Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 31 dec. 1938 - Synpunkter på företagsamhetens fortsatta utveckling i vårt land, av H. Nordenson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ske 50—80 %. Detta måste givetvis den
investerande kapitalisten taga med i sin kalkyl och på detta sätt
blir slutkalkylen ännu ofördelaktigare.
Resultatet har blivit, att lusten för dylik
investering blivit alltmer begränsad, vilket på lång sikt
måste menligt inverka på näringslivets utveckling. Hur
betydelsefull en sådan avmattning måste bli för vårt
land belyses därav, att vår industri i så stark grad är
baserad på produktion av högmanufakturerade varor,
som i utpräglad grad äro grundade på uppfinningar
och specialmetoder. Sålunda finner man vid
granskning av vår fondbörslistas (A-listan) industripapper,
att av dess 47 bolag 5 äro helt grundade på speciella
uppfinningar och att omkring ett 10-tal kunna anses
i väsentlig utsträckning basera sin tillverkning på
uppfinningar och specialmetoder, ofta utarbetade just
inom företagen själva. En jämförelse med andra
länder av vår storleksordning ger otvivelaktigt vid
handen, att svensk industri mer än många andra länders
är baserad på tillverkningar, vilkas utarbetande och
exploaterande varit synnerligen riskbetonade. En
stagnation i den risktagande och spekulativa
investeringsverksamheten måste därför hårdare drabba
svenskt näringsliv än andra länders.
Den nyskapade företagsamheten fordrar på grund
av teknikens utveckling alltjämt bättre resurser och
därmed också större kapital. Därför har den ock
alltmera koncentrerats till storföretagen med deras stora
ekonomiska resurser. Men ett blomstrande
näringsliv kräver en rikt facetterad företagsamhet. Det
räcker därför ej med nyskapande företagsamhet endast
inom bestående företag. Tillverkningar och metoder,
som ligga vid sidan av förhandenvarande företag eller
strida mot deras intressen, måste söka sig till annat
liåll för erhållande av kapital. Förr skedde så i stor
utsträckning genom hänvändelse till banker och
enskilda kapitalister. Vår stränga banklagstiftning och
frånvaron av moderna emissionsbolag, som kunna
förmedla kapitalflödet från den enskilde spararen till
företagaren, försvåra i hög grad denna väg.
Hänvändelse till den enskilde spararen är dessutom, som ovan
framhållits, i hög grad försvårad genom den starka
beskattningen, som väsentligt reducerat lust och
förmåga till riskfylld investering. Då en mångsidig
företagsamhet kräver bättre möjligheter till
kapitalanskaffning måste statsmakterna tillse att lättnader
åstadkommas i berörda avseenden, såsom lättnad i
bolags rätt att äga aktier och nya former för
emissionsverksamhet.
Verkan på kapitalmarknaden av denna
förskjutning från riskfylld till riskfri investering är
dubbelsidig. Den medför dels ökat tillflöde till riskfri
placering, dels ock en minskad tillgång på objekt för
sådan placering. Riskfylld investering i form av nya
företag medför nämligen i regel också nya tillfällen
till riskfri sådan (i form av obligationer och
inteckningslån). Det risktagande kapitalet
(företagarekapitalet) verkar på det riskfria (förläggarekapitalet)
såsom jästen på degen. Minskad riskfylld investering
innebär däremot minskad efterfrågan på riskfritt
kapital.
Den ifrågavarande förskjutningen i placeringsför
hållandena verkar emellertid även i dubbel måtto
nedpressande på kapitalräntan. I själva verket är denna
företeelse ägnad att inge mycket allvarliga
bekymmer. Faller räntan ytterligare, kunna vi ställas inför
en mycket allvarlig kris för hela vår socialt sett så
utomordentligt viktiga försäkringsrörelse. En sådan
kris kan icke lösas genom exempelvis rörelsens
förstatligande, ty staten kan lika litet skaffa bättre ränta
på medlen. Mot den låga räntan hjälper endast ökad
efterfrågan på kapital, och detta kan endast nås
genom kapitalexport — som med nuvarande politiska
förhållanden endast i ringa grad kan komma ifråga
— samt ny företagsamhet.
Det är i belysning av dessa förhållanden man bör
se ett yttrande, som fällts av en av Englands erkänt
skickligaste finansministrar, nämligen Gladstone: "Ju
mer pengar som få stanna i skattedragarnas fickor,
dess bättre för landets ekonomi." Det är också i
belysning av vad ovan sagts jag vågar påstå, att det
risktagande kapitalet är en ovillkorlig förutsättning
för ett blomstrande näringsliv, och att en hög och
framför allt en ständigt stegrad beskattning är detta
kapitals farligaste fiende.
Mörka framtidsutsikter på skattefroiiten.
Men i fråga om skatteutsikterna är horisonten
tyvärr allt annat än ljus. Under senaste 10-årsperioden
lia våra statsutgifter stegrats med omkring 80 %,
medan nationalinkomsten stegrats med endast ca 30
%, och detta har resulterat i en ökning av de
direkta statsskatterna från 145 mill. kr. 1928/1929 till 354
mill. kr. 1938/1939, alltså en total ökning av de
direkta statsskatterna med 144 %. Härvid är att märka,
att vi befinna oss i en utpräglad högkonjunktur med
alla utsikter till en avmattning och därmed
minskning i skatteunderlaget. Just i år har en ingående
granskning av aktievärdena dessutom medfört
exceptionell ökning i skatteunderlaget. De automatiska
utgiftsstegringarna kunna för de närmaste åren väntas
bli mycket avsevärda, mellan 20 och 30 mill. per år.
Allt som allt kunna vi sålunda med hög grad av
sannolikhet säga, att varje ökning i utgiftsbudgeten
måste täckas med nya skatter. Skall den nuvarande
reformtakten och den därmed förenade utgiftsökningen
fortsätta, måste sålunda en väsentlig ökning ske i den
direkta beskattningen. Men å andra sidan kunna vi
säga: Skall den för välståndet nödvändiga nya
företagsamheten komma till stånd, är det oundgängligen
nödvändigt att skattestegringen hejdas.
Sociala reformer — ett tveeggat svärd.
Beträffande de sociala reformerna är att märka, att
de kunna ha en dubbel inverkan på företagsamheten,
dels genom att ålägga företagen vissa direkta sociala
förpliktelser, dels genom att öka skattetrycket. Do
sista årens starka skattestegringar äro i väsentlig
grad att återföra på beslutade välfärdsanordningar
(folkpension etc.), och under valrörelsen har
upprullats ganska vittgående perspektiv. Statsminister
Hansson förebådade i sitt radiotal i september bl. a.
följande reformer:
Bidrag till bostäder för barnrika familjer och till
hem för gamla, till allmänna samlingslokaler, till vila
och rekreation för husmödrar. Vidare fri
skolmaterial, utvidgad skolbespisning, borttagande av
terminsavgifter, bättre studiemöjligheter för landsbygdens
ungdom, fria bostäder och fri kost åt studerande m. m.
Även om man medger, att många av dessa önskemål
äro mycket behjärtansvärda, måste man fråga sig, var
medlen skola tagas. Enbart utvidgad skolbespisning
31 dec. 1938
611
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
