Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 12 nov. 1938 - Bergoljebränslenas användning inom världssamfärdseln, av Gustaf E. W. Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Bergoljebränslenas användning inom
världssamfärdseln.
Av civilingeniör GUSTAF E. W. JONSSON.
(Forts. fr. sid. 452.)
Raffineringsindustriens produktionsmetoder.
Hur viktig dieselmotorns roll inom samfärdseln
än är, så råder det dock ingen som helst tvekan
om, att det är förgasaremotorn, som dikterar behovet
av bergolja. Men inte nog härmed, den har också
bestämt raffineringsindustriens produktionsmetoder,
vilka praktiskt taget uteslutande inriktats på att i
största möjliga grad tillgodose de fordringar
förgasaremotorn ställer på bensinens egenskaper.
Dieselmotorn har fått tillgodogöra sig de såsom
biprodukter utfallande tunga destillaten och återstoderna.
Från början byggde dieselmotorn sin utveckling
till fordonsmotor på den förutsättningen, att
bränn-och solaroljor funnos tillgängliga i vida större
mängder än bensin och till betydligt lägre pris.
Eftersom utbytet ur bergoljan till största delen
utgjordes av tunga oljor ansåg man, att dieselmotorn
borde vara den naturliga fordonsmotorn både ur
driftekonomisk synpunkt och med hänsyn till
tryggandet av bränsleförsörjningen. Det är
karakteristiskt för oljemotorutvecklingen, att den under hela
sin tillvaro byggt på denna förutsättning, som man
synbarligen ansett vara betingad av naturliga och
oföränderliga egenskaper hos bergoljan.
Beklagligtvis kan man icke på något sätt verifiera
den nämnda förutsättningen. Redan från början
förelåg en felbedömning av bränslesituationen och nu
är läget sådant, att det i stället kommer att vålla
svårigheter att tillfredsställa ett större behov av
solarolja.
För att klart belysa bränslesituationens förändring
är det lämpligt att närmare undersöka utvecklingen
av raffineringsindustriens produktionsmetoder och
deras inverkan på produktionens karaktär.
Under raffineringsindustriens första tid
bearbetades bergoljan medelst kontinuerlig fraktionerad
destillation huvudsakligen till lysfotogen, "gas oil"
för lysgasframställning (benämningen härleder sig
från denna användning) samt slutligen smörjoljor.
Bensin var då en avfallsprodukt, som ofta fick
gå till spillo. De nämnda produkterna utgjorde
dock tillsammans ej mer än i genomsnitt 50 % av
bergoljan. Resten var en återstod, som redan då
fick användning för eldningsändamål. Då
bensinmotorn togs i bruk för automobilen fanns alltså
till en början ett överskott på bensin, men när
sedan användningen alltmer ökade inträdde i stället
snart bensinbrist. För att kunna tillfredsställa
behovet sökte därför raffineringsindustrien få med så
mycket fotogenfraktioner som möjligt i den nu
betydligt viktigare bensinen, som snart blev den
dominerande huvudprodukten. Under årens lopp höjdes
sålunda bensinens slutkokpunkt från 110 à 120°C
successivt till 200 à 230°C. Trots att
bensinutbytet härigenom ökades upp till 18—20 %, visade
det sig likväl att bensinbehovet steg snabbare än rå-
oljeproduktionen. Situationen blev onormal så
tillvida, att utbytet av bensin — som var den mest
efterfrågade produkten — var vida lägre än för de
som biprodukter utfallande tunga
destillationsåter-stoderna, å vilka efterfrågan var så ringa, att de
kunde avsättas endast till relativt lågt pris, ofta i
konkurrens med andra bränslen. Tillfredsställandet
av det starkt stigande bensinbehovet kunde ske blott
under slösande uppoffring av ofantliga kvantiteter
bergolja, och man kunde inte gärna ytterligare
forcera bergoljeproduktionen för att täcka
bensin-behovet, emedan man i så fall skulle fått enorma
mängder tunga oljor, som icke kunnat finna
avsättning; dessutom hade det knappast varit möjligt att
skaffa fram de erforderliga bergoljemängderna i det
tempo bensinproduktionen krävde. Motorfordonens
framtida bränsleförsörjning var sålunda starkt
äventyrad, och det är lättförståeligt att
dieselfackmän-nen nu ansågo, att dieselmotorns utveckling till
fordonsmotor måste vara den naturliga räddningen ur
de alltmer hotande svårigheterna, I stället blev det
raffineringsindustrien själv, som genom införandet
av nya produktionsmetoder gav den snabba hjälp,
som motorfordonens nästan hektiska utvecklingstakt
krävde.
Ända fram mot 1920 hade man praktiskt taget
endast möjlighet att särskilja den bearbetade
bergoljan i olika fraktioner och inom vissa gränser "putsa"
dessa; nu har man däremot vidsträckta möjligheter
att kemiskt förändra utgångsmaterialet.
Nödvändigheten att tillfredsställa bensinbehovet drev fram en
systematisk forskningsverksamhet, som helt
inriktade sig på bensinproduktionens problem, ocli det har
också i utomordentlig grad lyckats att både
kvantitativt och kvalitativt höja produktionsförmågan.
Det var krackningen som löste
raffineringsindustriens produktionssvårigheter. Från början togs den
i bruk uteslutande i avsikt att höja bensinutbytet,
men man kom snart underfund med att den krackade
bensinen även tillät användningen av högre
kompression än den naturliga "straight run" bensinen, och
därigenom har krackningens betydelse för motorfor
donsutvecklingen blivit än större.
Krackningen är som bekant ett termokemiskt
förlopp, vid vilket svårflyktiga kolvätens stora
molekyler spaltas till mindre molekyler lättflyktiga
kolväten. Den primära krackningsreaktionen är en
sprängning av molekylens C—C bindning, men under
krackningens fortsatta förlopp inträda även en
mängd sekundära reaktioner. Alla flytande kolväten
äro mer eller mindre termiskt instabila över 200°C;
paraffinseriens kolväten äro minst stabila och sedan
växer stabiliteten för de övriga kolvätegrupperna och
den är störst för aromater. Stabiliteten avtar
dessutom med stigande molekylarvikt.
Det vanligaste utgångsmaterialet för krackningen
är "gas oil" och "fuel oil", men man använder även
"topped crude", dvs. bergolja från vilken bensinfrak-
534
’17 dec. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
