Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 29 okt. 1938. Specialnummer: Säkerheten på väg och gata - Vänster- eller högertrafik? av A. Norlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
avgivna rösterna yrkade på ett bibehållande av
vänstertrafiken. Ehuru ifrågavarande
motororganisations ledning numera torde medgiva, att
omröstningen igångsattes mera för att draga
uppmärksamheten till organisationens tillvaro och verksamhet än
för att få fram ett giltigt omdöme, angavs dock
omröstningsresultatet i viss mån utgöra anledning för
lagutskottet att icke påyrka övergång till
högertrafik. Omröstningens värde synes f. ö. betydligt
överskattat, då endast ett jämförelsevis litet antal
(27 633) av landets motorfordonsägare brydde sig om
att deltaga i röstningen. Den 31/12 1935 funnos
nämligen 208 947 motorfordon registrerade. Ehuru
regeringen icke på något sätt motiverade
underlåtenheten att nämna förslaget till högerkörning i sin
proposition, torde dock kunna antagas, att såväl de
förutsedda kostnaderna för en omläggning som en
befarad stegring av olycksfallsfrekvensen i samband
med omläggningen varit bidragande orsaker härtill.
Givet är, att kostnaderna för en övergång från ett
trafiksystem till ett annat bliva betydande. För att
vinna en ungefärlig uppfattning om
storleksordningen av dessa kostnader gjordes 1935 en
undersökning, vilken dock naturligtvis icke kunde bliva
fullt tillförlitlig.
De åtgärder, som måste vidtagas vid en
omläggning av trafiksystemet, äro i huvudsak:
Omnibussar. Ombyggnad av karosserna för
på-och avstigning på höger sida.
Från svenska spårvägsföreningen införskaffades
uppgifter om beräknade kostnader för en dylik
omändring av bussar i städer med spårvägstrafik. De
uppgivna kostnaderna variera högst betydligt — från
1000 kr. till 10000 kr. — per fordon. I det
sistnämnda beloppet synas dock ingå samtliga
kostnader för en fullständig ombyggnad av alla fordon
i resp. vagnpark. Varje omnibuss förutsattes alltså
ombyggd på sådant sätt, som om den från början
blivit byggd för högertrafik, dvs. omfatta ombyggnad
av motor, ändring av styr-, broms- och andra
manöveranordningar m. m.
1934 års vägtrafiksakkunniga ansågo sig
emellertid kunna stanna vid en ombyggnadskostnad av 1 000
kr. per buss beroende på, att blott en del av
buss-beståndet torde kräva omändring av någon betydelse.
Livslängden på en buss torde nämligen kunna
beräknas till mellan -5 och 10 år, vilket innebär, att om
en omläggning av trafiken genomföres, skulle vid
tidpunkten för denna en stor del av vagnparken
vara sa föråldrad, att för denna del endast minsta
möjliga omändring, dvs. flyttning av på- och
instig-ningsdörrar, bör ifrågakomma.
Då antalet registrerade bussar (städer och
landsbygd) den 31/12 1937 uppgick till 4 558, skulle
kostnaderna för endast dessa ändringsarbeten uppgå till
omkring 4,5 mill. kronor.
Spårvägstrafiken. Man kan icke förutsätta en
omläggning till högertrafik utan att även
spårvägstrafiken göres högerriktad. Härför krävas vissa
om-ändringar av vagnparken, flyttning och omläggning
av spårväxlar, signal- och säkerhetsanordningar,
flyttning av hållplatser, refuger, skyltar m. m. 1935
beräknades sammanlagda kostnaderna härför samt
för ovannämnda ändring av bussar i städer med
spårvägstrafik eller m. a. o. för bussar, som ägdes
av spårvägsföretag, till omkring 3 mill. kr. Bi-
behålles denna siffra för erforderliga ändringar för
enbart spårvägstrafiken, torde man helt visst hålla
sig på den säkra sidan.
Vägmärken m. m. Så gott som samtliga
vägmärken måste flyttas, varjämte vissa anordningar för
omläggning av väg- och gatutrafiken måste
vidtagas.
Vad slutligen beträffar järnvägstrafiken, kan
erinras om, att vänsterregeln mycket väl kan tillämpas
för denna även om högertrafik råder i övrigt i landet.
Så är förhållandet i Frankrike, och det går bra,
1934 års vägtrafiksakkunniga beräknade den
sammanlagda kostnaden för omläggning till högertrafik
böra uppgå till 8—10 mill. kr., om övergången
förbereddes att äga rum den 1 jan. 1938. Med hänsyn
till det mot 1935 ökade antalet bussar samt införda
nya signalanordningar o. d. bör detta belopp givetvis
justeras uppåt. Antages merkostnaden nu mot då
uppgå ända till 50 %, skulle slutsumman stanna vid
12—15 mill. kr., och då torde man icke ha räknat för
lågt. I förhållande till de summor, varmed
trafik-väsendet f. n. rör sig, kan beloppet icke anses på
något vis avskräckande.
Farhågorna för en stor olycksfrekvens i samband
med omläggningen kunna naturligtvis icke förbigås.
Någon exakt utredning därvidlag kan icke
åstadkommas. Det enda man kan göra är att bilda sig ett
omdöme efter de erfarenheter, man erhållit i länder,
som verkställt en omläggning. Redan för åtskilliga
år sedan övergick Portugal från vänster- till
högerregeln, och i början av 1920-talet företogs i Kanada
en liknande åtgärd. Enligt upplysningar från dessa
länder har övergången icke föranlett någon ökning
av antalet olyckor, utan tendensen har snarare,
framhålles det, gått i minskande riktning. Ty — så
påstås det — alla voro så väl förberedda, att man
tydligen visade en så ytterligt skärpt försiktighet vid
och omedelbart efter övergången, att antalet
trafikolyckor nedgick. Av största intresse blir det att
studera de åtgärder, som vidtagits i Österrike och
resultatet därav, då högerregeln fullständigt genomförts
i detta land.
Lyckades man på sin tid väl i Portugal och
Kanada, borde man kunna genomföra en ändring med
om möjligt ännu bättre resultat nu, då man har ett
så utomordentligt upplysningsmedel i det allmännas
tjänst som radion. En medelst radio och press i
tillräckligt långt tid effektivt förberedd omläggning, som
därjämte förlägges till en tid av året, då trafiken är
jämförelsevis begränsad borde kunna genomföras
minst lika smärtfritt i vårt land, som i de nu nämnda.
Att döma av erfarenheten torde farhågorna i den
form de uttalats i tidningarnas insändaravdelningar
m. m. vara avsevärt överdrivna.
Bland de invändningar, som gjorts mot en
omläggning av trafikreglerna, har — ibland visst t. o. m. i
riksdagen — hörts, att det icke finnes någon
anledning för vårt folk att påtaga sig kostnaderna och
ansvaret för en övergång till högertrafik blott för
att göra det lättare och behagligare för bilisterna —
vilka ofta äro detsamma som landsvägsmarodörer.
Invändningen hör till det slag, som närmast kan
rubriceras som ett de obotfärdigas förhinder, och är
icke värd mycket. Ty ett förenhetligande av
trafiksystemet är väl av minst lika stor betydelse för alla
trafikanter, även fotgängarna.
29 okt. 1938
505
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
