Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 23 april 1938 - Stockholms örlogsstationsfråga, av Harald Åkermark, Torsten Hagman och Harry Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
framför allt synes vara läget ur luftförsvarssynpunkt,
som den allmänna opinionen är intresserad av och
trycker hårdast på. Enligt min mening har
emellertid den saken kommit att få oproportionerligt stort
utrymme i meningsutbytet. I detta sammanhang må
erinras om 1929 års riksdags uttalande, att med
hänsyn enbart till faran från luften förelåge ej några
tvingande skäl att flytta stationen. Detta direktiv
måste anses innebära, att det just med hänsyn till
luftfaran spelar föga roll om stationen ligger i
huvudstaden eller på kortare eller längre avstånd därifrån.
Och så är också säkerligen verkliga förhållandet.
Naturligtvis kan det ligga något i den tankegången,
att man i möjligaste mån bör undvika varje
förevändning för ett luftbombardemang av huvudstaden. Men
med den tankegången kommer man i själva verket
inte långt. Ty huvudstaden med allt vad den äger
av regeringsbyggnader, militära staber, industrier,
järnvägs- och andra broar, ja, över huvud taget alla
de trådar, som där sammanlöpa för styrelsen såväl
av landet som de militära operationerna ge
förevändningar gentemot vilka örlogsstationens tillvaro väger
synnerligen lätt, med största sannolikhet inte alls.
I krig befinna sig dessutom inte fartygen på
stationerna, de äro antingen på de längre ut belägna
krigsankarplatserna eller till sjöss. Det är också fartygen,
enkannerligen de oskadade fartygen, som bilda de
avgörande operationsföremålen i sjökriget, och de stå
att finna på helt andra platser än stationerna. Man
har därför mycket svårt att tänka sig, att
örlogsstationen skulle vara ett så tilldragande mål för
luftanfall, att den utgör någon absolut påtaglig fara
för omgivningen. F. ö. har det hittills ej behövts
några särskilt vägande förevändningar att
bombardera städer i allmänhet och huvudstäder i synnerhet.
Redan under världskriget flög tyskarna förbi
örlogsstationerna, när de bombarderade London från sina
zeppelinare. Ej heller har man hört några särskilda
förevändningar från parterna i spanska kriget, då de
bombardera varandras huvudstäder lika litet som från
japanerna, då de terrorisera de kinesiska
million-städerna från luften.
Men man får ju inte heller gå till överdrift andra
vägen, och naturligtvis är inte en örlogsstation lika
litet som någon annan militär anläggning fritagen
från faran från luften. Men säkert är i alla fall, att
det skulle vara mycket välgörande om vi från den
synpunkten såg litet kallare på frågan om
örlogsstationens läge. Sker detta, få de olika argumenten
riktigare proportioner och andra och i själva verket
viktigare synpunkter träda i förgrunden. Dessa
synpunkter äro först och sist av ekonomisk natur.
Några strategiska skäl, som tvinga till en flyttning
av örlogsstationen finnes icke, lika litet som sådana
skäl påfordra ett kvarblivande på nuvarande plats.
Huvudvillkoret ur militär synpunkt är, att örlogsbasen
förlägges något så när centralt inom det stora och
faktiskt enastående lämpliga basområde för
sjöstridskrafter, som Stockholms skärgård utgör. Den skall ligga
som ett hjärta, varifrån blodet i form av förråd och
krigsförnödenheter pumpas ut till de i periferien
belägna krigsankarplatserna. Det är nämligen vid dessa
yttre redder och inte, som mången tror, vid
stationerna, som operationerna utgå och avslutas. Det
se vi för resten redan i fredstid, ty det kan ju gå år
mellan de tidpunkter, då kustflottan besöker örlogs-
stationen. Vidare bör stationen inte ligga allför "snett"
i förhållande till någon av krigsankarplatserna.
Framför allt får den inte ligga så, att den är åtkomlig
med kanoner från sjön — och bara den saken kräver
en inflyttning på ett par mil. Inte heller får
stationen ligga så, att den s. a. s. självmant bjuder ut
sig för luftanfall genom att flygare från sjön kunna
vara över platsen inom bråkdelen av en minut efter
det de blivit rapporterade. Också detta kräver en
ganska bra distans, eftersom man med moderna
flygplanfarter kan räkna med en anflygningstid till
Stockholm på 5 à 8 minuter efter rapporteringen i
yttre havsbandet. Vidare bör stationen inte gärna
ligga så, att flygare, som bl-ivit avvisade av
Stockholms luftförsvar, alldeles osökt få till skänks en
plats, där de i brist på bättre kunna avleverera sina
bomber innan de flyga till sjöss igen. Billigast blir
det, om stationen förlägges inom ramen för
Stockholms luftförsvar, men då kommer man inte utanför
södra Lidingön.
Det nu sagda pekar på ett ganska indraget läge,
men lämnar naturligtvis valet fritt mellan olika
platser inom vad man kan kalla den inre cirkeln,
alltså mellan t. e. Lidingön och andra något längre
ut belägna, såsom Österskär och Torsbyfjärd, för att
ta ett par ur högen. Men det är å andra sidan vid
valet av platser inom denna inre cirkel som de
ekonomiska synpunkterna måste bli utslagsgivande.
Av de förslag, som hittills kommit upp, är
Skär-sätra-Mölna det ur ekonomisk synpunkt lämpligaste.
Jag skulle också tro, att om inte den segslitna frågan
om stationens förflyttning skall uppskjutas till en
oviss framtid så är det bäst att stanna vid den
platsen. Den är inte i allo idealisk — ty en sådan plats
finns inte — men den är en mycket god kompromiss.
Åtminstone äro de, som äro närmast berörda,
nämligen sjömilitärerna själva, av den uppfattningen, och
det borde ju inte vara alldeles oväsentligt. De
invändningar, som från andra håll riktas mot
Skär-sätra-Mölna, kunna sägas stå och falla med frågan,
huruvida örlogsstationens närvaro på ett avgörande
sätt ökar risken för luftbombardemang av
huvudstaden. Då så, vid ett objektivt bedömande,
ingalunda kan anses vara fallet, förlora invändningarna
det mesta av sin tyngd. Den av 1929 års utredning
förordade och numera av samtliga sjömilitära
myndigheter gillade platsen vid Skärsätra-Mölna träder
nämligen i förgrunden vid varje avvägning mellan
ekonomiska, militära och andra synpunkter, där man
tillmäter de ekonomiska synpunkterna förhärskande
betydelse, så länge som de icke på ett avgörande sätt
sammanstöta med skäliga militära och andra krav.
Men måste frågan, och det ser ut så, uppskjutas
ännu något år, bör det förhållandet att
Skärsätra-Mölna troligen är och förblir det billigaste förslaget,
icke hindra närmare undersökning och
kostnadsberäkning av en eller annan längre ut belägen plats.
Sådana undersökningar kosta visserligen en hel del,
men de kunna å andra sidan bidraga till att klara
upp kostnadsförhållandena, och det är ju något som
behövs i den här frågan.
Jag vill i det sammanhanget begagna tillfället
understryka en i och för sig ganska självklar sak, som
dock ofta glöms bort, nämligen den, att det
ingalunda är kostnaderna för markförvärvet som är
avgörande för totalkostnaderna. Ty får man ur bygg-
16 april 1938
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
