Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 30 juli 1938 - Sveriges försörjningsmöjligheter i fråga om kemiska produkter, av A. Billberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
försök att finna nya uppslutningsmetoder, som
möjliggöra ett bättre tillvaratagande av vedsubstansen
eller de produkter därav, som uppstå vid processen.
Ett försök i denna riktning är den s. k.
Perstorpsmetoden, som snart kommer i gång i fabriksskala.
Enligt denna erhålles emellertid å andra sidan ingen
cellulosa.
En helt annan utvecklingslinje utgör
träförsockringen. Härvid nedbrytes cellulosan och omvandlas
till värdefullare produkter. Samtidigt erhålles
ligninet i fast form och kan nyttiggöras, dock tills
vidare huvudsakligen som bränsle. Ett schema över
träförsockringen (fig. 2) visar, att en hel del
produkter kunna utvinnas vid processen. Huvudprodukten
är antingen vedsocker i form av fodersocker resp.
rensocker (för livsmedelsindustrien) eller också sprit
och foderjäst. Inriktar man tillverkningen
uteslutande på sprit, blir denna emellertid rätt dyr, ehuru
billigare än potatissprit. Däremot uppgives att
fodersockret kan framställas till så billigt pris, att
denna produkt skulle bliva det billigaste
kolhydrat-fodret. Foderjästen, som erhålles vid jäsning av
vedsockret, innehåller äggviteämnen, vilket är
särskilt värdefullt ur fettproduktionssynpunkt.
Ekonomiskt fördelaktigast anses processen ställa sig, om
man inriktar den på en kombinerad framställning,
så att en del rensocker (druvsocker) utvinnes, som
betingar ett högt pris. Såväl sprit som foderjäst
kunna då enligt uppgift säljas till konkurrenskraftiga
priser.
I Tyskland, där träförsockringen håller på att
till-lämpas i allt större skala och ett flertal fabriker äro
under byggnad, är fabrikationen huvudsakligen
inriktad på foderjästframställningen. För vår del är
emellertid spriten av minst lika stort intresse.
Utvecklingen på träförsockringens område är
emellertid hos oss hämmad genom spritframställningens
reglering och därmed sammanhängande invecklade
förhållanden. Ett är emellertid säkert, nämligen att
träförsockring ur beredskapssynpunkt är av
utomordentligt intresse. Om man lägger
träförsockrings-fabriker i närheten av sulfitspritfabriker, har man
möjligheter till ökad sprittillverkning med samma
apparatur, därigenom att man kan tillsätta vedsocker
till sulfitluten och således förjäsa sockerhaltigare
lutar. Genom fodersocker eller foderjästtillverkning
kan man underlätta försörjningen med
kolhydrat-foder och i synnerhet äggvitefoder samt event.
frigöra en del åkerareal för andra ändamål. Genom
rensockertillverkning skulle man kunna frigöra
soc-kerbetsarealen för andra ändamål, t. e. vete- eller
sojabönsodling. Näringsvärdet hos det rena
träsockret är lika stort som hos rörsocker. Att det inte
är lika sött kan upphjälpas med syntetiska sötmedel,
men för konserveringsändamål är oftast
fördelaktigast med ett mindre sött socker.
Det är icke alldeles otänkbart att en rationell och
fördomsfri inpassning av träförsockringen i den
svenska folkhushållningen skulle kunna vara ekonomiskt
möjlig och motiverad även under normala
förhållanden. I detta sammanhang kan jag inte undgå att
påvisa, att det givetvis vore rationellt att söka
avveckla potatisbränningen, som ger en bortåt 3 gånger
så dyr sprit som sulfitspriten eller
träförsockrings-spriten. Potatisspriten blir dyrare och dyrare, under
det att sulfitspriten blir billigare och billigare. Det
Fig. 2. Schema över erhållna produkter vid träförsockring.
är inte otänkbart att sulfitspriten i samband med en
nyligen utarbetad modifierad sulfitkokningsmetod
kan framställas avsevärt billigare än nu.
Potatisspriten blir då ännu mera omotiverad. Det gäller då
huvudsakligen att finna en jordbrukstekniskt
godtagbar lösning för ifrågavarande potatisodlings
avveckling.
I Tyskland har man ett utomordentligt omfattande
utvecklingsprogram, baserat på utnyttning av
stenkol och brunkol i olika riktningar, men då vi sakna
dessa råvaror, kunna vi endast ha någon nytta av
den nya tekniken på dessa områden, i den mån vi
kunna överflytta densamma på våra råvaror. Så
t. e. synes torrdestillation av torv och framställning
av torvtjäror, som sedan skulle kunna bearbetas på
flytande bränslen, lösningsmedel och
utgångsmaterial för konsthartser, vara en tänkbar
utvecklingslinje hos oss. Förslagen om igångsättandet av försök
i den riktningen har också nyligen framlagts av IVA:s
brännoljekommitté. Det vore synnerligen värdefullt,
om torvförädlingen lyckades, enär vi då här i landet
skulle i torvtjäran få ett utmärkt utgångsmaterial,
varpå en organisk kemisk industri måhända skulle
kunna uppbyggas.
Inom det område, som omfattar framställningen av
nya kemiska produkter, med ett tråkigt namn ofta
kallade ersättningsämnen, är det särskilt
konsthart-serna eller konstmassorna, som intressera oss. Fig. 3
visar av vilka utgångsprodukter samt efter vilka
huvudvägar konstmassorna framställas. En grupp
framställes sålunda ur cellulosa, vilken grupp
emellertid torde vara den minst bearbetade. En annan
mindre grupp konstmassor är baserad på kasein, dvs.
äggvita. Huvuddelen av dessa nya produkter
härleder sig emellertid från de billiga och allmänt
förekommande naturprodukterna vatten, kol, kalk och
luft.
De på kol baserade konstmassorna kunna indelas
i fyra grupper med hänsyn till de olika
mellanprodukter, som utgöra det närmaste utgångsmaterialet.
Vi ha sålunda konstmassor, framställda över följande
produkter, nämligen:
1) Fenol — kresol.
2) Acetylen —etylen.
3) Vattengas (koloxid och väte).
4) Urinämne -— formaldehyd.
Konstmassor, tillhörande fenol-kresolgruppen, hava
varit i användning länge såsom s. k. pressmassor,
t. e. bakelit. En hel rad modifikationer och olika
16 juli 1938
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
