Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 16 juli 1938 - Korrosionsskydd för järnstolpar, av K. F. Trägårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Kurvorna angiva de målningsvärden, som jag år
1933 antog, att man kunde räkna med inne i landet.
Värdena äro baserade på den bearbetning, som då
gjordes av provmålningarna 1922 vid Trollhättan, på
Västra stamlinjen och på Skaralinjen.
Pt. 1 är en del provjärn i Trollhättan, som målades
1924 med 1 ggr mönja och 1 ggr pansarfärg.
Målningsvärdet 1937, alltså efter 13 år, var i
medeltal 6,0.
Pt. 2 är en del provjärn i Trollhättan, som målades
1924 med 1 ggr mönja och 2 ggr pansarfärg.
Målningsvärdet 1937, alltså efter 13 år, var i
medeltal 6,6.
Pt. 3 är stolpar i Norrfors, 350 m2, målade 1927 med
1 ggr mönja och 1 ggr blyvitt. Målnings värdet
var 1937, alltså efter 10 år, i medeltal 7,5.
Pt. 4 är ett 10-tal stolpar på Västra stamlinjen, som
helt skrapades och ommålades 1930 med 1 ggr
mönja och 1 ggr pansarfärg. Målningsvärdet var
1937, alltså efter 7 år, i medeltal 9,1.
Pt. 5 är ställverket i Eksund, 1 200 m3, målat i
verkstad 1931 med mönja, målat med ännu en gång
mönja på platsen 1932, sedan 2 ggr med
pansarfärg. Målningsvärdet 1937, alltså egentligen 6
år efter l:a grundningen, var i medeltal 8,7.
Pt. 6 är ett 100-tal stolpar på Västra stamlinjen, som
helt skrapades och ommålades 1931 med 1 ggr
mönja och 1 ggr pansarfärg. Efter 6 år, alltså
1937, var målningsvärdet i medeltal 9,1.
Pt. 7 är ett 100-tal stolpar på Västra stamlinjen, som
helt skrapades och ommålades 1932 med 2 ggr
mönja och 2 ggr pansarfärg. Som synes var
målningsvärdet efter 5 år, alltså 1937 = 10,0 (det
varierade mellan 9,5 och 10 och blev i
genomsnitt = 10,0).
Som man ser av figuren ligga målningsvärdena för
de senare årens målningar betydligt högre än vad
man för 5 år sedan hade anledning att vänta sig. Att
med ledning av de erhållna värdena draga upp nya
kurvor blir nog osäkert, då resultaten hänföra sig till
olika delar av landet. För att få absolut säkra kurvor
måste man nog vänta, tills man får resultaten från
Korrosionsnämndens långtidsförsök.
Man torde emellertid med någorlunda säkerhet
kunna räkna med, att en nitad eller bultad stolpe, som
noggrant förbehandlats med roterande stålborstar,
grundmålats med blymönjefärg och täckmålats med
pansarfärg 2 gånger, icke behöver ommålas förr än
efter 20 år. Då det emellertid är troligt, att man av
estetiska skäl icke vill tillåta, att målningsvärdet
nedgår till lägre värde än 6, torde det icke vara skäl
att f. n. räkna med högre livslängd än 16 år.
Nuvärdet av målningskostnaden efter 3,5 % ränta
och för en period på 40 år blir då:
för bultade eller nitade
konstruktioner ............ ( 5 000 m2) 16 öre/kg
„ svetsade konstruktioner (100 000 m2) 13 „
För väsentligt mindre målningsytor än ovan
angivits för resp. konstruktioner, kan kostnaden bli
25 % större.
C. V arm förzinkning.
1. Reglar och bultade stolpar.
Varmförzinkning av reglar och bultade
fackverksstolpar kostar sedan några år tillbaka 12 öre/kg. Det
är sålunda ingen tvekan om, att reglar böra
varmför-zinkas, emedan de alltid kräva strömavbrott för
ommålning.
Enligt det föregående är nuvärdet av kostnaden för
målning av en bultad stolpe 16—20 öre/kg, beroende
på partiets storlek, varvid räknats med, att
ommålning behöver företagas efter 16 år. Då
varmförzinkning kan beräknas ha en livslängd av 35 à 40 år, är
det alltså ekonomiskt fördelaktigt att även
varmför-zinka stolpar, som utföras bultade. Man vinner då
även den fördelen, att man kan reducera det antal
målningsarbetare, som man ändå måste ha varje
sommar för ommålning av gamla stolpar.
Enligt uppgift från en större verkstad är
tillverkningskostnaden för en nitad stolpe ungefär densamma
som för en bultad stolpe, exklusive bultarna. Skulle
särskilt noggrann passning av de bultade delarna
erfordras, blir priset för dessa möjligen 1 öre högre.
Merkostnaden för en bultad stolpe blir då inklusive
bultar 4 à 5 öre/kg. Lägges härtill kostnaden för
varmförzinkning, 12 öre/kg, blir kostnaden 16 à 17
öre/kg. Då den kapitaliserade målningskostnaden för
bultade stolpar är 16—20 öre/kg, är det tydligen ofta
fördelaktigt att i stället för nitade stolpar använda
bultade stolpar, som varmförzinkas, särskilt då det
är fråga om mindre partier. Man uppnår då även den
fördelen, att man slipper tänka på alla ommålningar.
2. Svetsade stolpar.
För att undersöka, om det går att varmförzinka en
svetsad stolpe, vilket tidigare icke lär vara gjort, var
jag hänvisad till Liljeholmens galvaniseringsfabrik,
som har den största grytan i Sverige. Den är 16 m
lång, 0,6 bred och 0,8 m djup. Jag beställde därför
hos Fagersta bruks a.-b. 5 st. svetsade provstolpar av
samma utförande som för en 220 kV ledning, men
så smala, att de fingo plats i den nämnda grytan.
Stolparna uppmättes och vägdes noggrant före och
efter förzinkningen.
Försöken utföllo gynnsamt. Jag hade räknat med,
att stolparna skulle krokna i badet, men krokigheten
blev mindre än väntat. Stolparna med blanka
elektroder visade avsevärt mindre krokighet efter
förzinkningen än en stolpe med belagd elektrod. På
försök tillverkades en stolpe från början krokig, och
denna stolpe var efter förzinkningen praktiskt taget
rak. Krökningen i badet visade sig dessutom i så
måtto regelbunden, att man på förhand torde kunna
räkna ut, med vilken krokighet stolpar av olika
längder böra tillverkas för att efter förzinkningen bli
raka. Deformationerna visas i figur 4 och 5.
Oregelbundenheten torde i varje fall bli så liten, mindre än
V2 cm på 15 m längd, att den icke kommer att synas
ute i det fria. Det torde t. o. m. gå att förzinka ännu
längre stolpar, men detta skulle medföra höga
transportkostnader.
För varmförzinkning av svetsade stolpar kräves
byggande av en ny galvaniseringsgryta. Om grytan
göres 13 m lång, kunna i denna stolparna till en 220
kV-ledning förzinkas, om de skarvas på mitten.
Grytan blir då ungefär 2,5 gånger så stor, som grytan
vid Liljeholmen. Kostnaden för en sådan gryta kan
beräknas bli ca 30 000 kr., vilket fördelat på 4 000 t.
stolpar blir 3/i öre/kg, om hela anläggningen skall
avskrivas på ett sådant arbete. Varmförzinkning av
ett dylikt stort parti svetsade stolpar skall enligt
338
16 juli 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
