Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Kemi och bergsvetenskap - »Kemi och Berg» 50 år, av F. H. Stenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
oljor och fett. Några vare sig svenska eller
internationella sådana normer kommo aldrig till stånd.
Mera givande blev ett genom avdelningen organiserat
deltagande i den internationella kongress för
tillämpad kemi, som avhölls samma år i London. Vid
septembersammanträdet avgavs redogörelse om
arbetet vid kongressen av Holmberger, Nauckhoff,
Hertzberg och undertecknad. Jag erinrar mig en liten
episod från besöket i London. Några av svenskarna,
däribland Hultman och Ramén sutto och åkte i icke
rökare i subwav’n. Alla voro klädda i smoking utom
Ramén, som hade frack och han rökte en cigarr.
Konduktören kom, tog Ramén i frackuppslaget, sägande
"No smoking car" — Hultman replikerade snabbt,
nää han har frack — allmänt svenskt jubel. Från
arbetet inom avdelningen de följande åren kan jag
inte med hänsyn till utrymmet ge någon mera
detaljerad redogörelse. Jag vill endast påpeka ett par
särskilt viktiga frågor, som tagits upp inom
avdelningen och som genom dess åtgöranden förts fram
emot en lösning. År 1910 avhölls i Hälsingborg det
andra allmänna kemistmötet och där gjordes två
betydande upptäckter, den ena att det i Sverige
verkligen fanns en beaktansvärd kemisk industri och den
andra, att denna industri till stor del låg i
konungariket Skåne. Detta framgick av de synnerligen
belysande föredrag som höllos av Gunnar Holmberger
och Ivar Svedberg. Dessa föredrag ha givit impulsen
till det intresse för den kemiska industriens
utveckling och självhävdelse, som alltmera växte fram inom
avdelningen. De som härvid förtjäna att nämnas äro
Alf. Larson och C. J. Lundström. Redan 1909 kunde
i tidskriften refereras Alf. Larsons bok: "Villkor och
möjligheter för kemisk storindustri i Sverige" och
1914 höll han föredrag om "Den svenska industriens
ställning under nuvarande världskris, särskilt med
hänsyn till råvarutillgången". Under diskussionen
framfördes förslag om bildande av en svensk
motsvarighet till den tyska Verein zur Wahrung der
Interessen der deutschen chemischen Industrie, och
avdelningens styrelse fick i uppdrag att utreda frågan. C.
J. Lundström var mycket intresserad härav och höll
följande år föredrag med titel "Frågan om bildandet
av ett kemiskt industrikontor". Som bekant ledde
dessa strävanden till att Sveriges kemiska
industrikontor bildades år 1917. Härvid var Birger Carlson
otvivelaktigt den drivande kraften, verksamt
understödd av C. J. Lundström, Alf. Larson, Almgren,
Nauckhoff, Rising och Holmberger. Industrikontoret
kom emellertid icke att samarbeta med Svenska
teknologföreningen och Teknisk tidskrift utan med
Sveriges industriförbund och Svensk kemisk tidskrift.
Skälen härför voro av berättigad organisatorisk
natur.
En annan fråga, som tidigt liksom även senare
åren ledde till intresserat och åtminstone delvis
framgångsrikt arbete inom avdelningen, var
undervisningen inom kemiska och bergsvetenskapliga
fackskolorna vid Tekniska högskolan och om lokaler, speciellt
för den kemiska, enär det hade ifrågasatts att
uppskjuta byggandet av dem. Från diskussionerna
härom år 1914 erinrar jag mig, att Birger Carlson i en
kommittéutredning reservationsvis framförde förslag
om inrättande av doktorsgrad vid Tekniska
högskolan, ett önskmål, vilket som bekant numera är
realiserat.
En fråga av mindre betydelse, vilken tidigare
åstadkom många diskussioner var arsenikfrågan.
Genom Klasons utmärkta arbeten härom och
arsenikkommitténs klargörande utredning reducerades detta
problem till sina rätta proportioner och arsenofobien
blev praktiskt taget botad. Klason redogjorde
härför år 1912.
Kemi och Berg ha såväl i avdelningen som i
tidskriften varit som ett par väl sammanväxta
siamesiska tvillingar, men det har ju inte saknats förslag
om att utföra en kirurgisk mer eller mindre
omfattande operation. Detta har som bekant skett
fullständigt med tidskriften.
År 1912 hade undertecknad efter G. H. Hultman
blivit kemisk avdelningsredaktör och lämnade vid
slutet av året befattningen som sekreterare i
avdelningen. Efter varandra samarbetade jag med Stille,
Hj. Dahl och Ture Haglund och det var ett inte så
lätt snickeri att inom det begränsade utrymmet med
rättvis fördelning få in de två slagen material.
Senare delen av 1917 var jag ensam redaktör, men 1919
övertog Markman den bergsvetenskapliga delen. 1916
genomförde huvudredaktör Tisell en uppdelning av
avdelningen för Kemi och Bergsvetenskap på så sätt,
att båda hade kvar den gamla överrubriken, men
därtill som underrubriker dels Kemiska uppsatser och
dels Bergsvetenskapliga uppsatser. Vid
marssammanträdet uttalade avdelningsstyrelsen sitt beklagande
av att så väsentliga förändringar gjorts med
tidskriften utan avdelningens hörande. Vid
december-sammanträdet återupptogs frågan, varvid en skrivelse
från G. H. Hultman föredrogs, vari han motsatte sig
uppdelning "enär den visat sig medföra vissa
olägenheter såsom:
1) svårigheten och olämpligheten att skilja kemien
från bergsvetenskapen,
2) oftare förekommande uppdelning av uppsatser,
då varje del av tidskriftens avdelning endast har ca
halva antalet sidor,
3) sämre innehåll, då det ibland finns gott om t. e.
goda kemiska uppsatser, men ej bergsvetenskapliga
och tvärtom,
4) omöjligheten att uppdela referaten över
avdelningarnas sammanträden, så att båda grupperna bli
tillfredsställda osv.
I diskussionen förekommo mycket delade meningar
men de två avdelningsredaktörerna förordade en
uppdelning.
I slutet av 1918 beslöt föreningens styrelse på
yrkande av avdelningsstyrelsen, att Kemi och
Bergsvetenskap åter skulle sammanslås och detta
utgiv-ningssätt fortsatte till år 1922.
Man hade då på grund av de svåra tiderna tänkt
sig, att göra tidskriften rent polyteknisk och slopa
avdelningarna, men detta motsatte sig
avdelnings-redaktörerna. Man träffade då en kompromiss och
förenade allt material till en tidskrift, men införde
däri underavdelningar med de gamla rubrikerna.
Varje sådan avdelning tillmättes ett på förhand
bestämt sidantal och Kemi och Bergsvetenskap gjordes
till skilda självständiga avdelningar. Förhållandet
anmäldes och tillstyrktes av avdelningsredaktörerna,
avdelningen gjorde ej invändning, varför
uppdelningen av tidskriften blev genomförd.
Frågan om själva avdelningens uppdelning i två,
vilken väcktes av Leffler vid februarisammanträdet
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
