Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 30 april 1938. Specialnummer: Vardagsrationalisering - Vardagsrationalisering — god hushållning var dag, av Olof Kärnekull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Specialnummer: Vardagsrationalisering.
TekniskTidskrift
30 APRIL UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 17
o
1 9 3 8 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 68
INNEHÅLL: Vardagsrationalisering — god hushållning var dag. — Belysningens anpassning efter arbetets
särdrag. — Rationalisering av vissa kontorsarbeten vid ett industriellt företag. — Vardagsrationalisering
medelst arbetsstudier. — Rationalisering med elektriska handverktyg. — Metod för registrering och
märkning av elektriska motorer samt centraler inom fabriksanläggningar. — Maskinplacering ur transportekonomisk
synpunkt. — Industriens olycksfallsproblem och vardagsrationalisering. — Grovplanering av verkstad. —
Gasskärning med maskin. — Elektrisk bågsvetsning. — Fotocellens användning vid offsettryck. — Korresponden
sens rationalisering. — Rationalisera Eder arbetsplats. — Några ord om tendenskurvor. — En revisor ser på den
industriella redovisningen av i dag. — Facit. — Notiser. — Insänt. — Sammanträden.
Vardagsrationalisering - gad hushållning var dag.
Var finns den, som skulle vilja äventyra
sitt anseende genom att ogilla en strävan
att ästadkomma en förnuftigare hushållning
med arbetskraft och material.
Generaldirektör Sigfrid Hansson.
Då rationalisering betyder klok hushållning, bör
väl vardagsrationalisering betyda god
hushållning varje dag — och det bör naturligtvis gälla stat
och kommun, den enskilde företagaren ocli den
enskilde individen.
Under vissa historiska skeden har det varit staten
som företrätt god vardagshushållning, och våra
historiska urkunder lämna bevis för, att den
landsfaderliga omtänksamheten sträckt sig ända till den
enskilde medborgarens privata hushållning. Gustav
Vasa skriver t. e. "En stor orsak till dyr tid är ock,
att allmogen sig nu ganska mycket beflitar att hålla
stora gästabud–-där de dock intet annat göra
än att onytteligen och överflödeligen förtära, vad de
tillförne i lång tid tillsammans dragit hava. —–-
Därföre bjuda Vi, att sådane skadelige gästabud med
kyrkomässor och andre slike latemans- och
helgdags-gästabud, så ock all annan överflödighet avläggas
och förbjudas skall, vid Vår ogunst och vrede."
I vår tid är det industriledningen som företräder
och försvarar den rationella hushållningen, och de
principer, som inom näringslivet kommit till
användning i detta syfte har man sammanfattat under
begreppet rationalisering — ett begrepp som aldrig kan
bli ett slagord, dvs. ett ord, som (enl. professor J. P.
Bang) befriar individen från att tänka.
Industriens rationalisering är i praktiken i
mycket stor utsträckning vardagsrationalisering, dvs. ett
oavbrutet aktgivande på de ständigt återkommande
små-utgifterna, vilka dag för dag summera sig till
större och större belopp, och som kunna helt
undergräva företagets ekonomi, om de icke hållas efter.
Nu är det tyvärr så, att denna nödvändiga
sparsamhet med de dagliga små utgifterna uppfattas som
gnidighet, snålhet eller t. o. m. oginhet mot
löntagarna, och likväl är det denna målmedvetna
besparingspolitik, som i icke oväsentlig grad
möjliggjort för industriledningen att förbättra
arbetsvillkoren i fråga om löner och ledighet, och arbetsför-
hållandena i fråga om hygien, skydd mot
olycksfall i arbete m. m. För de anställda betyder
rationaliseringen jämnare sysselsättning och mindre
stridigheter på arbetsplatserna, således en säkrare
ekonomisk grund, vilket ju är en förutsättning för
individens goda vardagshushållning.
Härav följer emellertid, att den anställdes sunda
och lovvärda strävan att förbättra sin ekonomi även
är ett mycket viktigt led i vardagsrationaliseringen.
En sak som man därvid dock icke får förbise är,
att individens möjlighet att förbättra sin ekonomi
icke enbart beror på möjligheten att få högre lön,
utan i hög grad beror på en god vardagshushållning
med de intjänade medlen. Då jag vid ett tillfälle
underströk detta förhållande och tryckte litet hårdare
på möjligheten att förbättra ekonomien genom god
hushållning fick jag det svaret: det blir nog en
enformig livsföring — och min vän satte upp ett ansikte,
som om hans läkare föreskrivit honom den strängaste
diet.
Utan att fästa allt för stort avseende vid detta
yttrande kan det dock föranleda frågan, huruvida
svensken har den läggningen, att han kan anses vara
en god hushållare. Ytligt sett finns det hos svensken
ett visst karaktärsdrag, som kan få sken av
slösaktighet. Ofta är det utlänningar, som vi varit
gästfria emot, som resa hem med det intrycket, att vi
äro en smula slösaktiga med våra materiella
tillgångar. Emellertid tror jag, att detta nationaldrag
hellre bör karakteriseras som generositet, frikostighet
— icke som slöseri. Svensken är generös, det ha vi
en mångfald exempel på — Nobel, Wallenberg,
Wen-ner-Gren, en mångfald fonder och fromma stiftelser.
Vi måste vidare anteckna, att det torde finnas
få folk, som ha samma möjligheter till ekonomisk
skolning som det svenska, ty vid våra universitet,
högskolor, gymnasier, folkhögskolor, folkskolor,
borgarskolor, bildningsförbund och en mångfald
institut nedlägges ett utomordentligt arbete på att
ekonomiskt skola det svenska folket. Likväl kan man icke
undgå att lägga märke till vissa brister i fråga om
ekonomiskt tänkande.
Sålunda finns det ännu personer, som företräda
den uppfattningen, att om det är staten, kommunen
16 april 1938
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
