Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 13 aug. 1938 - Notiser - Kortvåg, av Radiophil - Tekniska föreningar - Ingenjörsklubben i Falun, av T. Q.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
En konferens för fördelning av tillgängliga
frekvenser för rundradio är avsedd att nästa år äga rum för
att bringa reda i det kaos, som nu uppstått.
Densamma kommer troligen att förläggas till Förenta
staterna. Radiophil.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Ingenjörsklubben i Falun
företog sin sedvanliga sommarutflykt med damer
lördagen den 11 juni. Denna gång ställdes färden till
Länghags kraftverk i Gustafs socken, vilket verk nu
närmar sig sin fullbordan. Efter snabbt
genomklub-bade föreningsärenden samlades dagens huvudintresse
kring kraftverksdirektör Sam Malmfors’ orienterande
föredrag, som här nedan i sammandrag återgives, samt
till visningen av de ståtliga anläggningarna.
Föredragshållaren påvisade, att Bergslaget var det
första svenska företag, som utnyttjat vattenkraften
för industriell drift i större skala. Ännu vid tiden
för den stora industriella utvecklingen på 1870-talet
låg emellertid elektrotekniken i sin linda, men redan
vid senaste sekelskiftet hade den hydroelektriska
kraftöverföringen gjort stora framsteg.
Efter utbyggandet av Domnarvsfallet 1878 och
Kvarnsveden 1897, båda för det lokala behovet,
kommo Bullerforsen och Mockfjärd såsom de första
större, rent elektriska kraftstationerna i Dalälven.
I Sverige produceras f. n. omkring 8 milliarder kWh
pr år, och Bergslagets kraftnät deltager däri med
omkring % milliard. Bergslagets största konsumenter
äro Domnarvet, Skutskär, Söderfors, Kvarnsveden
och Falun. För omkring 6 år sedan förbrukade
Domnarvet och Kvarnsveden var för sig lika mycket
energi som Stockholms stad. Sin största energi
hitintills erhåller Bergslaget från sina 4 kraftstationer i
St. Tuna, de s. k. Tunaforsarna: Forshuvud,
Kvarnsveden, Bullerforsen och Domnarvsforsen. Härtill
komma Tänger i Svärdsjövattendraget, hälften av
Mockfjärd, de smärre stationerna vid Gysinge och
Söderfors, ca V 7 av Vattenfallsstyrelsens
kraftproduktion Älvkarleby och några andra kraftverk eller
andelar däri. Den hittills totalt utnyttjade
krafttillgången utgör ca 85 000 kW (120 000 hk).
Vattenkraften regleras genom Dalälvens regleringsföretag,
som bildats på Bergslagets initiativ.
Den här använda högspänningen är 50 000, resp.
20 000 V. En stamlinje Domnarvet—Söderfors är
byggd för 150 000 V.
Kraftförbrukningen stiger alltjämt, tämligen
oberoende av konjunkturerna. För kommande behov
finnas ännu stora reserver. Den största är den nu
snart färdiga byggnaden vid Långhagsforsen,
Bergslagets största fall, samlat av en rad forsar nedanför
sjön Runn, som kommer att ingå i detta
kraftdäm-ningsområde. Den nyttiga fallhöjden blir då 13 m
inom en damm av 14 meters höjd. I denna damm
regleras vattenföringen med 4 st. uppåtgående
segmentluckor för högflod samt 2 smärre för flottgodset.
Kraftstationen är uppförd intill den vänstra
strand-brinken och har tvenne turbiner, vardera för en
vattenmängd av 200 m3/s med en effekt av 30 000 hk,
tillsammans sålunda 60 000 hk, den femte i
storleksordningen i vårt land. (De större äro Porjus,
Krångede, Älvkarleby och Trollhättan.) Turbinerna äro av
kaplantyp med vridbara löphjulsskovlar.
Isgrindarna kunna vid behov uppvärmas elektriskt.
Avloppskanalen är framdragen till omkring 500 m
nedom kraftstationen.
Generatorernas primärspänning är 6,6 kV, som höjes
till 150 000 V för inmatning på den ovannämnda
hög-spänningslinjen.
Hela byggnaden har en höjd av 45 m samt en
traversbana byggd för 220 tons belastning. De nu
hittransporterade transformatorkärnorna väga 35 ton
stycket.
Då verket blir synnerligen lättskött, kräver driften
endast en man pr skift, vartill kommer en
dagsarbetare som reserv och hjälpkarl. För denna personal
äro 4 st. enfamiljshus uppförda å den högra stranden.
De lokala byggnadsarbetena fullgöras enligt avtal
med A.-b. Skånska cementgjuteriet. Bland övriga
entreprenörer äro Karlstads mek. verkstad, Asea,
Siemens, Vagnfabriken i Falun, Hedemora verkstäder
och A.-b. Landsverk de förnämsta.
Planenligt har dammbyggnaden blivit färdig till
innevarande års vårflod, och det första
maskinaggregatet beräknas kunna bli driftfärdigt i höst. Vid
stundande årsskifte skall hela kraftverket vara fullt
färdigbyggt för en beräknad kostnad av 10 millioner
kronor.
Arbetsstyrkan har uppgått till högst 600 man och
utgör nu knappt 200. Däri har ortsbefolkningen
ingått i stor utsträckning.
Bland hjälpanordningarna ha en hängbro och en
kabelkran, båda för 5 tons belastning, varit till stor
nytta. En betongfabrik på högra älvbrinken har haft
en kapacitet av 30 m3/tim., och ett utmärkt
betonggrus har funnits på endast 4 km avstånd. Stor
omsorg har blivit nedlagd på erhållandet av en
förstklassig, oförstörbar betong, detta särskilt på grund av
bitter erfarenhet från betongdammarna vid de första,
stora kraftverksbyggena. Vidare är denna byggnad
så utförd, att vilket parti som helst även vid full
vattenföring kan avstängas för reparation med tillhjälp
av s. k. "bågsättar" av en för detta verk egen
konstruktion.
För att vid inträffande sträng vinterköld förhindra
luckornas fastfrysning har man försett tätlisterna med
kanaler för olja, som uppvärmes elektriskt och så
tvingas att cirkulera genom dessa kanaler och
uppvärma tätlisterna.
Omedelbart efter denna orienterande översikt
vidtog rundvandringen genom hela anläggningen, även
genom tilloppens spiralsnäckor och den under
dammen gående inspektionstunneln.
Inramat i en typisk dalabygd och med den genom
dammöppningarna fritt forsande älven gjorde det
ståtliga byggnadsverket ett djupt intryck på
besökarna, förvisso ej mindre på de sakkunniga
teknikerna än på deras mera romantiskt lagda
följe-slagerskor, vilka otvivelaktigt mera tjusades av
den ståtliga helhetsbilden än av det tekniska
storverket.
Så bar det åter av, en del till mer eller mindre långt
avlägsna hembygder, de övriga till residensstaden, där
ett sextiotal samlades till gemensam middag med
efterföljande dans i Grand hötels vackra festvåning.
Sedan disponent W. Nisser såsom ordförande med
välkänd elegans och humor framburit
ingenjörsklubbens tack till föredragshållare och ciceroner och dr
Johan Lundberg i ett lika spirituellt som uddigt poem
hyllat "hennes höghet Kvinnan", vidtog den lättare
och av damerna säkerligen mest skattade delen av
aftonens program, "gammal dansmusik" med danser
från den tid då seklet var ungt. Denna programpunkt
upptog förvisso den större delen av ingenjörsklubbens
sommarmöte och pågick ännu långt in i den ljusa
sommarnatten.
T. Q.
382
16 juli 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
