Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 30 april 1938. Specialnummer: Vardagsrationalisering - En revisor ser på den industriella redovisningen av i dag, av Harald Hörlin - Facit - Snabbare trafik på S. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
affärs- och driftsbokföring. Även om man här
till den yttre formen använder sig av statistiska
konton (något som ofta visar sig synnerligen lämpligt)
släpper man dock ej den dubbla bokföringens
principer. För mindre och medelstora företag blir detta
enhetliga bokföringssystem i flertalet fall det
ändamålsenligaste. Det kan här lätt samordnas med
erforderlig statistik och behövligt underlag för
självkostnadsberäkningarna.
Kontoplanen redovisningens ryggrad.
Förutsättningen för en rationell industriredovisning
är en genomtänkt kontoplan. Denna har till uppgift,
att organiskt uppbygga räkenskapsväsendet i
anslutning till företagets drift, att utgöra en grundval för
beräkningen av självkostnaderna, att underlätta
upprättandet av tillförlitliga och ur bokföringen snabbt
tillgängliga månadsbokslut, att i största möjliga
utsträckning isolera de interna och externa faktorer,
som påverka resultatet, att förenkla uppdelningen
mellan fasta och rörliga kostnader, att belysa
kostnadernas utveckling inom de olika
produktionsavdelningarna samt att möjliggöra drifts jämförelser mellan
företag inom samma bransch eller tillhörande samma
koncern.
Genom kontoplanen vinner man även en enhetlig
kontobeteckning och terminologi, som genomgående
kan komma till användning inom bokföring,
självkostnadsberäkning, statistik och budget. I en modern
kontoplan flyter bokföringen så att säga parallellt med
produktionen, vilken liksom projicieras i bokföringen.
Som ett första led i arbetet på en enhetlig
redovisning inom en viss bransch eller företagsgrupp borde
en standardkontoplan utarbetas, som täcker de
speciella behov, som kännetecknar just den företagstypen.
Sedan redovisningen genomförts i anslutning till en
dylik stadardkontoplan får man en tidigare
ouppnådd möjlighet att genomföra driftsjämförelser
företagen emellan. I första hand blir det de olika
företagens kostnader, som böra bli föremål för
jämförelser. När ett enstaka företag jämför sina kostnader
från en månad till en annan eller från ett år till ett
annat, händer det alltför lätt, att man jämför
"gammal slentrian med gammal slentrian" och således ej
upptäcker de hål, varur pengarna rinna bort. Blir
man i tillfälle att jämföra likformigt organiserade
företags kostnader under motsvarande perioder bli
utsikterna att komma på de egna svagheterna
betydligt större. Vid sådana jämförelser i Tyskland har
man i många fall nått mycket goda resultat. I
praktiken visade det sig där, att flertalet företag hade
mycket dunkel föreställning om, på vilken punkt de
arbetade billigt och på vilken punkt de voro dyra i
jämförelse med övriga företag. Så vitt det är
författaren bekant har ännu ej några branschmässiga
driftsjämförelser genomförts i Sverige.1 Intresset för
en enhetlig redovisning torde däremot ha framträtt
på flera håll under senaste tiden.
Redovisningens mål: prissättning, driftskontroll,
driftspolitik.
Den industriella redovisningen skall biträda med
lösningen av tre ständigt aktuella problem: prissätt-
1 Om några branscher genomfört eller planlägga sådana
jämförelser är författaren tacksam för ett meddelande om
saken.
ningen å fabrikaten, driftskontrollen och företagets
allmänna politik. För en stor del företag är
prissättningen ej en individuell angelägenhet, utan den
hand-haves gemensamt av en företagssammanslutning. För
andra företag bestämmes prisen på deras varor av
världsmarknaden och de ha endast att rätta sig efter
dess utveckling. För företag av denna typ kommer
redovisningsproblemen att koncentreras till
driftskontrollen. Priserna äro givna och det är
egentligen endast kostnadssidan man kan påverka. Här
lönar det sig många gånger med en ingående
kostnadsanalys och kostnadsjämförelse mellan olika
perioder. Inom sådana branscher skulle även den
ovan omnämnda driftsjämförelsen bäst komma till
sin rätt.
För fabrikanter av varor med fri prisbildning bli
självkostnad och prissättning problem av första
ordningen. Den industriella redovisningen blir då i högre
grad lagd som grund för olika slag av kalkyler. Man
brukar i sådana fall tala om en "kalkylerande
bokföring". Någon sammanblandning mellan
driftsbokföring och självkostnadsberäkning behöver man dock
ej befara, även om de på många punkter arbeta
parallellt, Driftsbokföringen är nämligen bunden till
tiden, den hänför sig till en månad, ett kvartal, ett
år. Under denna period samlas de olika
kostnadsslagen och fördelas på de framställda produkterna
(kostnadsbärarna), ibland på omvägen över
kostnadsställen. För självkostnadsberäkningen gäller det
däremot att med hjälp av bokföringen eller ibland även
på andra vägar komma fram till den enskilda
artikelns kostnader. Det blir alltså fråga om en
beräkning per produktionsenhet.
Driftspolitiken är beroende av en mångfald
faktorer och redovisningen är blott en bland dessa. Det
gäller för den skull för bokföringsavdelningen att
framlägga sitt material och sina resultat på ett så
kortfattat och överskådligt sätt som möjligt för
företagsledningen. Massor av papper, siffror och tabeller
leda säkerligen ej till önskat resultat. Här böra
grafiska framställningar komma mera till sin rätt än vad
nu är fallet, och om de uppläggas så att de kunna
kompletteras per vecka, månad eller kvartal blir
denna form av redovisning snart ett oumbärligt led i
driftspolitikens omfattande material.
Med dessa rader har endast kunnat antydas några
av de problem, som inom redovisningsområdet "röra
sig i tidén". Tendensen i utvecklingen torde stå
ganska klar. Under ledning av Amerika och Tyskland
går den industriella redovisningen kraftigt framåt
för varje år. Typiskt är, att vid den snart stundande
rationaliseringskongressen i U. S. A. endast upptagas
problem, som erbjuda väsentliga nyheter sedan den
förra kongressen hölls i London 1935. Tiden rider
fort och det gäller även för de små länderna att ej
sacka efter i utvecklingen. Harald Hörlin.
raCM. 22/3—21/4.
Snabbare trafik pä S. J. är ett önskemål som torde
förverkligas inom en nära framtid. Järnvägsstyrelsen
har nämligen i dagarna tillsatt en kommission för att
utreda frågan om effektivare snälltågslok med en
hastighet av 120 à 125 km maximifart. Kommissionen
skall träda i förbindelse med banförvaltningarna i
30 april 1938
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
