Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 6 aug. 1938 - Fastighetsvärdering, av Nils B. Hast - Litteratur - Anmälan: Sieverts kabelverk, Minnesskrift 1888—1938, av E. C. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
årliga avskrivningar. Detta blir särskilt markant
vid fastigheter, som äro uppförda på förhyrd mark,
tomträttsmark.
Till slut några ord om brandförsäkringsvärdet.
Det gäller att ständigt hava
brandförsäkringsvärdet avpassat efter rätta byggnadsvärdet för att få
minsta premiekostnader. Har man brandförsäkrat
för högt, lämnas dock icke större ersättning vid
exempelvis en inträffad totalförstörelse, än som
motsvarar verkliga byggnadsvärdet vid
brandskadetillfället. Det är därför ingen idé att betala premier
för ett onormalt högt försäkringsvärde. Hela
systemet med allframtidsförsäkring är även något dunkelt.
Det förutsätter ett konstant objektsvärde, men något
sådant finnes ju icke för ett hus, vars
byggnadsvärde med åren nedgår till noll.
LITTERATUR
Bokanmälan.
Sieverts kabelverk, Minnesskrift 1888—1938. Av
dr K. Hildebrand. 4:o. 396 sid. 1938.
I anledning av företagets 50-åriga verksamhet har
Sieverts kabelverk utgivit en synnerligen förnämlig
minnesskrift, författad av fil. dr Karl Hildebrand.
Författaren har ingående och åskådligt skildrat företagets
öden och utveckling från den särdeles blygsamma
begynnelsen till en av landets storindustrier. Denna skildring
har möjliggjorts genom medverkan i skilda delar av
förutvarande och nuvarande tjänstemän samt några
utomstående teknici. Förutom denna rikt illustrerade
historiska del innehåller minnesskriften nio uppsatser i
tekniska ämnen av på respektive områden framstående
sakkunniga, nämligen: Blymantlade telefonkablar och deras
förläggning av byråchef N. Hedén i Telegrafstyrelsen;
Telefonkablarna och deras utveckling ur
transmissionssynpunkt av förste byrådirektör A. Holmgren i
Telegrafstyrelsen; Telegrafverkets rikskabelbyggnader ären 1921
■—193~ av förste byråingenjör S. Nordström i
Telegrafstyrelsen; Högspänningskablar — en översikt över
utvecklingen av överingenjör H. Spanne hos Sieverts
kabelverk; Den konstruktiva utformningen av kabelmuffar
av dr-ing. C. Granborg i Vattenfallsstyrelsen;
Kondensatorer för faskompensering inom kraftöverföringstekniken
av överingenjör F. Jacobsson hos Mellersta och Norra
Sveriges ångpanneförening; Om kondensatorer för
överspänningsskydd och spänningstransformering av tekn.
dill. Lundholm i Vattenfallsstyrelsen; översikt över
elektriska installationssystemens utveckling av civilingenjör
E. Jensen hos Sieverts kabelverk; Impulsgeneratorer för
höga spänningar och stora strömstyrkor av professor H.
Norinder, Uppsala.
Inledningsvis har författaren lämnat en överblick över
elektrotekniken och där använda ledningsmateriel under
1800-talet, då anläggningar för svagström dominerade,
och då telefonen de sista 20 åren gjorde sitt segertåg.
Detta förhållande gav också uppslaget till det företag,
som efter hand skulle bliva Sieverts kabelverk. På
till-rådan av telefonfabrikören L. M. Ericsson inrättade
nämligen Max Sievert 1888 sin trådfabrik huvudsakligen för
att förse den förstnämnde med överspunnen tråd för
telefonfabrikationen. Tre bröder, Max, Georg och Ernst
Sievert hade från födelsestaden Zittau i Sachsen
överflyttat till Sverige och blivit svenska medborgare. Den
äldsta Max (* 1849 — † 1913) bedrev sedan 1881 en
ma-skinagenturfirma i Stockholm, då han förutnämnda år
startade sin trådfabrik och samtidigt en maskinfabrik
Alpha i ’Sundbyberg, ursprungligen för tillverkning av
hästskosöm. Trådfabriken startades med ett kapital av
10 000 kr., inom kort ökat till 12 000 kr., varav grundaren
tillsköt hälften och en tysk firma Vogel, som bedrev en
liknande verksamhet i Berlin, den andra hälften. Till
teknisk ledare antog Max sin yngre broder Ernst
(* 1863). Dessa båda bröder tillkommer äran att genom
sällsynt energi och affärsförmåga hava upparbetat och
genom många svårigheter lotsat sitt företag fram till den
ställning det numera intar. Såsom ganska ovanligt kan
märkas, att denna utveckling finansierats utan
upptagande av lån hos banker eller andra kreditgivare, därigenom
att intjänade vinster till stor del fått kvarstå i företaget.
Författaren har uppdelat sin historik över företaget i
fem avsnitt i kronologisk följd, karakteriserade av mera
väsentliga händelser. Den första perioden omfattar
tiden 1888—1894 och åtskilliga uppgifter därifrån äro
utmärkande för tidsförhållandena. Arbetspersonalen
utgjordes i hörjan av en man och 7 kvinnor och fabriken
bestod av ett av Alpha förhyrt rum. Både personal och
lokal ökades emellertid snabbt. Arbetstiden var 12%,
senare sänkt till 10Vz timmar och timlön för män mellan
11 och 34 öre samt för kvinnor mellan 11 och 17 öre.
Den tekniske ledaren avlönades med 100 kr. per månad
och 30 % av nettovinsten, brodern Max samt Vogel i
Berlin togo vardera 35 % därav. Dessas andelar
kvarstodo orörda i företaget och uppgingo vid periodens slut
till vardera 74 000 kr. Nettovinsten under denna period
hade alltså uppgått till 210 000 kr.
Representationskostnaderna höllos låga och gingo mest till konfektaskar
o. d„ dock spenderades vid ett par tillfällen ett
hundratal kronor på förnämligare gäster och kunder.
Fabrikationen hade efter hand utvidgats att omfatta alla slag
och dimensioner av blank och isolerad tråd för svag- och
starkström. De största avnämarna voro L. M. Ericsson
och Telegrafverket.
Den andra perioden 1895-—1909 inledes med att affären
överföres till aktiebolag benämnt Max Sieverts Fabriks
Aktiebolag med ett aktiekapital av 200 000 kr.
innestå-ende vinstmedel, efter 2 år ökat till 300 000 kr. genom
nytecknade 100 aktier samt år 1900 fördubblat till
600 000 kr. genom utdelning av en gratisaktie å 1 000 kr.
för varje innehavd, vartill medel överfördes från
dispositionsfonden. Aktieägarne voro alltjämt fem, nämligen
de tre bröderna Sievert samt två bröder Vogel i Berlin.
Styrelsen bestod av Max Sievert ensam. Under perioden
företogos stora utvidgningar av fabriken.
Konjunkturerna voro växlande, men omsättningen under de 15 åren
steg till inalles 16,7 mill. kr. och nettovinsten efter
nödiga avskrivningar utgjorde 1,8 mill. kr. såsom framgår
av i skriften återgiven tabell.
Den tredje perioden omfattar åren 1910—1919 och
därunder inträdde stora förändringar inom företaget. År
1913 avled den egentlige ledaren Max Sievert och hans
plats intogs av brodern Ernst, som blev ordförande i en
av tre personer bestående styrelse. Är 1912 hade
aktiekapitalet fördubblats genom nyteckning av 600 aktier
betalda med 1 100 kr. av de förutvarande aktieägarna och
år 1916 skedde ånyo en fördubbling, denna gång genom
gratisaktier, så att aktieantalet nu steg till 2 400.
Under krigsåret 1915 hade Yogels aktier inlösts av den
Sievertska familjen, som nu innehade hela stocken, därav
Ernst S. lejonparten. En viktig nyhet i fabrikationen
infördes 1910, då startades nämligen tillverkning av
blykablar, som sedan blev det viktigaste fabrikatet. Denna
tillverkning leddes av ingenjör B. Eli till hans avgång
1937. Under denna period inföll en svår tid för alla
tillverkare av elektrisk materiel genom den av världskriget
372
20 aug. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
