Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Kemi och bergsvetenskap - »Kemi och Berg» 50 år, av F. H. Stenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi och Bergsvetenskap
1921 fick en annan lösning. I sin skrivelse
motiverade Leffler förslaget om uppdelning med, att antalet
i Stockholm bosatta bergsmän numera är ganska
betydande, att detta i ännu högre grad är fallet med
kemisterna samt att teknikens snabba utveckling
föranleder, att de båda fackens vetenskapliga intressen
gå allt mer och mer isär.
Styrelsen förstärkt med Nauckhoff, Hultman,
Leffler och Dieden samt senare med
avdelningsredaktörerna avgav yttrande i maj 1922. Enligt detta
förefanns lika goda skäl för ytterligare uppdelning inom
avdelningen, t. e. gruvingenjörer för sig och
me-tallurger för sig. Antalet i Stockholm bosatta
medlemmar vore otillräckligt för uppdelning och
sammanträdena skulle bliva för fåtaligt besökta. Man hade
dessutom i viss grad tillgodosett önskemålen genom
att ordna vissa sammanträden enbart för kemister
och vissa sammanträden enbart för bergsmän, och i
tidskriften hade från årets början uppdelning i två
skilda avdelningar genomförts. Det vore icke
lämpligt att under rådande kristid göra någon uppdelning
utan ställa fråga på framtiden. Dieden hade
reserverat sig och instämde i Lefflers yrkande. Ansåg att
bergsmännen icke hade mera gemensamma intressen
med kemisterna än t. e. med mekanister eller väg- och
vattenbyggare.
Frågan underkastades lång och ingående
diskussion vid oktobersammanträdet 1922. För uppdelning
talade Markman och Dieden, vilken senare föreslog
referendum till alla medlemmar även sådana i
landsorten. Mot uppdelning talade C. J. Lundström,
Nauckhoff, Holmberg, A. Johansson, Petrén, Grönvall,
S. Lundberg, Sjöström och Heimbürger. Det
föreslogs, att man skulle ändra arbetsordningen och
anordna på förhand bestämda specialsammanträden
med antingen enbart kemiskt eller bergsvetenskapligt
program samt att man skulle tillsätta två sekreterare,
en för vardera facket.
En kommitté, bestående av Erik Malm, A.
Johansson, Petrén, Heimbürger, Nauckhoff och Norlin skulle
göra närmare utredning härom.
Kommittén beslöt att grundligt utreda frågan och
upptaga de två alternativen A uppdelning och B på
föreslaget sätt ändrad arbetsordning till granskning.
Följande statistik uppgjordes med hänsyn till
alternativ A.
Kemister Bergsmän
Boende i Stockholm ................ 137 96
I landsorten och utrikes ............ 98 157
235 253
Bergsmännen i Stockholm kunde uppdelas i:
Anställda i ämbetsverk och hos kommunen..........15
Konsulterande och affärsmän....................................23
Gruv- och brukshanteringen mera närstående .... 29
Äldre f. d. brukstjänstemän........................................20
Övriga .......................• •........................9
96
Man drog härav den slutsatsen, att antalet i
Stockholm boende bergsmän med aktuellt vetenskapligt
eller tekniskt intresse var för litet, varför alternativ
A avstyrktes.
Däremot föreslogs den arbetsordning, som alltjämt
är gällande, enligt vilken sammanträdena skulle
uppdelas på följande sätt:
Våren Hösten
Kemistsammanträden ................ 2 1
Bergsmannasammanträden ............ 2 1
Gemensamma ........................ 1 2
I styrelsen skulle sitta 4 kemister och 4 bergsmän,
vardera bildande arbetsutskott för motsvarande fack.
Två sekreterare skulle väljas, en från vardera facket,
och en kemist och en bergsman skulle alternera om
att vara ordförande och vice ordförande. Förslaget
antogs i november 1923 med 37 röster mot 11, vilka
tillföllo ett yrkande av Laquist om status quo.
Därmed var den partiella operationen av de två
siamesiska tvillingarna lyckligen genomförd, och de
följande åren ha nog visat, att ett klokt beslut fattades den
gången. Själv har jag den uppfattningen, att en
uppdelning inte vore lycklig. Det finns flera andra
föreningar, som behandla samma tekniska frågor som
kemi och bergsvetenskap, t. e. Cellulosaingenjörernas
förening, i viss mån Kemistsamfundet, vidare
Jernkontoret och Värmländska bergsmannaföreningen.
Därtill kommer att genom lång och trogen samlevnad
har synnerligen goda och vänskapliga förbindelser
knutits mellan de två parterna. Kamratlivet inom
avdelningen har alltid varit synnerligen gott, och
därtill har inte minst de glada julfesterna bidragit. Där
hava Claes Herlin, Daniel Ellgar och senare åren
Karl Wessblad varit glädjens sanna apostlar. Jag
erinrar t. e. om Herlins julklapp till en av
stöttepelarna i åtskilliga årtionden inom avdelningen, begåvad
med ett väl utbildat månsken. Han fick en krustång
med orden: "Locka håret, så kommer det."–
Jag räknar mitt deltagande på olika sätt i
verksamheten inom Kemi och Bergsvetenskap till mina bästa
och rikaste upplevelser.
Evert Norlin.
Att säga något om Kemi o.
Berg, som snart firar sitt
halvsekel, har jag blivit
anmodad. Nåväl jag har ej
mycket att komma med. Mina
minnen från Kemi o. Berg
speciellt från Teknistiden 1892—95
äro ganska dunkla. Jo, det var
sant, nu kommer jag ihåg, att
professor Peter Klason en
kväll på avdelningen under
vintern 1895 relaterade ett
experiment som han utfört på
Teknis och i vilket jag var
delaktig ■—• att mitt namn nämndes av honom vid
föredraget kändes tillfredsställande nog. "Peter", som
vi som bekant kallade honom man och man emellan,
var ju allas vår vän redan då, och arbetet under
honom var knappast ett arbete — det var ett
fortlöpande nöje, som gav de rikaste impulser för
kommande verksamhet. Men det var ej om Peter jag
skulle skriva, det var ju om Kemi o. Berg — ja,
därom har jag ej mycket att tala om från gamla
dagar. Efter Teknistiden kom man ut i världen och
till min egentliga verksamhet, porslinet, och det
upptog hela ens arbetskraft, och då det dessutom på
dåvarande Kemi o. Berg ej fanns något nämnvärt
intresse för keramiken, var det ej underligt, att man
63
Civilingeniör
A. S. W. Odelberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
