Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 30 april 1938. Specialnummer: Vardagsrationalisering - Maskinplacering ur transportekonomisk synpunkt, av Karl Wilh. Luhr - Industriens olycksfallsproblem och vardagsrationalisering, av I. Jäderström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
hela den arbetstid, som skon befann sig i fabriken.
Under de övriga 2 % av tiden var skon under
bearbetning i en maskin eller ett handtempo. I
hushållskärls- och konfektionsfabriken uppgick vilotiden till
i medeltal 99,7 % resp. 95 %.
De här framförda exemplen avse endast att belysa
vilka ekonomiska resultat man kan utvinna, om
vardagsrationaliseringen tillämpas på ett så speciellt om-
råde inom driftens organisation som
transportväsendet. Då samma möjligheter till besparingar finnas
inom praktiskt taget alla områden inom den
industriella produktionens organisation, torde det stå klart,
vilken betydelse en god hushållning med tiden måste
ha för den svenska industrien ifråga om
konkurrenskraft och framtida utvecklingsmöjligheter.
Karl Wilh. Luhr.
Industriens olycksfallsproblem och
vardagsrationalisering.
Kanske synes denna sammanställning av
olycksfallsproblemen och vardagsrationalisering vara rätt
oförenlig, men tränger man djupare in i frågorna,
finner man, att deras verkliga innebörd är sådan, att
de hava oanat mycket med varandra att göra.
Tidigare var det så, att man icke ansåg det
olycksfallsförebyggande arbetet såsom ett tekniskt sådant utan mera
som ett slags välfärdsarbete, vilket möjligen då och
då kunde uppmärksammas något. Nu har man fått
klart för sig, att säkerhetsarbetet inom industrien är
ett fullt naturligt led i det dagliga produktionsarbetet.
Därmed ha även olycksfallsproblemen fått en helt
annan ställning i dagens arbete och beaktas på ett
helt annat- sätt än tidigare, då man var avogt stämd
emot säkerhetsfrågorna, "enär skydd alltid bliva till
hinder". Det förebyggande skyddsarbetet kan icke
utan avsevärda nackdelar eftersättas, till dess att ett
olycksfall understryker behovet av en
skyddsanordning vid den beträffande platsen.
Förr hette det ofta, att skydd på den och den
platsen icke var behövligt, ty där hade arbetarna intet
att göra. Den inställningen har i mycket stor
utsträckning glädjande nog försvunnit. Detsamma kan
sägas om dem, som efter en svår olycka deklarera, att
"där självklart skulle funnits skydd" utan att
betänka, att det kan vara en ny risk, som ej blivit
upptäckt i tid. Den tvärsäkra efterklokheten har
efter-trätts av viljan att i förväg upptäcka riskmoment och
söka få dem reducerade eller avlägsnade.
Den tiden är även förbi, då den tekniska ledningen
ansåg, att den uteslutande hade till uppgift att
beakta tillverkningsfrågorna och icke hade tid att i
någon nämnvärd utsträckning syssla med det
förebyggande säkerhetsarbetet. Erfarenheten från ett
stort antal industriföretag i U. S. A. — ävensom
några i vårt eget land — har på ett fullt entydigt sätt
visat, att denna inställning icke är riktig. På de
håll, där man låtit säkerhetsarbetet ingå såsom led i
ett ordnat produktionsarbete under medverkan av
samtliga arbetsledare, har det visat sig, att
arbetsledningens dagliga rutinarbete lättats. Den har blivit
avlastad en massa småsvårigheter, som varit
anledning till bekymmer och tagit tid ifrån dess övriga
arbetsuppgifter i en rätt stor utsträckning. Ett
svårare olycksfall för med sig bekymmer av allehanda
slag, som kräva ingripande och tillrättaläggande
genom avdelningsbefälets försorg.
Säkerhetsarbetet inom ett industriföretag är en
detalj, som aldrig blir helt avslutad. Förändringar i
alla möjliga hänseenden i fabrikationsgången föra
även med sig nva säkerhetsproblem, vilka för övrigt
numera ofta gå i den riktningen, att
olycksfallsriskerna minskas. Man behöver blott beröra en sådan
detalj som enkeldrift vid arbetsmaskiner, varigenom
en mängd svåra risker vid arbete med
taktransmissionerna bortfallit, men frågan får icke enbart ses ur
rent maskinell synpunkt. Varje arbetsledare, varje
arbetare kan i sin mån verksamt bidraga till en
minskning av olycksfallen, varom nedan exempel
skola angivas. Genom att samtliga anställda inom
ett verks tekniska avdelningar kunna bidraga till att
höja säkerheten på arbetsplatsen, har
arbetarskyddsfrågan blivit ett led i vardagsrationaliseringen i detta
ords rätta och bästa betydelse. Kvasirationalisering
är ett lika stort oting som allt annat, som stöter på
kvacksalveri, och ställer ofta till mera oreda och
skada än verkligt gagn. Vad som kan göras för att
underlätta ett arbete och på samma gång göra det
mindre riskabelt, måste hälsas med tillfredsställelse
av alla dem, som verkligen hysa förståelse för
industriens olycksfallsproblem.
På detta som så många andra områden kräves en
omfattande upplysningsverksamhet, som här hemma
blott kunnat bedrivas i skäligen blygsamma former av
ekonomiska skäl. En utväg till förbättring på detta
område vore säkerligen, om det funnes ekonomisk
möjlighet att få ut på marknaden, för spridning bland
industriens tekniska personal, en bok huvudsakligen
byggd på bildmaterial med kort förklarande text,
utvisande vissa risker vid en maskindetalj samt huru
dessa skola reduceras genom anbringande av enkla
och ändamålsenliga skydd. En dylik handbok i de
vanligaste skyddsproblemen skulle med visshet hava
en stor uppgift att fylla, ej blott för driftsingenjörerna
utan lika mycket för arbetsledarkåren och arbetarna.
I det följande skall jag med några löst utplockade
fall söka exemplifiera några få av de många
olycksfallsproblemen, som kunna beaktas vid arbetet att
höja säkerheten på arbetsplatsen.
Axelledningar. Ett icke ringa antal dödsolyckor
orsakas av att kläder fastna på igång varande
axelledningar, vilka därför skola vara skyddade, om de
ligga på lägre höjd än 2 m ifrån golv, trappa, balkong
e. d. Risken föreligger även vid varvantal på blott
60 v/min. Förvånansvärt nog finnes det fortfarande
vana fackarbetare inom exempelvis
verkstadsindustrien, som underskatta risken vid en slät
axelledning och som förmena att kläderna fastna på kopp-
30 april 1938
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
