda från att sjunka
i glömskans djup. Och jag gör det under
förhoppning, att de gamla vänner inom avdelningen, vilkas
namn jag nu nämner, ej skola känna sig stuckna.
1912 var ett märkesår för svensk elektro-kemisk
industri. Då invigdes nämligen Stockholms
Superfosfat fabriks a.-b:s nya anläggningar vid Ljunga
verk, där tillverkningen av kalkkväve baserad på
inom bolaget utarbetade metoder och särskilt på
Fredrik Carlsons patenterade förfarande att använda
fluorkalcium som flussmedel vid kvävebindningen
till karbiden. I ett stort anförande vid
invigningshögtidligheten skisserade bolagets verkställande
direktör, vår kemiska industris dåvarande grand old
man, Oscar Carlson detta forskningsarbete och gav
uttryck åt företagets erkännande till de män, som
utfört detta och särskilt sönerna Birger och Fredrik
Carlson. Detta tal, som refererades i fackpressen,
gav emellertid upphov till en rätt animerad polemik
i Teknisk tidskrift mellan Oscar Carlson och Hjalmar
Lidholm, då anställd vid Alby karbidfabriksa.-b.,
vilken sökte förringa fluorkalciums betydelse och
dess påstådda fördelar framför det av Frank och
Caro använda flussmedlet, klorkalcium.
Det nya svenska kalkkväveförfarandet,
Ljungaverkens tillkomst och polemiken med Lidholm blev nu
ett tacksamt tema för julsamkvämets rumormästare,
Clas Herlin. I ett med roliga men tämligen
respektlösa karikatyrer (av min numera bortgångne
barndomsvän Gunnar Laurells hand) illustrerat föredrag
travesterade han det nyssnämnda invigningstalet och
skämtade över dess eko i Teknisk tidskrifts spalter.
Utrymmet tillåter icke, att jag närmare refererar
föredraget, men jag kan ej neka mig nöjet att här
återgiva ett par av teckningarna, vilka jag nyligen
återfunnit, den ena visande Fredrik Carlsons
återkomst från sina studier i Tyskland, då han med
den funna flusspatkristallen ilar till fadersfamnen,
den andra illustrerande Oscar Carlsons replik till
Lidholm med erinran om den gamla legenden om räven
och rönnbären.
Gyttorp i februari 1938.
När den så dugande och
lovande ingenjören och
forskaren Oscar Fagerlind år
1908 omkom genom
olyckshändelse, valdes
undertecknad till hans efterträdare som
sekreterare i avdelningen för
Kemi och Bergsvetenskap. I
maj samma år hade i
Stockholm avhållits det första
allmänna kemistmötet, vilket
varade i dagarna tre enligt
ett synnerligen gediget
program.
Från arbetet 1909 i avdelningen erinrar jag mig
den av dåvarande lektor Kullgren framförda frågan
om en kemiskt-teknisk ordlista, vilken i vanlig
ordning begravdes i en kommitté. Likaledes tillsattes
en kommitté, bestående av herrar Klason, Roos af
Hjelmsäter, v. Heidenstam, Alf. Larson och K. E.
Petersson för att i samarbete med andra länders
nationalkommittéer utarbeta normer för provning av
Sigurd, Nauckhoff.
Professor
Evert Norlin.
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
