Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 12 nov. 1938 - Elmikroskopet, av Erik H. Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
grafiska materialet. För att lägga in och taga ut det
finns en särskild slussanordning.
"Belysningen" på objektet är förhållandevis
intensiv vid stora förstoringar. Man har därför lagt in
en avbländningsanordning. Denna består av
avböj-ningsplattor eller spolar samt en bländare. Genom
att trycka på en knapp böjer man strålen åt sidan.
Genom en spegel kan man iakttaga strålen på
bländarens kant.
För skarp inställning av bilden användes en lupp
eller ett ljusmikroskop. En fotografisk plåt har
nämligen en upplösningsförmåga av 1/100 mm, under det
att ögat har en upplösningsförmåga av 1/10 mm.
Genom användning av luppen kan man emellertid
ställa in så skarpt, att plåtens hela
upplösningsförmåga utnyttjas. Den fotografiska bilden kan sedan
förstoras 10 ggr på vanlig optisk väg. Detta
förfarande har framför allt den stora fördelen, att
objektet ej blir så hårt bestrålat.
I försöksmodellen uppnådde man följande värden
hos linserna. Objektivet hade vid 80 kV
strålspän-ning en brännvidd av 5,4 mm. Projektionsspolens
brännvidd var 1 mm. Vid 400 mm bildlängd erhåller
man förstoringarna 75 resp. 400. Totalförstoringen
blir alltså 30 000. Största svårigheten är, att alla
strömmar och spänningar i mikroskopet måste hållas
så oerhört konstanta. Denna svårighet är av praktisk
natur och har kunnat lösas tillfredsställande.
Fig. 8. Två i handeln förekommande typer av
zinkvitt, förstoring- 14 000 resp. 16 600 ggr. Det är ej
möjligt att skilja de båda sorterna i ett vanligt mikroskop.
Av dessa bilder kan emellertid kvaliteten hos de bägge
sorterna bedömas.
Fig.
Färgade varbakterier,
förstorade 1 000 ggr i
ljusmikroskop.
6.
Ofärgade varbakterier,
förstorade 20 400 ggr i
el-mikroskop.
En stor fördel med elmikroskopet i jämförelse med
ljusmikroskopet är dess stora djupskärpa. Denna är
beroende på, att elmikroskopets apertur är betydligt
mindre än ljusmikroskopets. Med det nya utförandet
av elektronmikroskopet ha redan en del
undersökningar kunnat utföras. Vidstående bilder visa vad
som för närvarande kan åstadkommas.
Bakterieupptagningarna ha skett med en förstoring
av omkring 20 000 gånger. Bakterierna visa efter
elektronbestrålningen en lättare brunfärgning.
På bilderna kan man se små prickar med en
storlek av ca 10 m«. Ytterligare en 10-potens nedåt
och man är nere vid
äggvitemolekylerna. Våra
möjligheter att intränga
i mikrokosmos’
hemligheter ha tydligen genom
detta instrument avsevärt
ökats.
Fig.
Kolloidalt silver. Bilden t. v. i förstoring 16 500 ggr, bilden t. h. är det inrairiade
området i efterförstoring 3,8 ggr, alltså total förstoring 63 000 ggr.
Liitteraturhän visning.
v. Friesen,
Elektronmikroskopet, Kosmos 1934.
Krause, Elektronoptische
Aufnahmen, Zeitschrift für
Physik, 5 :te u. 6 :te Heft, 1936.
v. Borries und Ruska:
über-mikroskop, Wissenschaftl.
Ver-öffentl. aus d. Siemens-Werken,
Heft. 1 1938.
533 26 nov. 1938
Fig. 7. Finmalen malm i elförstoring 25 500 ggr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
