Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 3 sept. 1938 - Tackjärnsverket i Norrbotten, av Å. R. - Atomvikt 0,1? Yukon och netretto, nya elementarpartiklar, av J. Tandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
i nivå med importpriset. Utsikterna för tillverkning av
kokstackjärn i Luleå synas alltså vara gynnsammare
än för tillverkning av träkolstackjärn.
Utredningsmännen framhålla, att åtskilliga av de
svenska järnverken under ogynnsamma konjunkturer
haft svårighet att förränta nedlagda kapital. Med hjälp
av de större vinster, som ernåtts under gynnsamma år,
ha emellertid anläggningarna nedskrivits och verken
konsoliderats, och driften har om ock med viss
begränsning upprätthållits även under ogynnsamma år.
Ett nytt järnverk i Luleå får ett liknande låge. Det
kan icke ställas i utsikt en säker förräntning av det
nedlagda kapitalet. Om emellertid den vinst, som
under gynnsamma år erhålles utöver nödtorftig
förräntning, systematiskt användes för avskrivning och
moderniseringar, kan verkets konkurrenskraft givetvis
förstärkas.
Vid själva järnverket skulle sysselsättning kunna
beredas för något över 100 årsarbetare. I förhållande till
det kapital, som måste bindas, blir sålunda
sysselsättningseffekten ganska liten. Kunde
tackjärnstillverkningen baseras på träkol, skulle framställningen av
detta medföra betydligt ökade arbetstillfällen.
Utredningsmännen framhålla, att järnverket synes
böra vara antingen helt privat eller helt statligt.
Ledningen för ett statligt tackjärnsverk kommer emellertid
att möta större svårigheter vid avsättningen av sina
produkter än ledningen för ett enskilt verk, i vilket den
svenska järnhanteringen är ekonomiskt intresserad.
Utredningsmännen ha ej ansett sig böra på
nuvarande stadium ingå på en direkt förhandling med den
privata järnhanteringen för utredning av möjligheten och
startandet av ett järnverk i Luleå av denna eller andra
enskilda intressen. För en dylik förhandling erfordras
kännedom om den medverkan, som från staten kan
påräknas. Utredningsmännen ha i sina beräkningar utgått
ifrån, att staten skall lämna ett ränte- och
amorterings-fritt bidrag av 1,4 mill. kr. i form av utförande av
hamn-och spåranläggningar, som reserv- eller
beredskapsarbeten, men annat eller ytterligare understöd är
givetvis tänkbart.
I ett särskilt yttrande framhåller landshövding
Han-sén, att såväl anläggnings- som tillverkningskostnaderna
torde kunna beräknas bli betydligt lägre än som
angivits i betänkandet. Vidare påpekas det lägre
träkols-och kokspris ett järnverk i Luleå kan räkna med i
förhållande till järnverken i Mellansverige.
Konkurrenskraften hos ett järnverk i Luleå skulle bli avsevärt
större än vad som framgår av betänkandet.
Landshövding Hansen poängterar slutligen den hjälp
ett järnverk i Luleå skulle vara för folkförsörjningen i
Norrbottens län. Å. R.
Nya elementarpartiklar började snart komma slag i
slag. C. D. Andeeson2 spårade positronen, den positiva
elektronen, och fick sitt nobelpris (1936). ’En partikel
av mera dubiös art är neutrinon, en oladdad
elementarpartikel av ungefär samma massa som elektronen. Den
behöves — rent teoretiskt —•* för att kvantitativt förklara
vissa detaljer vid radioaktiva atomers beta-sönderfall.
Några fysiker, såsom W. Pauli och Fermi, antaga
partikelns existens, andra förneka den. Vissa experiment
från senare tid, där man studerat den lilla rekyl, som
uppstår hos atomerna i en radioaktiv gas, när de ut-
Atomvikt 0,1?
Yukon och neutrefto, nya elementarpartiklar.
Budskapet om neutronens upptäckt väckte på sin tid
häpnad världen runt. Neutronen, den oladdade partikeln
med nära samma massa som vätekärnan, hade i många
år varit efterlyst, bl. a. av Rutherford. Några forskare
hade nog även haft den inom räckhåll och förnummit
dess egendomliga, spöklika förmåga att tämligen
obehindrat gå rakt igenom en tjock metallvägg eller en
glasvägg, men de visste likväl ej riktigt vad det var för
något nytt, som de hade att göra med. Det egentliga
infångandet eller rättare den slutgiltiga identifieringen
av den efterlysta partikeln lyckades som bekant
Chadwick1 med, och därmed hade han sitt nobelpris säkrat.
Fig. 1. "Skurar" från kosmisk strålning, uppkomna i en
blyskiva.
sända betapartiklar, tyda på, att de små neutrinerna
kanske verkligen kunna existera.
C. D. Anderson och hans assistent Neddermeyer ha
fortsatt att uppmärksamt granska alla de tusenden av
banspår, som de fotograferat i dimkammare i samband
med studium av den kosmiska strålningen. En och
annan gång ha de funnit spår av en gåtfull partikel,
som varken kan vara elektron eller proton utan snarast
någonting mitt emellan. En dylik mellanform är icke
känd förut. Skulle man våga tro, att en sådan
existerar? Lyckligtvis hade en japansk teoretiker vid namn
Ytjkawa redan år 1935 visat, att en tung elektron med
positiv eller negativ laddning (± e) lika med den vanliga
elektronens laddning skulle kunna tänkas existera. Dess
massa skulle få lov att vara omkring 100 gånger den
vanliga elektronens. Detta var ett djärvt antagande,
och det väckte endast föga uppmärksamhet. Men snart
kom det väl till pass för att förklara Anderson och
Neddermeyers egendomliga partiklar. För att hedra den
djärve japanske fysikern har man förslagsvis döpt den
tunga elektronen till yukon och tecknat den med Y.
Hur stor massan är hos yukonen känner man ännu
ej med större säkerhet. Somliga vilja gärna tro, att
massan skulle vara 137 gånger elektronens massa, men
detta är nog blott ett antagande, som starkt influerats
av den mystiska innebörden av talet 137. Det förefaller
emellertid, som om talet faktiskt skulle ligga
någonstädes mellan 100 och 200, dvs. atomvikten skulle ligga
mellan 0,05 och 0,1.
Knappt har man hunnit vänja sig vid tanken på, att
det skulle finnas en sådan mellanform mellan elektronen
och protonen, förrän det meddelas från Wills Physical
Laboratory i Bristol, att två forskare därstädes, Areey
och Heitlee, anse sig ha spårat ännu en ny och hittills
okänd elementarpartikel, som är en mellanform mellan
neutrinon och neutronen. Den nya partikeln har döpts
till nentretto och förmodas vara en yukon utan laddning.
Neutrettons massa ligger alltså mellan neutrinon och
neutronen liksom massan av yukonen ligger mellan
elektronen och protonen.
Arley och Heitler ha spårat den nya neutretton i den
innehållsrika kosmiska strålningen. En gåtfull
egenskap hos den kosmiska strålningen är dess exempellösa
l Se Teknisk tidskrift 1935, h. 49.
2 Se Teknisk tidskrift 1936, h. 50.
10 sept. 1938
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
