Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 10 dec. 1938 - Införande av industriell elvärme, av Karl Mertens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
fabrik på 50 timmar vid 60°. Genom omsorgsfull
undersökning kom man kanske till det resultatet, att
trå av detta slag, när det inte gäller grövre bräder
än 2 cm, kan torkas på 15 timmar vid 80° med
innehållande av en bestämd relativ fuktighet.
Jag har nämnt dessa exempel för att visa, att
industriens önskemål och fordringar på kvaliteten kunna
vara helt olika. Härtill kommer också, att den ena vill
arbeta i etapper och den andra kontinuerligt. Under
alla omständigheter är man tvungen att anpassa
värmeapparaten till den normala fabrikationsprocessen,
och man är bunden vid företagets arbetstider.
Då undersökningen av alla dessa frågor förutsätter
ett ingående studium, stod det klart, att
ugnstillverkarna ej voro i stånd att penetrera varje objekt
så omsorgsfullt som det vore önskvärt, då i så fall
kostnaden för undersökningen, särskilt om man måste
skicka specialister långa vägar, ofta blevo
oproportionerligt höga.
I egenskap av kraftleverantörer ha vi åtagit oss
dessa förarbeten och vidarebefordrat resultatet av
våra undersökningar och våra förslag till
ugnsbyggarna som underlag för deras anbud. Ofta var
det inte tillräckligt med enbart undersökningar på
ort och ställe, det fordrades ibland verkliga försök
med liknande apparater i praktisk drift i abonnentens
egen fabrik. Apparater och ugnar, som ställts till
vårt förfogande för dessa försök, måste ofta byggas
om för att anpassas efter de nya speciella behoven.
Vår egen försöksanläggning kom därför ganska sällan
till användning.
Då en elektrisk ugn, som skall arbeta vid höga
temperaturer, till stor del består av keramiskt
material, har man stort behov av chamottsten vid
sådana ombyggnader. Vi voro särskilt angelägna om
korta leveranstider för dessa formstenar, och vi gingo
så långt, att vi själva brände dem, naturligtvis i en
elektrisk ugn. Härigenom blevo vi oberoende av den
keramiska industrien, som ej heller hade stort intresse
av småleveranser på kanske 20 eller 100 kg formsten.
Vi ha naturligtvis i propagandan utnyttjat de goda
erfarenheter, vi haft med specialugnar och apparater,
så att när ett problem en gång var löst, gick det
ganska fort att få in liknande apparater även i andra
företag. Vi ha därvid särskilt försökt att direkt
påvisa fördelarna med elvärmda apparater.
Utställningar ha visat sig äga det bästa propagandavärdet.
Avsiktligt har jag här först berört den tekniska
utvecklingen, men det är ju klart, att den ekonomiska
sidan också spelar en stor roll för införande av
industriell elvärme. Men ekonomien är inte
huvudsaken. När man talar därom, tänker man i första
hand på strömpriset jämfört med kostnaden för en
liknande ugn eldad med bränsle, olja eller gas, men
som jag redan betonat, är det inte en elektrisk ugn
som abonnenterna vilja ha, utan en bra ugn. Man
måste därför ta med i räkningen de fördelar, som
endast den elektriska ugnsdriften kan ge. Dessa
indirekta fördelar kunna i vissa fall vara så stora, att
energikostnaderna spela en helt underordnad roll.
Detta är ju inte fallet vid alla slag av apparater, men
faktiskt är denna fråga så viktig, att man måste ta
hänsyn härtill i kalkylerna i varje enskilt fall. —
Naturligtvis underlättas införandet av
elvärmeapparater väsentligt, om man kan erbjuda låga strömpris.
Man skulle tycka, att det vore likgiltigt för ett
elverk för vilket ändamål energien levereras. Men man
måste konstatera, att en ökad användning för
värmebehov praktiskt taget alltid verkar gynnsamt på
verkets belastning. Därför är det också möjligt
förverket att sälja elvärme till lägre pris än kraft. I
åtskilliga fall är det också nödvändigt att hålla priset
lägre, om inte utvecklingen skall gå för långsamt.
En försiktig uppskattning, som jag gjorde redan
för flera år sedan, visade, att om man elektrifierade
alla de ugnar inom hantverk och industri, som f. n.
både tekniskt och ekonomiskt kunna omställas för
eldrift, skulle man komma till en fördubbling av totala
konsumtionen. Fördubbling av konsumtionen betyder
fördubblad specifik strömtäthet. Alla anläggningar,
distributionsledningar och kraftverk bli då väsentligt
bättre utnyttjade. Det investerade kapitalet blir
hastigare omsatt, varigenom även en sänkning av de
specifika fasta kostnaderna blir möjlig. Vid
samkör-ning mellan olika kraftföretag medför en sådan
höjning av strömförbrukningen naturligtvis ett ännu
bättre utnyttjande av den totala anläggningen,
oavsett att den blandade belastningen för ljus, kraft och
värme automatiskt medför en höjning av
utnyttnings-faktorn. Som exempel kan nämnas, att RWE med
sin produktion av 6,5 till 7 milliarder kWh per år
kommit upp till en medelbelastning om natten på
icke mindre än 63 % av belastningen under dagen.
Tyvärr måste jag tillstå, att vi i Tyskland inte
överallt ha tillgång till gynnsamma strömpris för alla
ändamål, särskilt ej för värme. Detta gäller framför
allt elverk med liten kapacitet eller återdistribuerande
verk, som arbeta som rena handelsföretag. I båda
fallen har man inte insett vad tiden fordrar. Denna
omständighet har naturligtvis väckt missnöje hos
industrien inom området och även hos ugnsbyggarna,
enär en olämplig tariffpolitik medför inskränkta
avsättningsmöjligheter för ugnar. Man kan i varje fall
mer och mer fastslå, att elvärme för de allra flesta
industrigrenar blivit ett vitalt behov. I detta
sammanhang kan nämnas den tarifförordning, som
nyligen fastställts att gälla för hela Tyskland, där man
direkt påbjuder leverans av värmeström till 8 Pf.
per kWh om dagen och 4 Pf. om natten.
Man måste slutligen betrakta elvärmeproblemet ur
en annan synpunkt. En teknisk utveckling, som inte
ger några fördelar av social eller hygienisk art för
de arbetande människorna, är inte berättigad. Det
råder knappast något tvivel om att de elektriskt
värmda anläggningarna i stor utsträckning motsvara
dessa personalens fordringar. Jag vill inte underlåta
att nämna, att vid sidan av förbättringen av själva
arbetsbetingelserna måste även andra förhållanden
inom fabrikerna så småningom förbättras. Det har
väl redan blivit en naturlig sak, att arbetarna, för
att ta ett exempel, ha tillgång till särskilda
avklädningsrum. Det blir väl lika naturligt, att de även
få varmvatten och varmdusch i tvättrummet, och att
det sörjes för bättre kost på så sätt, att man inom
fabriken kan få ett mål varm mat, respektive
möjlighet att värma medförd mat. På detta område kan
man konstatera, att de senaste tio åren medfört en
snabb utveckling, och att nya anläggningar från
början göras fullt tidsenliga. Man använder härvid
i stor utsträckning elvärme, emedan de elektriska
anläggningarna äro jämförelsevis billiga och arbeta
säkert utan större krav på skötsel. Sådana
inrättningar bli ofta en övergång till fullständig
elektrifiering av fabrikationen.
580
’17 dec. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
