Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 36. 10 sept. 1938 - Till frågan om gaturegleringar och trafikreglering i hårt belastade trånga gatunät, av T. William-Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Till frågan om gaturegleringar och trafikreglering i
hårt belastade trånga gatunät.
Av arkitekt T. WILLIAM-OLSSON.
I.
Efterföljande är en studie över vissa sidor av den
moderna storstadens cityproblem, som enligt
författarens mening icke i det praktiska
stadsplanearbetet vunnit det beaktande, de förtjäna. I
huvudsak äro de framförda synpunkterna av principiell
innebörd, men utgångspunkten har varit och
exemplen hänföra sig, där ej annat angives, till den just
nu högaktuella frågan om regleringen av nedre
Norrmalm i Stockholm.
I de flesta storstäder är som bekant gatuutrymmet
i de centrala stadsdelarna otillräckligt för nutidens
trafik och denna har likväl icke — åtminstone icke
i europeiska städer — nått den omfattning, som
framdeles är att förvänta. Samtidigt måste med
nödvändighet kostnaderna för en väsentlig ökning av
gatuarealen bli så höga, att det väl i allmänhet
endast blir fråga om att göra det bästa möjliga av
en olidlig situation. Å sid. 48 av sitt betänkande
med förslag till reglering av nedre Norrmalm skriver
sålunda stadsplanenämnden: "För närvarande utgör
trafikutrymmet inom nedre Norrmalm endast 14 %
av våningsytan inom stadsdelen, medan motsvarande
procenttal för Vasastaden och Östermalm äro resp.
19 och 21. Dessa tal ge en god antydan om
trängseln inom stadsdelen och om behovet av att
trafikutrymmet väsentligen utökas. Varje procents ökning
av trafikutrymmestalet för nedre Norrmalm kräver
emellertid ett markområde av 18 000 kvm. Hur
önskvärd en ökning av gatuutrymmet än är, måste alltså
av ekonomiska skäl viss återhållsamhet iakttagas
ävensom noga tillses, att deri mark, som tages i
anspråk för ifrågavarande ändamål, erhåller mest
effektiva användning."1
Det är sistnämnda sida av problemet, som i det
följande behandlas. Den är uppenbarligen inte den
minst viktiga, eftersom det gäller att få en
otillräcklig gatuareal att räcka så långt som möjligt, och
måhända skulle det i många fall visa sig, att
kostsamma gaturegleringar med lika god effekt skulle
kunna ersättas av ett rationellare utnyttjande av
redan befintliga gator. Det finns två vägar att gå
för att nå detta syfte: dels en rationalisering av
själva trafikrörelsen, dels av bebyggelsens
disposition, så till vida, nämligen, som denna direkt
påverkar trafikförhållandena i gatunätet. I båda dessa
avseenden finnes mycket att göra för ett effektivare
utnyttjande av befintliga — och naturligtvis även
planerade — gator, om än svårigheterna, i synnerhet
beträffande bebyggelsens disposition, måste bli
avsevärda. Att av denna anledning avstå från att
först söka teoretiskt klarlägga frågorna och sedan, i
den mån anledning gives, hos vederbörande statliga
och kommunala myndigheter energiskt propagera för
att även dessa sidor av storstadsproblemet beaktas
i lagstiftning och praxis, vore emellertid förhastat.
i Kurs. av förf.
Tvärt om är det ju i stadsplanefrågor så, att en
insikt, som först mognat inom en trängre krets av
fackmän, tar lång- tid att penetrera till beslutande
instanser och ännu längre tid till förverkligande.
Desto angelägnare är det att icke låta tiden gå sig
ur händerna endast därför att man a priori betvivlar
idéernas genomförbarhet. Denna kan ju vara
beroende just på att frågorna tidigt nog komma under
diskussion. Städernas ombyggnad pågår oavbrutet
och i Stockholm är en omfattande stadsplanereglering
förestående. Vad som därvid till äventyrs
försummas, kan måhända icke inom en mansålder eller
mer gottgöras annorledes än genom ett direkt och
dyrbart ingripande från det allmännas sida.
Äldre tiders stadsplanekonst kände endast ett
medel mot trafiksvårigheter, nämligen gatuvidgningar
eller gatugenombrott, vartill som bekant
eldsolyckorna mångenstädes gåvo anledning. Eljest ha
på grund av de därmed förbundna enorma
kostnaderna mera genomgripande stadsregleringar endast
i undantagsfall och i begränsad omfattning kommit
till genomförande — den klassisk vordna är givetvis
Napoleon III:s i Paris. Påtagligt är likväl, att en
önskan att försköna eller "sanera", eller möjligen
även "strategiska" hänsyn, men icke gatutrafikens
krav, varit de drivande momenten i dessa äldre
regleringar. Ingenstädes hade, före automobilismens
genombrott, trafiksvårigheter i modern mening
uppstått. Efter automobilismens genombrott har
problemställningen emellertid undergått en väsentlig
förskjutning. Å ena sidan har en gatas
trafikkapacitet mångdubblats, och under förutsättning att
automobiltrafiken kan löpa obehindrat, har en 4 eller 6
filers körbana, dvs. en även enligt äldre begrepp
relativt smal gata, en kapacitet som endast i
undantagsfall och då i millionstäderna, verkligen fullt
utnyttjas. Å andra sidan har trafikvolymen ävenledes
mångdubblats och trafiksäkerheten i lika hög grad
som framkomligheten blivit en huvudfaktor i
problemet. Dessutom har ett helt nytt moment
tillkommit, nämligen parkeringsfrågan.
Det är alldeles uppenbart, att dessa förändringar
påkalla en grundlig revision’av äldre föreställningar
rörande gatuväsendet och icke blott en ökad
gatuareal. Det är under moderna förhållanden alls icke
en given sak, att gatumark, som tidigare varit
upplåten för obehindrad trafik med fordon av alla slag,
även i fortsättningen skall stå till trafikanternas fria
förfogande. Denna grundsats är i viss mån redan
allmänt accepterad. Men det är heller icke en given
sak, att en fastighet, därför att den gränsar till
gatumark, skall ha obehindrad rätt att begagna denna
gatumark för all slags trafik eller utefter den driva
vilken som helst affärsrörelse. Denna grundsats är
däremot alls icke accepterad. Framtidens
stadsplanerare måste få i sin hand icke blott — som nu —•
rätten att med hänsyn till det helas bästa reglera
gränserna mellan gatu- och kvartersmark utan även
10 sept. 1938
413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
