Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 10 dec. 1938 - Litteratur - Anmälan: Människan och maskinen, av Richard Smedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
"Maskinen, människan och djuren" spelar på samma
tema, och människan betecknas med fog som det
farligaste rovdjuret.
I "Arbetsskolan" analyserar författaren
skolväsendet, ett ständigt aktuellt diskussionsämne. Särskild
uppmärksamhet ägnas Amerika och dess
undervisningsväsendes bedrövliga idévärld. Här liksom
flerstädes i boken tilldraga sig också skildringarna från
Ryssland ett speciellt intresse. Författaren når fram
till den skenbara paradoxen, att maskinen motarbetar
människans mekanisering.
Tekniska museer, film, press och radio beskrivas
livfullt under den förbryllande kapitelrubriken
"Folkuppfostran eller katastrof".
Ett kvickt och skickligt formulerat avsnitt heter
"Maskinålderns formspråk".
"Maskinens slav eller dess herre?" är en intressant
analys, framför allt med tanke på författarens
synpunkter på arbetsglädjen.
I "Människohjärnan och maskintänkandet" hävdas,
att tekniken kommit som en befriare från det
rutinmässiga för både hjärn- och kroppsarbetaren. Vidare
påpekas vad maskinen betyder för alkoholismens
utrotande.
"Från Taylor till Stakanov" innebär en stark kritik
av Taylorsystemets "omänsklighet", som kommit
humanisterna att förfasa sig över industriell
organisation. Författaren påpekar, att systemet redan
övergivits för vida bättre metoder.
"Arbetarskydd och välfärdsrörelser" skildrar kända
företeelser men belysta med värdefulla exempel, bl. a.
från Sunlight-fabrikernas pionjärarbete inom detta
område.
Slutkapitlet i första delen söker besvara frågan
"Mekaniseras vi?" Författaren uppställer 3 teser,
vilka detaljbehandlas. Bl. a. diskuteras
lyxkvinnor-nas och sportmännens mekanisering och framhäves, att
den katolska kyrkan och diktaturerna bära det största
ansvaret för själens mekanisering.
Andra delen börjar med det gripande kapitlet om
"Ett barn kommer icke till världen . . ." Här når
författarens sällsynta förmåga att på ett behagligt
sätt smyga in statistik i texten en hög nivå. En
rikedom på synpunkter framhålles, bl. a. kollektivhusens
betydelse för en sund livsföring.
Fortsättning följer i "Kvinnan och maskinen", som
bl. a. skildrar de gifta kvinnornas svårighet att
anpassa sig till teknikens framsteg.
"Tillbaka till natur, skönhet och livsglädje" är ett
mångsidigt kapitel om de moderna fritidsrörelserna,
framför allt i Amerika, Ryssland och Tyskland m. fi.
länder.
Med "Farten under kultur" återgår författaren till
mera tekniska problem, där man får höra många kloka
ord, som angå oss alla.
"Människan och reklammaskinen" innebär en skarp
kritik av den improduktiva reklamen i det
privatkapitalistiska samhället och ett bestämt krav på
omläggning i positiv och social anda. Författaren
framhåller, att 90 % av nutidens reklamkostnader äro
bortkastade, samtidigt som de förstöra människornas
nerver. Det värsta är, att denna lögntrafik kan köpa
skickliga medarbetare. Lyckligtvis ha vi både i Norge
och Sverige börjat försöka att åstadkomma något
förnuftigt.
Vilken olycka för alla folk tävlingsidrotten
innebär, kommer till uttryck i "Massmänniskan, eliten och
kulturtröttheten".
Materialläran omnämnes i ett fantasieggande
kapitel, som lyser med frågeställningen: "Äro vi barn av
stålet och betongen?"
En klargörande skildring ägnas det omtvistade
problemet "Konsten i maskinåldern", varvid hävdas
konstnärens oumbärlighet.
"Samhället och maskinen" är en social och
historisk framställning, som bl. a. tar sikte på teknikens
betydelse för centraliseringen.
När vi nu hoppas på en uppryckning av den
tekniska forskningen i Sverige, är det av särskilt intresse
att läsa "Forskning och framåtskridande". I
synnerhet skildringen av det väldiga arbetet i Förenta
staterna och Ryssland fängslar. Författaren kritiserar
här liksom flerstädes i det föregående prästernas
förhållande till utvecklingen. Kravet på enhetlig,
nationell, ja helst internationell ledning för att undvika
dubbelarbete, framföres kraftigt. Kanske det
hjälplösa NF i Genève kunde få en arbetsuppgift? Vidare
påtalas den "teknologiska arbetslösheten", som
inträder med rationalisering. Den är skenbar och
innebär i huvudsak en överflyttning av arbetskraft.
"Människan och krigsmaskinen" är ett starkt
kapitel, där författaren går till rätta med den
internationella rustningssvindeln. Skurken Zaharoff är i
samband därmed föremål för en dråplig skildring, trots
det ruskiga ämnet. Författaren anser mänsklighetens
största uppgift vara att skapa fred och kritiserar
skarpt lögnen om krigets nödvändighet. Alla
religioners bankrutt är uppenbar.
Samtalet med döden i slutkapitlet "Tillbakablick och
framtidsperspektiv" hör till det vackraste, man kan
få läsa.
Författaren verkar övertygande utom vid två
tillfällen. Är det verkligen möjligt, att
befolkningsstatistiken ur industriell synpunkt är bättre hos
engelsmännen än hos något annat folk (I — 153)? Och hur
kan man påstå, att "Frankrike kanske kan sägas vara
det mest välskötta landet i världen" (II — 68)?
Principiellt måste man vara motståndare till
översättningar från norska till svenska, men, när man
skilt sig från uppgiften så glänsande som Malmström,
må det vara förlåtet. Icke en enda norsk språkform
har kommit med!
Den typografiska utstyrseln är förnämlig, men när
skola boktryckarna lära sig, att alla sidor måste
numreras?
Vi ha numera genom biograferna lärt oss tänka
i bilder och denna egenskap har författaren
tillmötesgått genom en förbluffande intressant
fotografisamling, som ställer boken i särklass. Den bildtext, som
bestås, är också ypperlig. Även sidrubrikerna vittna
om att en diktare fört pennan.
Denna väldiga krönika förtjänar en upplaga ungefär
vart 10 :e år med till- och omskriven text och delvis
nya bilder. Det må därför påpekas några svagheter,
som lätt kunna undanröjas härnäst. Jag gör det så
mycket hellre som de svenska ingenjörernas intresse
för språkvård är i stigande.
Det mest missbrukade ordet är "utnyttja" i st. f.
"nyttja", varigenom tyvärr ett stort antal meningar
blivit befängda. Vidare talas ofta om "sista", medan det
uppenbart åsyftas "senaste". På analogt sätt har
"mindervärdigheten" råkat ersätta "mindervärde",
"fel" det riktiga "felaktig" och "nog så" trängt ut
vårt goda "kanske". Låt oss också slippa den
tvivelaktiga utlänningen "säkerställa", när vi ha det
präktiga inhemska "trygga". För att nu icke tala om
prefixepidemin, som från tidningspressen tycks sprida
sig till böckerna. Vad skall det tjäna till med
"utöka" i st. f. "öka" osv. För att icke klandras för
tjatighet skall jag tillsvidare nöja mig med det sagda.
Boken är sällsynt väl korrekturläst. Jag kan endast
erinra mig ett väsentligt tryckfel. Sålunda påstås
(I — 112), att "i Sverige uppgick den nyttiga
förbrukningen 1930 till 834 millioner kWh pr person". Tager
man bort "millioner", blir det rätt.
Gack och köp!
Richard Smedberg.
584
’17 dec. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
