Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 10 dec. 1938 - Undersökning angående stabilitet hos timmerstaplar, av Gunnar Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Undersökning angående stabilitet hos timmerstaplar.
Av civilingenjör GUNNAR NILSSON, Härnösand.
Riskerna för ras vid stadling av timmer äro kanske
ej tillräckligt beaktande i förebyggande syfte.
Det är rätt förklarligt om så är, enär det erbjuder
stora svårigheter att fullt teoretiskt visa, huru en
timmerstapel — timmervälta — skall uppbyggas och
stagas, för att tillräcklig säkerhet mot ras skall
förefinnas.
I brist på beräkningsgrunder har man efter
erfarenhet sökt att uppbygga och staga på bästa sätt
enligt gamla metoder. Valet av metod är emellertid
ur kostnadssynpunkt av viss betydelse, varför det
kan förutsättas, att man lätt går på ytterkant ifråga
om säkerheten; givetvis på grund av att man ej
riktigt vet var gränsen ligger.
Man bör dock kunna utgå från vissa
förutsättningar och då teoretiskt kunna visa, hur det förhåller
sig. Den mer eller mindre orunda, krokiga och
ojämna formen hos stockarna i en timmerstapel samt
olikheten i grovlek är ur stabilitetssynpunkt givetvis
av fördel, såvida stapeln är väl uppbyggd.
Uppbyggandet försvåras emellertid därigenom och ökade
risker för farliga sättningar i stapeln kunna också
befaras. Om man oaktat detta antager, att stockarna
hava en mera ideell form — att de äro helt
runda, raka, jämna och av samma grovlek ■— kan
man för en beräkning använda sig av den metod,
prof. Carl Forssell angivit i Teknisk tidskrift,
häfte 8, 1938: "Några friktionsfenomen vid
jordtryck." Föreliggande beräkningar äro grundade
härpå. Säkerheten blir i praktiken antagligen större än
vad beräkningarna visa, i den mån stockarna på
grund av avvikelsen från den antagna formen
erbjuda större motstånd mot ras, och staplingen är
omsorgsfullt utförd.
terna samt infästningen av stagen är närmast av
intresse att undersöka.
Vid undersökningen behöver endast räknas med
det aktiva trycket — det tryck, som uppkommer mot
stagen, om dessa äro eftergivande, och stapeln tänkes
förskjuta sig mot desamma. Passivt tryck kan
givetvis icke här ifrågakomma.
P i fig. 2 angiver kraftläget vid aktivt tryck. Det
bildar en vinkel mot vertikalplanet av 30° — v, där v
är friktionsvinkeln.
Om volymvikten hos stapeln är g, en stocks
djup i densamma h, medeldiametern hos stocken d
och medellängden l, blir vertikala lasten på
stocken = g • d • l • h. Den bäres av reaktionskrafter i
tangeringspunkterna mot de båda underliggande
stockarna. Summan av dessa är 2 P,
g ■ d - I■h
varav
P =
2 . cos(30°—v)
Fig. 1 visar en stapeltyp, som förefaller vara
ganska riskabel. Vertikalstagen mot de båda fron-
Fig. X. Timmervälta, stagad med stockar och kättingar.
Horisontalkomposanten av P=H=zP •
sin(30°-— l-g-d-l-h-tg (30° — v).
Avståndet mellan mittlinjerna hos två i samma
vertikalplan närmast varandra liggande stockar är
\/3-d. Se fig. 2. På ytan \j3-d-l komma 2 st.
H. Härav beräknas horisontala tryckintensiteten =
2 H
_ - = 0,58-g-h-tg (30° — v).
y 3 ■ d ■ l
Stapeln antages normalt vara uppbyggd till en höjd
av 12 m i 13 horisontella lag med två längsliggande
underlägg av stockar mellan varje.
Om medellängden hos stockarna normalt är 17
fot — 5,2 m — och medelkubikinnehållet 3 kubikfot,
beräknas medeldiametern till 0,145 m.
Inom sektionsytan 2 • d \] 3 ■ d av stapeln, se fig. 2,
komma 4 st. stockar. Packningsgraden beräknas
härav till 0,9. Specifika vikten hos nyupptagen stock
angives till 900 kg pr m3, varav följer att
volymvikten g = 810 kg pr m3.
Friktionsvinkeln varierar givetvis betydligt. För
torra stockytor kan den uppgå till omkring 30°. I
så fall är horisontaltrycket mot stagen vid den
vertikala fronten — 0, om i öppningen mellan de yttersta
stockarna inläggas tudelade stockar enligt vad som
visats medelst prickade
linjer i fig. 2. Under
dessa förhållanden
kunna stockar upptravas
utan frontstagning, men
konstruktionen blir
givetvis mycket instabil.
För våta stockar är
friktionsvinkeln
betydligt mindre, och för
stockar belagda med
slipprig bark torde den
närma sig 0°. I
litteraturen uppgives
friktionskoefficienten beträffande vilofriktion
mellan smorda träytor
TTTZ.
Fig. 2. Gruppering av stockar
i en välta.
12 nov. 1938
581
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
