Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 29 okt. 1938. Specialnummer: Säkerheten på väg och gata - Alla ha rätt, av Sven Sandstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Vi ha ju alla ett ansvar i tidens händelser. Man
behöver icke ens vara far eller mor för att känna
sorg och bitterhet vid det dagliga budskapet, att en
liten pojke eller flicka mitt i lekens festliga yra
fallit offer för döden på gummitassar. Och
statistiken berättar, att dödsfallen på sjukhus genom
trafikolyckor för närvarande är flera än dödsfallen i
difteri, scharlakansfeber, barnförlamning och andra
epidemiska sjukdomar tillsammans.
Trafikolyckorna kan vi aldrig komma ifrån, men
med begreppet hänsyn etsat på näthinnan kunna en
hel del händelser förebyggas. Oör "hänsyn" till det
enda, allt omfattande slagordet och låt de andra vila
upp sig, ty de äro nu så många, att deras verkan
trubbats av.
För närvarande är jag mest fotgängare. Det rinner
mig i minnet att göra något for att rättfärdiga
rubriken på den här uppsatsen och bidra med förståelse
för de andra trafikantgrupperna. När bilisterna
föreslå, att de ska få köra mellan spårvägsrefugerna när
spåren är fria, så tycker jag, att detta är förnuftigt
begärt. Man ser hur det riktigt sprutar av förnuft
kring just det förslaget, när det drar ihop till
landskamp på Stadion och Sturegatans uppförsbacke är
belamrad med sniglande fordon. Varje tumsbredd
ledigt utrymme är upptaget på sidan om
spårvägsspårens härliga domäner. De ligga där som en
ändlös prärie mitt i all bebyggelsen. Samma intryck
av ledig tomt får man även i korset Kungsgatan—
Vasagatan samt på Norra Bantorget, där
motorfordonen tvingas kringla i ett underligt S, när de ärna sig
från torget uppför den branta och bensinkrävande
backen i Upplandsgatan.
Lika berättigat är bilistkravet på att folk som går
ute på de mörka vägarna äro försedda med vit
armbindel. Damerna behöva knappast tänka på det
försiktighetsmåttet, ty de ha ju sina ljusa strumpor —
Fig. 5. Damstrumpan förträffligt "kattöga".
ett förträffligt "kattöga", som antagligen räddat
månget liv.
De vitmenade kantstenarna, bästa minnet från
mörkläggningen i september, visade sig ju alldeles
förträffliga. Kan man få fram en beständig vitfärg,
så tveka inte att kleta på den. Sträck gärna
omsorgen även till landsvägarna, där vita fingar på trän
i vägkanten eller vitfärg på framskjutande stenpartier
och laduknutar skulle lätta upp livet för folk bakom
ratten.
För cyklisterna återstår kanske mest att göra. Det
finns ju nu ungefär lx/2 million cyklar i landet, alltså
en på var fjärde svensk. Men cykelstigarna, de sen
åratal beskrivna, äro inte flera än att man kan hålla
dem i minnet. Stockholms stad, som har landets
sämsta infarter, har t. o. m. slopat behövliga
cykelvägar och lagt om dem till gångbanor, när den
åtgärden varit mer än diskutabel.
Drottningsholms-vägen levererar flera talande vittnesbörd. Trän eller
stolpar mitt i cykelbanorna höra också till
vanligheten. Enskedevägen ner mot Skanstull ger bevis.
Så länge våra vägsakkunnige ägna cyklisternas
berättigade önskemål ett svalt intresse, kan ingen heller
begära att cyklisterna ska uppträda som ett slags
mönsterbarn i trafiken. På många håll, där
cykelvägar anlagts, har man skyndat sig att vräka på en
så otjänlig och tungåkt beläggning, att cyklisten
smiter ner på den egentliga körbanans goda
betongbädd.
Det är dålig politik att slarva med en så stor
trafikantgrupp som cyklisternas. Man kan klanka på
dem för paråkning mitt på vägen och man kan ■—•
och bör — ta städernas gathörnsekvilibrister i örat,
men det rubbar på intet sätt cyklisternas krav på
att vägen liksom trafikskyddet även är till för dem.
Cykeln är menige mans yppersta trafikmedel, både
som härdande fritidsnöje och när det gäller att ta sig
till arbetsplatsen, handelsboden eller skolan.
Därmed kan det vara tid att sätta punkt. Ryttare,
skidlöpare, sparkstöttingsåkare, hästskjutsar och
dragkärror ha väl också sina problem, men i dag ha
Fig. 4. Drastisk lektion.
29 okt. 1938
517
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
