Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 22 okt. 1938 - Flygväsendets inverkan på stadsbyggandet, av A. Lilienberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Höjd 5000 m
<- 3.5 tal ->
Fig. 6. Höganfall frän 5 000 meters höjd. (Ur
"Luftfara" 1938.)
Sålunda kan ett 100-tal flygplan inom loppet av en
minut kasta ner 50 000 brandbomber. Där husen äro
av trä, taken av halm eller skogarna torra kunna
sådana bomber åsamka oerhörda eldsolyckor. Man
får hoppas, att en fiende aldrig anser sig behöva
tillgripa ett sådant medel som att en torr sommardag
släppa ner 100 000-tals brandbomber över våra
skogar och åkerfält, då en landskatastrof vore
oundviklig.
Anfallsmetoderna äro olika alltefter tid på dygnet,
ändamål m. m. Sålunda utföras anfallen vid dager i
regel i stora förband. Nattetid är detta däremot icke
möjligt av flygtekniska skäl, och anfallen utföras då
flygplansvis eller i små förband.
Är avsikten att utöva terror mot en stad, användes
ofta metoden att under dagen anfalla med ett mindre
antal plan med någon eller några timmars
mellanrum. Nattetid låter man däremot bombardemanget
pågå flygplansvis så länge det är mörkt. Har staden
luftvärn är dock denna senare metod mycket dyrbar
för anfallaren, emedan det ger försvararen större
chanser. Å andra sidan irriteras invånarna mera av
ideliga anfall.
Luftvärnet.
Hur - vittgående anstalter man måste vidtaga i
stadsplanehänseende för att i möjligaste mån mildra
verkningarna av flyganfall, är givetvis till stor del
beroende av i vad mån man kan militärt försvara sig
emot anfallen. Försvaret är dels aktivt, vad vi i
Sverige kalla luftvärn, dels passivt, vad vi i Sverige
kalla luftskydd.
För båda är av grundläggande betydelse den
snabbhet, med vilken anfallen i våra dagar kunna
ske. Härvid är att observera, att flyghastigheten är
mycket hög, t. e. 7 km i minuten. De städer, som
ligga nära havsbandet, få således endast några få
minuter på sig mellan flyglarmet och de första
bombnedslagen. Längre in i landet belägna orter få
givetvis något längre tid på sig för förberedelser. Denna
för våra viktigaste orter korta tidrymd är av
betydelse bl. a. med hänsyn till de anordningar för
gatornas snabba utrymmande, som jag senare skall
återkomma till.
Luftvärnet opererar dels i luften, dels på marken.
I luften utgöres det av s. k. jaktplan, försedda med
kulsprutor och görande större hastighet än
bombplanen. Jaktflottiljer till skydd för orter kunna
givetvis icke förekomma annat än när det gäller våra
större städer. Flygfältens belägenhet i våra städer
kan emellertid i viss mån influeras av att jaktflottiljer
i krig måste vara i ständig beredskap för att kunna
omedelbart angripa en anfallande bombeskader.
Även om jaktflottilj finnes, kompletteras dess
försvarskraft med å marken placerade luftvärnskanoner,
automatkanoner och luftvärnskulsprutor. Då det är
av vikt, att vi i våra stadsplaner se till att platser
med erforderliga skjutfält finnas tillgängliga för
dessa försvarsvapen, skall jag härmed litet närmare
ingå på dessas egenskaper och krav på placering.
Luftvärnskanonerna äro om 7 till 10 cm kaliber.
Boforskanonerna äro om 7,5 cm. De skjuta 25 skott
i minuten och ha god verkan upp till 8 000 m.
Projektilen, som har en vikt av 6,5 kg, uppnår ett
föremål på t. e. 6 000 m avstånd på 12 sekunder. På
denna tid har bombflyget med 360 km i timmen
förflyttat sig en sträcka av 1 200 m. Kanonen måste
därför inriktas så långt framför flygplanet för att nå
sitt mål, och skjutbanan blir ofta ganska flack.
Luftvärnsbatteriets riktinstrument beräkna så gott som
ögonblickligen bombplanets hastighet, förriktningens
storlek, vinklar och annat. Tiden för avlossande av
de skott, som erfordras för att få ned en flygmaskin,
uppgår för ett batteri om 3 à 4 dylika pjäser till
ungefär 24 sekunder.
Luftvärnskanonerna kunna emellertid på grund av
svårigheten att rikta och följa målet knappast
användas på mindre avstånd än 1 000 m. För motande
av låg- och störtanfall erfordras därför även annan
materiel. I vårt land användas för detta ändamål
40 mm automatkanoner, som skjuta 140 skott i
minuten och verka upp till 4 000 m avstånd. För
nedskjutning av ett flygplan beräknas åtgå ett 60-tal
skott, vilka kunna avlossas av en tropp automat-
1000 2000 3000 4000 5000
Fig. 7. Störtanfall. (Ur "Luftfara" 1938.)
1200 m —>
12 sek
Fig. 8. Luftvärnsvapnet måste riktas så mycket framför
bombflygplanet, som betingas av flyghastigheten och
avståndet mellan kanonen och träffpunkten. (Ur "Luftfara" 1938.)
478
22 okt. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
