Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Väg- och vattenbyggnadskonst - Den svenska »rallarkåren» från social synpunkt, av Hj. Fogelmarck - Söder-Telje Canal- och Slusswerks-Byggnad och Södertälje kanals ombyggnad, av Axel Ekwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
stationsinspektor T., som var välkänd bland rallarna,
och sade: "hör du T., langa hit ett par smörgåsar å
en bärsa för här ä en f-n, som inte äter halm".
Landsfiskalen i en liten norrlandsstad fick en
vinterkall lördag följande telegram från en arbeteförman
ute på järnvägsbygget: "Det är bäst elda opp finkan
för i kväll kommer jag te sta’n me laget".
Det är med vemod man tänker på att den
förnämliga svenska rallarkåren nu är ett minne blott.
Stockholm 1937 27/10.
à>öbtv=Kd)t Canat ocf) ^luöëtøerfeg^røgnair
och
Södertälje kanals ombyggn ad.
Av överingenjör AXEL EKWALL (ordf. 1920—22).
Det kan vara av intresse att till omäxling med
de korttidsjämförelser, som bruka göras mellan
byggnadskostnader inom intervaller av i huvudsak
likartade arbetsmetoder, stundom göra en ännu längre
tillbakablick. Skillnaden i arbetssätt, hjälpmedel,
arbetstid, lön och arbetsprestation framstår då med
en relief, vars skuggor och dagrar ge oss en
fördjupad förståelse för utvecklingen under vår egen tid.
Mycket finnes förvarat från gångna tider i arkiven,
men det blir sällan tid för oss ingenjörer att forska
i dessa ganska svårtillgängliga papper och bearbeta
materialet ur ingenjörens synpunkt.
Under studier av arbetsprestationer för
vattenbyggnadsarbeten nu och för de senast gångna decennierna
för att på grundval därav bygga upp en logisk
kal-kylation av arbetskostnadernas olika element har
kapten VVK Carl Hellström hos Vattenfallsstyrelsen
försöksvis tillämpat moderna kalkylmetoder på ett
mer än sekelgammalt siffermaterial. Han har för
Södertälje kanal studerat resultaten icke endast från
den kanalombyggnad, som Vattenfallsstyrelsen
bedrev under åren 1917—1926, utan även från
kanalens första byggnadsår 1807—1819. Jämförelsen är
värdefull särskilt ur den synpunkten, att arbetena
utförts under samma geologiska och hydrologiska
förhållanden.
Det var dock intet förstlingsarbete här i landet
på byggandets område, som påbörjades år 1807.
Dessförinnan hade ju svenska ingenjörer haft
åtskillig träning i byggnadskonst. Man tänker därvid
närmast på våra ur byggnadsteknisk synpunkt im
ponerande fästningsverk, som fordrade både praktisk
erfarenhet och teoretisk kunnighet (1700-talets
jord-trycksteorier voro baserade på kurvformad glidyta!),
man tänker på svåra konstarbeten för broar och
grundläggningar, på byggen vid. gruvor och
manufakturverk och icke minst på kanalbyggnaderna.
Redan under 1600-talet funnos kanalleder för att
förbättra möjligheten till segelfart i älvar och åar,
och under 1700-talet förbättrades dessa ytterligare,
särskilt efter riktlinjer, som uppdragits av den
geniale Polhem. Hans kanske alltför djärva
projekt att bygga slussar i själva Trollhättefallen för
att förbinda Vänern med havet, hade som bekant
måst övergivas på 1750-talet på grund av misslyc-
kanden vid byggandet av en hög damm i själva
Trollhättefallen, men kanalbyggandet på denna plats
fullföljdes efter annan sträckning i slutet av
1700-talet av bl. a. den kände ingenjören Erie Nordwall
(senare adlad Nordewall) och fullbordades år 1800,
då sjöfarten på Vänern för första gången sattes i
förbindelse med havet.
Till följd av bl. a. Napoleon-krigen och därav
följande rubbningar i handeln blev trafiken på
Trollhätte kanal till en början av mindre omfattning, än
man tänkt sig. Det vittnar därför om en mer än
vanligt stark framåtanda hos dåtida svenskar att dock
påbörja ett företag av den betydande omfattning,
som byggandet av Södertälje kanal innebar.
Arbetets planläggning och allmänna utförande.
År 1804 avgav Nordwall det förslag till kanalens
byggnad, som därefter kom att ligga till grund för
utförandet under åren 1807—19. Förslaget
omfattade muddring av Linasund, byggande av den s. k.
Öfra Canalen mellan Mälaren och sjön Maren,
bort-muddring av ett grund i denna sjö, byggande av den
Nedra Canalen mellan Maren och Igelstaviken samt
slutligen en slussbyggnad vid Igelstaviken. Förslaget
var massberäknat för 12 fots djup till 436 000 m3
och för 15 fots djup till 561000 m3. År 1806
fastställde Konungen förslaget med ett utförande till
12 fots djup under Mälaren.
Kanalen skulle utföras i torrt schakt samt förses
med släntmurar, 9 alnar höga och 31/2—41/2 alnar
tjocka. Denna konstruktion valdes för att förbilliga
det framtida underhållet, enär man fruktade att
annars tvingas till ständiga nymuddringar. De
jord-partier vid kanalens ändar, som skulle uttagas genom
muddring i sista hand, voro av mellan 150 och 250
alnars längd, räknat över vattenytan.
Slussen var förlagd till Igelstaviken, men
svårigheterna att hålla läns framtvingade 1815 ett beslut
att flytta den till kanalens norra ända vid Mälaren.
Redan tidigare hade man övergett tanken på en
handgrävning i torrt schakt och därmed även
slänt-murskonstruktionen. Kanaldjupet måste ju därför
ökas till att bliva 12 fot under Saltsjöns nivå eller
14 fot under Mälarens.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
