Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 23 april 1938 - Stockholms örlogsstationsfråga, av Harald Åkermark, Torsten Hagman och Harry Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Borgarrådet HARRY SANDBERG:
Stockholm är ju en vattnens och holmarnas stad,
men var det i än högre grad fordom. Naturen och
människan i förening — den fortskridande landhöj
ningen och utfyllningarna — ha i detta avseende
åstadkommit avsevärda och ofta beklagliga
förändringar. Av en jämförelse mellan kartor från äldre tid
och från nutiden framgår klart hurusom under
århundradenas lopp vattenytorna i betydande grad minskats.
Vår stad är ju i stor utsträckning uppbyggd på
naturliga holmar, omflutna av vatten. Först och främst
Stadsholmen och Riddarholmen, vidare Södermalm
eller som den förr med ett vackrare namn hette
"Åsön", Kungsholmen, likaledes omfluten av vatten
än i dag, Strömsborg, Helgeandsholmen, Skepps- och
Kastellholmarna, Beckholmen, Långholmen och
Rei-mersholme samt de båda Essingarna. Vissa av de
smärre holtaarna ha ju genom mindre lämplig
bebyggelse förlorat sitt skönhetsvärde och andra ha genom
utfyllningar så gott som alldeles kommit att
sammansmälta med vidliggande fastland och därigenom
förlorat holmkaraktären.
Skepps- och Kastellholmarna ha däremot
lyckligtvis ännu helt bevarat denna karaktär. Med sin
belägenhet och sin vackra natur utgöra de sannskyldiga
pärlor i stadsbilden, där de, ombrusade av Stockholms
ström, liksom flyta på vattnet som en påminnelse om
att Stockholm är en skärgårdsstad. Deras bevarande
för framtiden i huvudsakligen nuvarande skick bör
därför för oss alla vara en hjärtesak.
Det kan också konstateras, att frågan om den
framtida gestaltningen av flottstationsområdet, av vilket
Skepps- och Kastellholmarna utgör en del (och den
viktigaste), sedan lång tid tillbaka varit ett spörsmål,
som i hög grad sysselsatt såväl statliga och
kommunala myndigheter som ock den stora allmänheten,
vilken särskilt i Stockholm men även ute i landet med
stor uppmärksamhet under årens lopp följt
diskussionerna rörande holmarnas framtid.
Skola dessa holmars skönhet svärden offras i likhet
med exempelvis Helgeandsholmen på sin tid? Därest
man vid planeringen av nuvarande riksdagshuset
hade kommit till klarhet om att Helgeandsholmen var
alltför liten för en byggnad av denna storlek, vilken
underbar plats hade man då icke kunnat ordna där
mitt i stadens hjärta! En plats, som väl knappast
någon annan huvudstad i världen kunnat uppvisa
maken till. Men det är ingenting att göra åt den saken
nu och det är ju icke heller därom jag skall tala.
Skulle för övrigt, såsom från en del håll föreslagits,
riksdagen åt sig bygga på annat håll, stå ändock de
nuvarande byggnaderna på Helgeandsholmen kvar
såsom monument över en gångens tids uppfattning om
hur en så ömtålig plats i vår stads centrum kunde
disponeras. Faran av att ett liknande öde skall
övergå Skepps- och Kastellholmarna liar varit
överhängande förr och är kanske ännu för handen. Hur
ser då — närmare besett — den fara ut, som hotat
holmarna och som ännu hänger som ett åskmoln över
dessa smycken i vår stadsbild?
För att klarlägga detta på ett så åskådligt sätt som
möjligt skall jag här i bild visa några av de planer
för holmarnas ocli vidliggande områdens utnyttjande,
som vid olika skeden under de sista 40 åren
framkommit. Men innan jag visar dessa "mörka" bilder från
de senaste årtiondenas spekulationer angående
holmarnas exploatering, skall jag visa några "ljusa"
bilder från holmarnas gångna, åtminstone ur
naturskyddssynpunkt i stort sett lyckliga århundraden.1
På fig. 1, den första mera verklighetstrogna bild
vi äga av vår stad, daterad år 1535, synes bakom
stadsholmen en rad mindre holmar, fem till antalet;
de äro från vänster: Käpplingeholmen eller gamla
Skeppsholmen och Kyrkholmen, vilka båda
sedermera tillsammans bildade Blasieholmen, nuvarande
Skepps- och Kastellholmarna samt Beckholmen (den
senare å bilden tydligen felplacerad). Vid denna
tid torde Skepps- och Kastellholmarna ha varit helt
obebyggda. Skeppsholmen benämndes av obekant
anledning Vangsön. Även namnet Lustholmen före-
1 De här återgivna bilderna äro hämtade dels ur verket
"Stockholmsbilder från fem århundraden", dels ur Stockholms
stads olika samlingar.
Fig. 1. Detalj av den s. k. vädersolstavlan 1535.
16 april 1938
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
