Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 12 nov. 1938 - Bergoljebränslenas användning inom världssamfärdseln, av Gustaf E. W. Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ring av
tandnings-egenskaperna är den
oanvändbar för
produktion av högvärdiga
dieselbränslen.
Detsamma gäller
polyme-riseringsprocesserna,
vilka som nämnts ge
produkter med
mycket högt oktanvärde.
Då butan och propån
polymeriseras spaltas
de först, så att
olefiner erhållas och
dessa polymeriseras
sedan lätt. De
paraf-finkolväten som
därvid bildas äro
emellertid isomerer med
starkt grenad kedja,
vilka ha högt oktantal och därför också lågt
cetan-tal.
Den enda allmänt använda produktionsmetod, som
står till förfogande för produktion av dieselbränslen,
är destillationsförfarandet. Genom naturlig
destillation utvunna brännoljor ha dock starkt varierande
tändningsegenskaper, emedan bergoljornas kemiska
karaktär numera är mycket skiftande. Tillgången
på bergoljor av utpräglad paraffinbastyp, vilka som
bekant ge det bästa dieselbränslet, är därtill även
ganska liten. Det finns egentligen endast en metod,
som lämpar sig för produktion av högvärdiga
dieselbränslen, nämligen tryckhydreringen. Dess
användning är dock ännu ganska obetydlig. Emellertid
kan även det selektiva lösningsförfarandet enligt
Edeleanu användas för att förbättra solaroljornas
cetan värde.
Fig. 1. Sambandet mellan
oktan-och cetenvärden enligt Boerlage
och Broeze.
Utbytet ur bergoljan.
Raffineringsindustriens produktionsapparat har
under loppet av 15—20 år fullständigt omdanats,
framför allt genom införandet av krackningen. Det är
av intresse att närmare undersöka i vilka avseenden
produktionen därigenom ändrat karaktär, och först
skall då förändringarna av utbytet ur bergoljan
belysas.
Tabell 0. Utbytet av bränslen ur bergoljan enligt
U. S. Bureau of Mines statistik för U. S. A.
Ar
Utbyte i % av bearbetad bergoljemängd
Bensin......................
Fotogen..................
Motorbrännoljor
samt destillerade
eldningsoljor........
Viskösa återstodsol-|
jör (residual fuel oiis/
1920 1925 1930 1935 1936
26,1 12,7 32,4 8,1 42,0 5,3 44,2 5,8 44,1 5,3
- 8,8 10,4 11,8
48,61 49.31
— — 31,4 26,9 26,7
i Destillat -†- återstodsoljor.
Siffrorna för bensinutbytet avse produktionen av
naturligt destillerad bensin och krackad bensin.
Totalproduktionen av bensin, alltså inkl. den ur
naturgas utvunna naturbensinen samt den av krack-
och naturgas syntetiskt framställda polybensinen, ut-
gjorde 1936 47,2 % av den bearbetade
bergoljemängden mot endast 18 à 20 % åren före 1920. Utbytet
av destillerade brännoljor pius destillationsåterstoder
har sjunkit till 38,i5 % från att tidigare ha uppgått
till över 50 %.
Såsom av tabell 9 framgår företer utbytet av
destillerade brännoljor en ökning efter 1930. Denna
ökning har orsakats av den kraftigt växande
användningen av oljebränslen för uppvärmning av
byggnader, alltså för oljeeldade centralvärmepannor etc.,
vilkas behov av brännöljedestillat är nästan 3 gånger
större än totalbehovet av dieselbränslen i U. S. A.
(totalt installerad dieseleffekt ca 1.0 mill. hk).
Enligt Bureau of Mines statistik uppgår
förbrukningen av destillerade brännoljor och
destillationsåterstoder i U. S. A. till 58 mill. m3. Mindre än 10 %
härav förbrukas som dieselmotorbränsle inom landet,
ca 20 % utgöres av fartygsbunkers (till övervägande
delen pannbrännoljor) och resten förbrukas för
eldningsändamål av järnvägar, elektriska
ångkraftcentraler, industriugnar, för uppvärmning av byggnader
och slutligen användes även en mindre del för
gasframställning vid gasverken.
Den snabbgående dieselmotorns solaroljetillgång.
Såsom tidigare nämnts utgör den nuvarande
tillgången på destillerade brännoljor knappt 12 % av
den bearbetade bergoljemängden. Nu inställer sig
frågan, huruvida dessa bränslen även motsvara de
nuvarande oljemotorernas fordringar på bränslet. Först
skall då undersökas i vilken grad de motsvara
dieselmotorns fordringar.
Ända fram mot 1920 voro oljebränslena praktiskt
taget uteslutande rena destillationsprodukter, och vid
denna tid voro dessutom de bearbetade bergoljorna
oftare än nu av paraffinbastyp. Solaroljedestillat och
dieselbränslen i allmänhet hade då vanligen relativt
goda tändningsegenskaper, som voro fullt
tillfredsställande för den tidens långsamgående motorer. Enär
utbytet av destillerade brännoljor under dessa år var
jämförelsevis högt, upp till 20 à 25 % före 1920, var
tillgången ofantligt mycket större än behovet, och
det mötte därför inga svårigheter att erhålla de för
dieselmotorerna lämpligaste bränslena. Genom
införandet av krackningen har situationen fullständigt
förändrats, och nu bearbetas ungefär 55 % av den
raffinerade oljemängden medelst krackning. Det
genomsnittliga utbytet räknat i % av krackad
oljemängd utgör för bensin ca 45 % och för
solaroljedestillat omkring 15 %, vilket alltså utgör ca 8 %
av den totalt bearbetade bergoljemängden. Det totala
utbytet av destillerade solar- och brännoljor är knappt
12 % och 2/3 utgöras sålunda av krackdestillat, vilka
såsom förut framhållits ha ett lågt cetantal.
Utgångsmaterialets art liar ett visst inflytande på cetantalet
liksom också driftbetingelserna vid krackningen;
eftersom graden av omvandling är en funktion av
såväl temperaturen som kontakttiden minskar
cetan-värdet ju längre krackningen drives. I allmänhet ha
ångfaskrackade destillat lägre cetanvärde än
vätske-faskrackade.
Tabell 10 har sammanställts med ledning av ett
relativt stort antal amerikanska bestämningar av
cetanvärdet för solaroljedestillat av varierande
ursprung. Tabellen ger en viss uppfattning om i vilken
betydande grad cetanvärdena kunna variera.
536
’17 dec. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
