Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 29 okt. 1938. Specialnummer: Säkerheten på väg och gata - Vänster- eller högertrafik? av A. Norlander - Vägbelysning — en nödvändig detalj i vägens tekniska utrustning, av I. Folcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Den stegrade samtrafiken har nämligen i hög grad
ökat även fotgängarebesöken i främmande länder.
Icke minst vår nation är känd för sin rörlighet och
reslust, och det torde numera vara jämförelsevis få
svenskar, som icke någon gång under sitt liv varit
över landets gränser och sålunda kommit i beröring
med högertrafiken. Det går visst icke så utan vidare
för en fotgängare att kasta om sina vanor och
automatiskt glida in i nya trafikförhållanden. Var och en,
som givit akt härpå vid besök utomlands, medger
säkert, att det tager en viss tid att anpassa sig. Då
man skall gå över en gata, ser man av gammal vana
först till höger, men därifrån kommer icke faran —
den kommer från andra hållet! Tyvärr saknas ej
exempel på, att fotgängare av sådan anledning blivit
ihjälkörda, såväl svenskar i utlandet som utlänningar
vid uppehåll i Sverige. Det torde kanske också varit
detta förhållande, som i någon mån föranledde
fotgängarnas specielle vapendragare, f. d. borgmästare
Lindhagen, att vid 1935 års riksdag motionera om
införande av högertrafik i Sverige.
Bilisterna framhålla ofta, att de ganska snart vänja
sig vid ett nytt körsystem, men givetvis föreligger
såväl för dem som för fotgängarna alltid den risken,
att vid en plötslig och oväntad situation den gamla
invanda manövern automatiskt utföres — och så är
olyckan framme. Dessvärre finnes alltför rikligt
belägg för riktigheten härav, och svenska
landsvägs-farare känna sig alltid osäkra vid möte eller
omkörning av en utländsk bilist på en svensk landsväg,
liksom en utländsk förare finner det obehagligt att
i sitt hemland möta en S-bil.
Ännu ett skäl brukar ibland framdragas mot en
övergång till högertrafik. Man säger, att en
omläggning är av ringa nytta, om icke alla länder
införa samma trafiksystem. Även om det ena landet
efter det andra övergår till högertrafik, synes dock
det mäktiga England icke vara hågat att överge sin
vänstertrafik.
Sant är, att England icke torde lämna sin
vänsterregel, alldeles oavsett hur andra länder gå till väga,
En viss förmodan och förhoppning fanns nog under
eller omedelbart efter världskriget, att England skulle
övergå till högertrafik, eftersom den engelska
befolkningen i stor utsträckning fått på kontinenten
vänja sig vid denna trafikform, men England, kon
servativt och i vissa avseenden efterblivet, håller
fast vid sina gamla regler och vanor. Den makt, som
var bland de allra sista att infora de på sin tid
ny-modiga siktena och bakladdningsmekanismerna på
sina kanoner, kommer nog även att bli bland de
sista att införa metersystemet och högertrafiken. Men
det betyder kanske icke så mycket. Det vittfarande
engelska folket nödgas att vid färd till andra länder
foga sig i nya vanor och regler — t. o. m. vid resor
i vissa egna dominions; men den behåller sin
vänstertrafik på de egna öarna med det obehag det kan
medföra för turisttrafiken icke blott till England utan i
dess helhet.
Likriktning står på tidens program och har blivit
ett modernt slagord. Hur omstridda dylika åtgärder
än i vissa fall kunna vara, är dock säkert, att en
likriktning av trafiken skulle tjäna det allmänna och
komma att i längden vinna allas tacksamhet och
uppskattning. Men när det nu är så, låt oss gärna
kalla det ett beklagligt faktum, att det
övervägande antalet länder i världen (i Norden är det
blott Sverige och Island, som tillämpa vänsterregeln)
hava högertrafik, och det tyvärr icke torde finnas
någon sannolikhet för eller förhoppning om att dessa
skola införa vänstertrafik, synes enda möjligheten för
ernående av ensartade trafikregler vara, att den
minoritet, som ännu tillämpar vänsterregeln, bringar
offret och övergår till högertrafik. Det vore ju i så
fall icke första gången en minoritet fick böja sig för
en majoritet, även om dennas krav realiter äro
mindre välgrundade än minoritetens.
Fordran på enhetliga trafikregler kommer utan
tvivel att bliva starkare år från år, allteftersom
trafiken ökas och samtrafiken blir mera livlig.
Måhända kan Nationernas förbund, som upptagit även
trafikfrågor på sitt program, i detta avseende göra
något för mänskligheten! Säkert är, att ju längre
man dröjer, desto flera offer kommer trafiken att
skörda, och desto dyrare kommer den en gång
nödvändiga omläggningen att bliva.
Vägbelysning — en nödvändig detalj i vägens
tekniska utrustning.
Av civilingenjör I. FOLCKER, sekr. i Svenska föreningen för Ljuskultur.
En första förutsättning för att kunna undgå ett
faromoment är, att den som kan drabbas av det, i detta fall
trafikanterna, de må heta fotgängare, cyklister eller
bilister, i tid upptäcker faran. Härtill fordras i de
flesta fall ögats medverkan. Detta organ i sin tur
behöver lämplig belysning för att kunna fullgöra sin
funktion som förmedlare av optiska iakttagelser.
Saknas denna förutsättning, kan olyckan lätt vara
framme, all uppfostran i trafikkultur till trots. Och
tyvärr saknas lämplig belysning efter mörkrets
inbrott i allt för hög grad på våra vägar, varför det
knappast är att förundra sig över, att olycksfrekven-
sen under dygnets mörka del, speciellt på
landsbygden, visar en starkt stigande tendens. Det
effektivaste botemedlet häremot heter god stationär
vägbelysning.
Häremot invändes oftast, att det vore lämpligare
att söka lösa frågan om bilarnas egen belysning, den
mobila belysningen, på ett rationellt sätt. Stationära
anläggningar skulle bli alltför dyrbara och ekonomiskt
betungande för vägväsendet. Ja naturligtvis måste
man försöka bringa någon rätsida i det kaos, som
kännetecknar bilarnas belysning. Denna fråga har
nu varit aktuell åtminstone de sista 15 åren, men fort-
506
29 okt. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
