Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 24 sept. 1938 - Facit - Vägglusens fiende nr 1 - Bilar kunna varskos om telefonsamtal e. d. - En busskaross med stålrörsstomme - Den stora transiranska järnvägen - För en ny trähusfabrik - Litteratur - Anmälan: Det offentliga talandets konst I och II, av r. - Anmälan: The origin of life, av John Tandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Vägglusens fiende nr 1, den s. k.
Thedeco-appara-ten, vinner hastigt terräng utomlands. I Tyskland är
man särskilt intresserad av att med dess hjälp kunna
bekämpa husbocken, vars härjningar kostar landet
många millioner mark årligen. I England har efter
ingående prov en del desinfektioner i stor stil utförts.
Thedeco-apparaterna ha även visat sig användbara för
uttorkning av nybyggnader och för torkning av kläder,
vilket särskilt för militärer är ett viktigt problem.
Bilar kunna varskos om telefonsamtal e. d. på de
tyska autostradorna. Den bilist som väntar ett
telefonsamtal, meddelar när han beräknar kunna befinna
sig på en viss vägsträcka. Då samtalet kommer,
underrättas samtliga bensinstationer utmed sträckan.
Deras personal sätter ut tavlor med bilens nummer
och några minuter efter det att bilisten anmält
sig, är telefonsamtalet klart. Man kan förstå, att
detta system hastigt har blivit populärt.
En busskaross med stålrörsstomme har för första
gången byggts i Sverige. Alla detaljer som vanligen
utföras av trä ha ersatts med träfyllda stålrör och
lätt-metallsprofiler. Härigenom har stommen kunnat
göras lättare, stabiliteten har ökats, liksom
livslängden och den nyttiga invändiga bredden har blivit
80 mm större än vid träkonstruktion.
Den stora transiranska järnvägen har invigts av
shahen, som i egen hög person skruvade på den sista,
förgyllda skruven mellan de sista skenorna.
Järnvägen, som sträcker sig mellan Kaspiska havet och
Iranska viken, har en längd av sammanlagt 1 400 km.
Arbetet tog sin början 1926 och skulle enligt
kontraktet vara färdigt i maj nästa år. Kostnaderna för själva
järnvägen med stationsbyggnader uppgå till ca 400
mill. kronor, vartill kommer värdet av de svenska
lokomotiven. Arbetet har utförts av två danska
firmor i samarbete med Nydqvist & Holm i Trollhättan.
För en ny trähusfabrik i Uddevalla har ett
statsbidrag om högst 1 119 000 kr. beviljats, varav 400 000
kr. redan ställts till Uddevalla stads förfogande.
Fabriken skall arbeta på export.
Förestående uppgifter äro hämtade ur
svensk och utländsk dags- och teknisk press.
Teknisk tidskrift kontrollerar i görligaste
mån uppgifternas riktighet men ikläder sig
intet ansvar för desamma. Red.
LITTERATUR
Bokanmälan.
Det offentliga talandets konst I och II, av lektor
Odal Ottelin. Verdandis småskrifter 196, kr. 0: 75
och 197, kr. 1: —.
Detta förträffliga lilla arbete har nu utkommit i sin
5: te utvidgade upplaga och rekommenderas på det
livligaste åt herrar föredragshållare och alla dem som av
en eller annan anledning måste tala offentligt.
Författaren börjar med att framhålla, att titeln kan
förefalla pretentiös, eftersom det endast är ett ringa
antal gudabenådade talare givet att höja sin
framställning till verklig konst. För den stora mängden av
talare måste ordet "konst" få en anspråkslösare betydelse
och fattas som en färdighet liksom i uttrycken "konsten
att rida eller skriva osv", och det är till dem som
författaren vänder sig.
Del I har som underrubrik: "Innehållet och formen"
och del II: "Talaren och auditoriet." I realiteten är det
givetvis det senare som är det viktigaste, ty för en
talare måste ju själva målet vara att nå kontakt med
sina åhörare och kunna påverka dem i den riktning,
som han avser med sitt tal. Men hur ofta syndas det
inte just mot denna talekonstens grundläggande princip
att ge något åt sina åhörare, som dessa icke kunna få.
genom enbart läsning! Varje talare, som vill göra sig
förtjänt av det namnet, måste nämligen, i motsats till
den automatiskt arbetande högläsaren, ge något av sig
själv, av sin egen personlighet! För att kunna så göra
och därmed utnyttja det talade ordets större
möjligheter att väcka och underhålla intresset, att påverka
och göra intryck fordras ingen genialitet men väl
arbete och en uppriktig önskan att skänka åhörarna något
av värde.
Att nå ett gott resultat som talare är säkerligen
lättare än man i allmänhet föreställer sig, om man bara
en gång fått upp ögonen för de svårigheter, man har att
övervinna. Först och främst fordras givetvis praktisk
övning, ty konsten att tala lär man sig ej ur några
handböcker i ämnet, och det framhåller också
författaren uttryckligen. Detta hindrar naturligtvis ej, att råd
och anvisningar kunna vara av värde, ty eljest hade nog
inte lektor Ottelins bok kommit ut i sin femte upplaga!
Vad speciellt oss svenskar beträffar, så gäller det
säkerligen för de flesta av oss att inte ta oss själva för
allvarligt utan med det mått av humor som vi äro
mäktiga och uppträda naturligt. Vidare måste vi göra
klart för oss de svårigheter som äro förknippade med
den för svenskan utmärkande, stora skillnaden mellan
talspråk och skriftspråk. De flesta talare torde väl
förbereda sina anföranden skriftligen, och då gäller det
att hela tiden tänka på att språket skall vara enkelt,
så konkret som möjligt och med korta, klara meningar.
En annan stor svårighet består i att frigöra sig från
manuskriptet, så att man verkligen talar och inte läser
högt för sig själv.
Hur dessa svårigheter skola klaras, lämnar "Det
offentliga talandets konst" utmärkta anvisningar om.
Tänk hur mycket roligare det skulle vara att bevista
möten och föredrag, om lektor Ottelins kloka ord mera
allmänt beaktades — —■ och omsattes i praktiken. r.
The origin of life, av A. J. Opap.in. Macmillan & Co.,
New York, 1938. 270 s. $ 2: 75 inb.
Författaren är en av Rysslands främste ännu
levande, internationellt kända forskare. Han har i
föreliggande bok från alla naturvetenskapligt lämpliga
håll belyst problemet om livets första ursprung på
jorden. Detta urgamla problem förmår alltjämt med
oförminskad kraft gripa varje tänkande människa.
Våra nutida möjligheter att angripa problemet äro
helt annorlunda än vad fallet var ännu så sent som
t. e. på Pasteurs tid. Efter en välgjord historisk
överblick över äldre teorier, rön och förslagsmeningar
behandlar författaren problemet från biokemisk
synpunkt. Man är nödsakad att spåra livets uppkomst
på jorden utan hjälp av livsfrön från rymdens
avlägsna djup. Det är visserligen tekniskt möjligt att
transportera småpartiklar från trakt till trakt av
vintergatan — men icke i oskadat tillstånd! Många
vidrigheter i form av kosmisk strålning och annan
strålning komma att sterilisera och döda livsfröna
under deras mångtusenåriga färd genom
världsrymden. Man är hänvisad till en aseptiskt ren,
bakteriefri planet med oceaner av varmt vatten och
kombinationsmöjligheter för allehanda reaktioner, som få
utveckla sig själva. Numera kan icke fenomenet
rekapituleras, ty även om organisk materia skulle börja
byggas upp liksom en gång i jordens barndom, så
skulle myriader bakterier och svampar ligga redo att
kasta sig över redan de första spåren av organisk
substans och förstöra den, nedbryta den. Dylik ned-
17 sept. 1938
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
