- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Allmänna avdelningen /
526

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 5 nov. 1938 - Den teknisk-vetenskapliga forskningens senaste utveckling, av Axel F. Enström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och oömma, på samma gång de kunna ges utsökta
färger. Pollopas är ett ämne, som ersätter horn i
knappar o. d. Mipolam användes för rör och
armaturer, mätinstrument, ackumulatorlådor, elektriska
kablar m. m. Genomskinliga varianter, plexiglas,
astralon ha funnit vidsträckt användning för
flygmaskinfönster. Det har också gjorts linser och
förstoringsglas därav. Oppanol har förnämliga
egenskaper såväl ur kemisk som elektrisk synpunkt.

De nu anförda utgöra ett litet fåtal av de mest
omtalade formerna. Ett mycket stort urval föreliggei
dessutom. Det torde icke lida något tvivel att ett
ingående studium av de möjligheter, som erbjuda sig
på detta område, är ägnat att ge tekniskt och
ekonomiskt värdefulla uppslag både för industri,
hantverk och byggnadsväsende.

Jag skall nu också nämna några ord om en
teknisk experimentverksamhet, som på grund av sakens
natur ej kan försiggå i laboratoriet, utan måste
företagas i praktisk drift.

Inom kraftalstringsområdet i vad avser landfasta
kraft- och industriverk har tekniken under senare år
stabiliserats, och något egentligt nytt från senaste
året är ej att anteckna. Som allmän tendens kan
fastslås att de höga ångtrycken äro på väg att intaga
en självfallen plats även i medelstora och mindre
kraft- och industrianläggningar. Vidare är det
intressant att iakttaga, att den gamla hederliga
kolvångmaskinen gör sitt inträde på arenan i ny
moderniserad gestalt, avpassad för de höga trycken och
understödd av en ny teknik att avlägsna oljan ur
kondensatet medelst aktivt kol.

Emmets kvicksilverpanna har undergått en
betydande förenkling och på grund av sin överlägsna
bränsleekonomi funnit en oväntat stor spridning.

Kolpulvermotorn har kommit till industriell
tillverkning efter flera tiotal års experimenterande.
Däremot har intet nytt försports om gasturbinen.

Det krafttekniska experimenterandet ligger eljest
på kommunikationernas område, där man med en
viss försiktighet försöker tillgodogöra sig de senare
årens framsteg.

I fråga om fartygsmaskineri, där under en lång
följd av år dieselmotorn dominerat, börjar
kolvångmaskinen på nytt att konkurrera i samband med
till-lämpning av höga ångtryck. Man arbetar också med
införande av de på land nu familjära
högtryckspannorna för de stora skeppsenheterna, där f. ö.
ångturbinerna alltjämt ha sin givna plats. För
"Normandie", den franska lyxångaren, utarbetades ett
förslag med Velox-pannor, som uppvisade väsentliga
vinster i utrymme och vikt. Ett annat förslag med
kvicksilverpannor visade nära nog samma resultat —
besparing i maskinanläggningsvolym 11 000 m3, i vikt
1 700 ton — men dessutom skulle vinnas en
effektökning från 160 000 till 190 000 hk samt en besparing
i brännolja av 38 %. Fartyget skulle vid avgången
från New York ha kunnat inskränka sin bunkring
med 3 300 ton olja. (Emellertid kan man möjligen
förstå, att trots denna lockelse sjöfolket var tveksamt
om att ha bortåt 500 000 kg kvicksilver skvalpande i
maskineriet.)

Även på lokomotiven gå ångtrycken i höjden.
Tyska riksjärnvägarna äro orädda när det gäller att
experimentera med nyheter. Försök pågå där med
en 60 atö panna (Schmidt—Henschel) och med
Löff-lerpannan (120 atö). Vidare har man med framgång
provat kolpulvereldning. Ett intressant uppslag äi
att utbilda ångmaskineriet till flera individuella
enheter, applicerade direkt på axlarna. Anordningen,
som är fördelaktig för höga hastigheter, har försökts
i Schweiz, England och Tyskland. Den franska
P. L. M.-banan har gjort försök med Velox-pannan
på ett ombyggt lok.

Vid de tyska banorna ha fullskaleförsök gjorts för
att utröna betydelsen av lokens strömlinjeform. Det
visade sig därvid att det strömlinjeformade loket, vid
140 km/h i jämförelse med det i övrigt identiska loket
med traditionell utformning nedsatte kraftbehovet till
hälften.

I fråga om automobiler experimenteras både i
Tyskland och Ungern med ångdrift. Denna erbjuder
en hel del fördelar ur driftsynpunkt, lätt
reglering och manövrering samt behaglig gång, under
det att vissa tekniska svårigheter återstå att
övervinna, Detta gäller i främsta rummet kondenseringen
av ångan.

I den mån flygplanen växa i storlek, uppstår även
där frågan om användande av ångturbindrift. Den
vanliga 9-cylindriga stjärnmotorn bygges i storlekar
upp till 1 200 hk. I dubbelkombination lämnar den
1 800 hk. För flygbåtar om ca 50 ton ha emellertid
redan använts en maskinstyrka av ca 7 000 hk. Men
kommer man upp till 12 000 à 20 000 hk, som
erfordras för maskiner på 100 à 200 ton (en sådan lär
vara under byggnad i England), blir det ett väl stort
antal cylindrar för att man skall känna sig trygg för
driftsäkerheten. Från 3 000 hk uppåt erbjuder då
ångturbinen ett i många avseenden fördelaktigare
driftsätt. Kondensationen anses i detta fall ej erbjuda
svårigheter, i det man räknar med dysaformade
kanaler i kondensorn, som till och med skulle utnyttja
avfallsvärmet till förmån för framdrivningen.

Funderingar på luftfartyg om 500 t och 1 000
passagerare föreligga på europeisk sida. Den
framstående amerikanske, flygplanbyggaren Sikorsky
har åter i ett föredrag givit uttryck åt den
uppfattningen, att även om sådana mastodonter väl kunna
tänkas realiserade ur teknisk synpunkt, likväl ur
ekonomiska och trafiktekniska synpunkter sådana
dimensioner ej äro eller komma att bliva motiverade. Enligt
hans uppfattning kommer man att stanna vid
storlekar om 50—100 ton för landrouter och 100—200
ton för oceanrouter.

Ett nytt uppslag, som kanske kan bli av största
betydelse för den framtida förbränningstekniken,
avser en kemisk behandling av kolmaterialet i syfte att
borttaga askan och höja förbränningsvärmet — 8 600
cal/kg har uppnåtts med i övrigt gynnsamma
förbränningsegenskaper. Kolbränsle för generatorer har
genom kemisk behandling fått sin
gasavgivningshas-tighet mångdubblad. Detta område är åter ett viktigt
arbetsfält för ytkemien.

Jag är nu åter inne på det kemiska området och
skall därför icke gå vidare.

526

5 nov. 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938a/0652.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free