Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 3 dec. 1938 - Moderna mastanläggningar för radiostationer, av Karl Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
visar masten under resningen samt fig. 17 masten
färdigrest.
Masten i Luleå är den högsta av de tre under år
1937 uppförda masterna. Den har nämligen en höjd
av 175 m från fotkulan. Av elektriska skäl önskade
man ett tvärmått av endast 3 m samt endast en
stagvåning på mitten av masten. Det visade sig då
icke möjligt att konstruera masten av enkla
vinkeljärn, utan man beslöt att utföra densamma av
rör. Dimensionerna äro störst vid stagfästet, där
de vertikala rören hava en ytterdiameter av 150 mm
med 19 mm godstjocklek. Vid foten är
ytterdiametern 110 mm och godstjockleken 7 mm samt i
toppen ytterdiametern 60 mm och godstjockleken
6 mm. Vid Karlsborgsmasterna, som likaledes voro
av rör, utfördes skarvarna i de vertikala stängerna
sa, att trycket upptogs av de finbearbetade
rör-ändarna samt dragningen av bultar. Här var detta
möjligt, emedan endast tryckspänningar finnas, då
masten är färdig i sitt vertikala läge. I Luleåmasten
finnas stora dragkrafter i vertikalerna ovan
stagfästet. Man övergick därför till svetsade skarvar.
En skarvning föreslagen av min medarbetare med
dessa mastkonstruktioner sedan många år tillbaka,
civilingenjör E. Valberg, bestående däri, att den ena
rörändan hopstryptes, så att den kunde införas i
närliggande rör och sedan hopsvetsades med detsamma,
har använts i alla vertikala rör. Diagonalerna äro
tillplattade i vardera ändan och sedan stumsvetsade mot
de vertikala rören. Mastens totala vikt är 44 ton. Denna
mast är i sin helhet utförd av Elektriska
svetsningsaktiebolaget i Stockholm. Den utfördes på verkstaden
vid Henriksdal i 10 m långa längder, vilka sedan
transporterades upp till montageplatsen. För att de stora
delarna skulle passa noggrant mot varandra, då de
kommo till montageplatsen, var alltid en ny del
förbunden med en färdig närliggande del, då den
hopsvetsades. Beträffande övriga detaljer äro de i
stort sett lika den vid Hörby. Fotkonstruktionen
med sin isolation är exakt densamma. Även stagens
detaljer äro lika med undantag av att man i Luleå
har använt isolatorer från Blow-Knox av samma slag
Fig. 18. Domkraftanordningen vid Luleåmasten.
block och linor skulle bliva nästan omöjliga att
handskas med. Domkraftanordningen visas i fig. 11. Masten
och några detaljer visas i fig. 12—17. Fig. 16 visar
huru diagonalerna äro placerade samt ett stagfäste
med sina isolatorer. Dessa visas dessutom tydligare
i fig. 13 och 14. Isolatorerna äro av steatit,
sadel-formade med tvenne svepen av plattjärn. De ärr»
konstruerade för en arbetslast av 50 ton samt
prov-belastade ända upp till 200 ton. I fig. 15 visas huru
spänningen i ett stag mättes med en våganordning,
bestående av hävstänger samt en fjädervåg. Fig. 16
Fig. 19 och 20. Isolatorer i stagen vid Luleåmasten.
574
3 dec. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
