Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 30 april 1938. Specialnummer: Vardagsrationalisering - Belysningens anpassning efter arbetets särdrag, av Ivar Folcker - Rationalisering av vissa kontorsarbeten vid ett industriellt företag, av H. R. Schultz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
därför dylika lampor t. e. vid sortering av tvätt,
vilken förut märkts med osynligt bläck. Vidare kan
man kontrollera effektiviteten av olika tvättmetoder.
Är t. e. tvättmedlet icke ordentligt avlägsnat från
kläderna, synes detta omedelbart i ultraviolett ljus
genom fluorescenseffekt. Även inom textilindustrien
har denna metod funnit användning bl. a. för
kontroll av färgen på tyger.
Med ovanstående exempel, vilka naturligtvis endast
ge en svag antydan om förefintliga möjligheter, har
jag endast velat understryka önskvärdheten av att
man så långt möjligt är söker anpassa belysningen
efter arbetets speciella särdrag, vilket som synes lätt
låter sig göra, blott man ägnar frågan ett närmare
studium. Elljuset låter sig lättare utformas efter de
mest skiftande förhållanden än någon annan
belysningsform, dagsljuset ej undantaget, varför denna dess
egenskap bör utnyttjas i högre grad än vad som
hittills varit brukligt.
Ivar Folcker.
Rationalisering av vissa kontorsarbeten vid ett
industriellt företag.
Parallellt med rationaliseringen av produktionen
har även kontorsarbetet varit föremål för
rationaliseringssträvanden hos de flesta industriella företag.
Resultatet har också i de flesta fall vida överträffat
förväntningarna, och man kan utan överdrift säga att
rutinarbetet, som ju i första hand varit föremål för
rationaliseringsarbetet, numera utföres minst dubbelt
så snabbt, minst lika korrekt och av på sin höjd blott
halva den personal, som skulle hava erfordrats om
ingen rationalisering genomförts.
Den avdelning, där arbetsproceduren kunde
betydligt förenklas, var i första rummet verkstads- eller
specifikationskontoret, dvs. den avdelning som
sysslar med utskrivningen av material- och arbetssedlar.
Inom en industri med blandad tillverkning
förekommer nämligen sådana sedlar massvis, och deras
utskrivning innebär mestadels rutinarbete i dess
enklaste form.
Ursprungligen gick väl utskrivningen till på så
sätt, att specifikatören letade fram de ritningar,
enligt vilka arbetet skulle utföras, varefter han med
stöd av de ofta tämligen ofullständiga uppgifterna,
som där lämnades, skrev ut de erforderliga
material-och arbetssedlarna. Ackordspriset fick i regel
verkmästaren själv fylla i.
Den första reformen bestod däri, att för varje
ritning upplades ett kort med fullständig specifikation
av det förekommande materialet och det erforderliga
arbetet jämte ackordspriset. Det enda specifikatören
nu hade att göra, var att taga fram kortet och skriva
av det på sedlarna, givetvis med iakttagande av att
det rätta antalet blev specificerat. En avsevärd
tidsvinst hade redan genom detta enkla medel uppstått.
Övergången från hand- till maskinskrivning kanske
medförde någon tidsbesparing, men icke så mycket
som man vore frestad att tro. Såväl material- som
arbetssedlarna måste nämligen utgå i flera exemplar och
plockningen med blanketterna och insättningen av
karbonpapper medförde mycken tidspillan, så att
tidsvinsten av maskinskrivningen icke blev så vidare stor.
Man såg sig därför om efter andra utvägar för att
öka hastigheten av sedelproduktionen.
En av dessa var att, sedan sedeln utskrivits i ett
exemplar, låta kopiera detta antingen på hektografisk
väg eller genom den s. k. Ormigmetoden eller
liknande. Som dock detta innebar ännu ett tempo i
sedelproduktionen, kunde vinsten icke bli så
synnerligen stor.
En av de bästa metoderna som kommit i bruk är
att använda en specialbyggd Elliott-Fisher
(bok-förings-)maskin, givetvis utan några räkneverk.
Maskinbordet är tillräckligt brett för att tillåta
material- och arbetssedlarna, som äro tryckta i långa
banor, att löpa sida vid sida däröver, med kopiorna
under och karbonpapperet emellan, det senare också
i långa banor flyttbart i vinkelrätt led mot sedlarnas
rörelseriktning. Med denna utskrivningsmetod ha
mycket goda resultat uppnåtts, och arbetsbesparingen
har varit avsevärd.
Denna metod kan göras ännu mera effektiv. För
ett pris av 15 kronor kan man skaffa sig en liten
apparat, som man med någon fyndighet kan montera
på maskinens skrivmaskin. Apparaten, som icke är
så stor som en tändsticksask, innehåller ett litet
räkneverk, som räknar antalet nedslag som göres på
maskinen. Det är allt. Icke desto mindre tycks den
hava en mycket kraftig verkan. Det har nämligen
visat sig, att så snart den monterats, maskinens
effekt, dvs. dess sedelproduktion, ökats i regel med
minst 25 procent!
För den del av företagets produktion som utgöres
av fullt standardfabrikat, förefaller det dock som om
sedelfabrikationen skulle kunna ännu mera förenklas.
Man har t. e. tänkt sig, att sedlarna skulle kunna
tryckas fullt färdiga och läggas på lager för att tagas
ut och användas allt efter behov. I regel skulle dock
detta innebära en stor engångskostnad och medföra
väsentliga lagringssvårigheter för de massor, varom
det skulle bliva fråga. Dessutom förekomma tid efter
annan ändringar även på standardfabrikat, i vilket
fall de redan tryckta sedlarna skulle bliva värdelösa.
Därför har man gått fram efter andra linjer.
Hos de flesta företag finns väl numera en s. k.
adressografanläggning, bestående dels av en
präglingsmaskin, som användes för prägling av t. e.
adresserna på små plåtar av mjukt järn, dels av
tryckmaskinen, som kommer till användning när
tryckning skall ske från plåtarna. Dessa inläggas då i ett
magasin, varifrån den ena plåten efter den andra
matas fram, allt eftersom tryckningen fortgår. Det
enda operatören har att göra är att mata fram det
för tryckning avsedda papperet.
188
30 april 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
